Kapitel 1
"Ha en trevlig flygning" Sa flygvärdinnan samtidigt som jag fick tillbaka mitt pass. Jag gav henne inte ens en min, ville inte att hon skulle bli lessen, när jag var så arg som jag var. För en vecka sedan hade min pojkvän, Anton, gjort slut, efter 3 månader tillsammans. Och jag gillade verkligen honom och jag hade varit hemma och gråtit i en vecka, men imorse vaknade jag arg som ett bi och jag kunde inte sluta vara sur. Det hjälpte inte heller när man blir sur på ens föräldrar som bråkar om ALLT nu för tiden.
Så vad tyckte ni om första delen?
"Du hade väl kunnat tacka henne" Sa mamma surt till mig. Jag himlade med ögon och som tur gick mamma efter mig, så hon såg inte det. Vi gick in i planet och ner till rad 10 A,B och C platserna. Jag lät mamma och pappa hoppa in och så satte jag mig och la min väska under stolen framför. Några minuter senare märkte jag att två tjejer i typ min ålder tittade på mig och viskade med varandra och så gick de framåt i planet. De kom sedan tillbaka med en flygvärdinna.
"Jo, din plats har råkat blivit dubbelbokad och jag skulle vara väldigt tacksam om du skulle kunna byta plats..." Sa flygvärdinnan.
"För jag är väldigt flygrädd" Sa en av tjejerna och lät livrädd och såg ut att börja gråta vilken minut som helst.
"Visst, jag kan sätta mig längre bak om det finns plats" Sa jag och reste på mig. "Jag är inte flygrädd". Jag tog upp min väska och hängde den på axeln och då vaknade mamma till liv.
"Vart ska du?"
"Fråga de" Sa jag och tittade på tjejerna och började sedan att gå bakåt i planet. Allra längst bak i planet såg jag att det satt en ensam kille och då gick jag dit och satte mig längst ut. Jag la in väskan under stolen framför och tog upp min bok, Syskonkärlek av Sheila O'Flanagan. Helt okej historia, men jag kunde inte konsentrera mig på boken. Jag bara tänkte på Anton.
"Vi ska göra oss klara för start nu, så alla elektroniska apparater skall vara avstängda och säkerthetsbälten skall vara fastspänt. Våra flygvärdinnor kommer strax att ha en demostration om säkertheten på flygplanet" Sedan sa de det på engelska också, men jag lyssnade inte. Jag försökte koncentrera mig på boken, vilket fortfarande misslyckades. Jag la ner boken när vi kommit upp i luften och suckade tyngt.
"Perfekt kärlek finns inte" Tänkte jag och tittade ut på molnen. Där nere regnade det och var 17°C och vi var påväg mot ca 40°C och skinande sol morgon till kväll och ingen risk för regn. Jag lutade huvudet i högra handen och somnade.
Jag vaknade en timme senare av att en av flygvärdinnorna råkade köra in vagnen i min armbågen. Jag lutade mig tillbaka i stolen och försökte somna om men det gick inge vidare. Så fort jag blundade kom antingen något minne med Anton upp eller bara hans röst eller hans doft. Jag öppnade ögonen igen och suckade tyngt.
"Att kärlek ska vara så komplicerat" Tänkt jag oh tittade ut genom fönstret.
"What is it with you?" Frågade killen som satt bredvid mig och tittade in i mina ögon. Hans ögon var gröna och jag var nära att drukna.
"What?" Frågade jag när jag vaknade ur min dagdröm. "Och Emma, du har precis gjort slut med en kille, du kan inte bli kär igen!"
"What are you thinking about? You look down."
"Love hurts is all I got to say" Sa jag. "It's a long story, and it's boring"
"It's a long flight, and I'm bored right now." Sa han och tittade uppriktigt interesserad ut. Jag tänkte skeptiskt på det.
"Kan man verkligen berätta om ens ex med en person man precis träffat? Svaret blev nej.
"Sorry, it's hard to talk about."
"Okey, we can talk about something else. Like... What is Cyprus like? Have you been there before?" Frågade han och jag skrattade lite lätt, första gången jag skrattat på över en månad.
"Yes, lived there when I was 2-5 years old, I been there everysummer, I got "family" there and my parents got married there, so yes, I have been there before" Sa jag och log mot honom. Jag kände igen honom, men visste inte varför. Och jag ville inte fråga.
"So tell me everything about it" Sa han. Så jag berättade om klubbar, människor, stränder, platser, mat och shopping och annat man kan göra där.
"Where are you going?" Frågade jag.
"Pro... something, don't remember the whole name"
"If it starts with Pro, you are going to Protaras or Fig Tree Bay as the locals call it."
"That's it! Where are you going?"
"To Protaras too. They got the best beaches, nice hotels and nice people."
"Nu går vi strax in för landning, så kan ni vara goda att fälla upp bordet, sätt ryggstödet i en rak ställning och spänna fast er. Hoppas ni har haft en trevlig flygning och vi hoppas kunna se er ombord igen" Sa en flygvärdinna och sedan på engelska också.
"You should look out now" Sa jag till honom och pekade utåt. Han vände sig om och bara kollade på solnedgången som var illröd och gick ner bakom bergen långt borta.
"Beautiful" Var det enda han fick fram.
"Every year I'm coming back and I think it's more beautiful for every year." Sa jag. Sedan satt vi tysta och landade. Jag packade ihop mina grejer och han verkade inte ha några. Så fort lampan för säkerhetsbältet släcktes ställde jag mig upp och sa: "I got to go, and we maybe see each other in Fig Tree bay" och så blickade jag med ögot mot honom och skyndade mig framåt mot mamma och pappa som nog inte var allt för glada på mig.
"...Men du hade väl kunnat hämta en vagn" Sa mamma surt till pappa när vi satt oss i bilen. De bråkade om att ingen av de hade hämtat en vagn och mamma var sur för att pappa inte kunde göra det, utan att hon fick göra det. Jag satt på min bärbara dator i stället och började göra ett collage. Jag hittade några bilder och öppnade de, för jag gjorde bara ett skoj collage. Jag tittade på bilden och såg killen jag hade suttit bredvid på planet.
"EMMA!" Skrek pappa till mig.
"Vad?" Sa jag och tittade förvirrat på honom i backspegeln. "Var din flygning bra?"
"Ja, det var den" Sa jag och tittade på bilden. Jag hade suttit bredvid självast Louis Tomlinson!
Så vad tyckte ni om första delen?
Kommentarer
Trackback
