En 1D story...

"But she can't do that. It's illegal!" Sa Felicia upprört och man såg att om den där reporten hade varit här hade hon fått något hårt i skallen.

"Take it easy babe" Sa Harry och kom fram till henne. "She just wants a story, that's all. So we should give her one..."

"Hazza, what are you thinking?" Frågade Zayn som precis kom innanför dörren.

Nu:

Torsdag eftermiddag

Emmas perspektiv:

Jag stod bakom aulascenen och bläddrade igenom det jag hade hunnit skriva till manuset. Ganska tråkigt egentligen, men rekor Lundkvist hade älskat det lilla jag hade skrivit, med hjälp av Alice och Felicia. Jag var nervös inför helgen för jag skulle hoppa in för killarnas dansares korograf och jag visste vad jag skulle göra då eller om de skulle hata mig från början eller någonting. Jag suckade och stängde dörren efter mig till ljus- och ljudrummet bakom scenen och gick ut i den kyliga oktoberkylan. Jag drog åt halsduken lite mera och gick mot bussen för idag skulle jag till min dans. När jag några minuter senare kom in i danslokalen var alla redan där och min lärare kollade strängt på mig.

"Jasså, du hade tid att dyka upp. Det var ju trevligt. Du vet väl att man kan ringa om man där försenad. Det är därför man har uppfunnit mobiltelefoner, har jag hört." Sa hon surt. Visst hon kunde vara lite gammaldags, men hon var inte så ofta sur. Jag kollade på klockan som hängde över den stora spegeln och såg att jag var en kvart försenad.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt" Sa jag och slängde av mig jackan och väskan. "Jag behövde..."

"Du kan spara dina ursäkter till skolan. Då tar vi och börjar. Några låt förslag...?"

Lindas perspektiv:

"...and we need that too. And tomorrow you need meet our new boss, Mr Ross. And your new secretary should be here any minute" Sa min assistent samtidigt som jag tittade igenom några papper. Jag hörde hur hissen plingade till och ur den kom mannen jag gått in i i lördags natt.

"Okey, thank you Rose" Sa jag, vände mig om och gick in i mitt arbetsrum och stängde dörren efter mig. Vad gör han här? Och jag hoppas han inte såg mig!

"Your new secretary is here now and remember that it's my last day tomorrwo, okey?"

"Yes, thank you. Send her in." Sa jag och vände mig mot fönstret. Jag hörde inte dörren stängas så jag vände mig tillbaka och kollade på Rose.

”What is it?” Frågade jag henne. Hon kollade på mig och sa: ”It’s not a her, it’s a he.”

”Okey” Sa jag nervöst. ”Send him in then”. Hon stängde dörren och gick. Dörren öppnades in kom mannen jag stött ihop med i lördags. Eller man och man, han är väl snarare en ung kille.

”Hello” Sa han, medans jag vände mig om för att inte stirra på honom. Jag satte mig bakom skrivbordet och pekade på besökstolen.

”Have a sit” Sa jag. ”So you’re my new secretary, well, welcome. So what are you doing here?" Han satte sig och svarade: ”Well, I just want to see how it looks and want to know, you.  You know, we have to start working on Monday together, and, well, I don’t want a bad start if you know what I mean.” Jag tänkte på i lördags. Hur han först hade varit trevlig, men sedan avbrutit mig mitt i min mening och sedan bara gått sin väg. Men han verkade inte känna igen mig, så jag fick lägga det åt sidan eftersom vi behövde jobba mycket och bra tillsammans. Killarna ska snart på turné och då vill jag inte behöva oroa mig över min sekreterare.

”Okey, see you on Monday” Sa jag och reste på mig.

”But, I would like to talk to you. Before we really start to work together.”

”Okey, fine. But I can only give you five minutes, because then I have to go back to work.”

”Thank you” Sa han och började prata.

Alices perspektiv:

Jag kollade på mina böcker och suckade. Att man behövde ha så mycket läxor i High school. Jag kollade ut genom fönstet, och på det eviga regnet. Varför behöver det alltid regna i London? Mobilen vibrerade till och jag kollade på den. Skulle jag läsa smset eller skulle jag inte låtsas om det och fortsätta med pluggandet? Jag tog upp mobilen och kollade. Det var från Felicia: ”What are you doing? Can we do something later?”. Jag svarade: ”Maybe, I have to study, dosen’t you have to study too?”. Jag skickade det och kollade tillbaka på matteböckerna, att matte måste vara så jobbigt. Varför behövde jag välja naturlinjen? Jag kunde ju typ ingenting om de ämnerna. Mobilen vibrerade till igen och ett svar från Felicia: ”Well, yeah I have to study, but I don’t want to right now. But please can’t we do something later?”. ”Fine, but not so long, I really got to study. You know, I don’t get a thing. Can’t you explain it for me? Please?” Svarade jag. Jag kollade på matteatalen och suckade. Roten ur 3574. Vem behöver kunna sånt?!

Lördag, klockan 11:30

Emmas perspektiv:

Jag klev in i danslokalen och kollade på de som var där. 6 dansare och några som skulle spela gitarr/bas, piano/keyboard eller trummor.

"Hi everyone. I don't know if they have informed you, but I jump in instead of the choreographer who really should be here. So should we get started?" Frågade jag medans allas blickar vändes mot mig.

"Are you gonna teach us how to dance? You can't be any older than us." Sa en av killarna stöddigt.

"Well, how old are you?" Frågade jag och öppnade skåpet där man kopplade in musiken.

"I'm soon 17. And you?"

"I'm 19 in the summer. So that will be 1,5 year older than you. And for how long have you been dancing?"

"I was 7 when I started. And you?"

"I lived on Cyprus when I was younger and there you dance every week-end, nearly. I started dance at a teacher when I was 2. So you have danced in soon 10 years, and I have been at a teacher in soon 17, and that's nearly all your life. So, can I teach you now?"

"Ohh, James, you got bured." Sa en annan av killarna. Han kom fram till mig och stäckte fram handen. "Chrisopher".

"Emma" Sa jag och kollade på de andra. "And your names are...?"

"Gabriella" Sa en av tjejerna, hon hade ljus brunt hår och blåa ögon.

"Olivia" Sa den andra tjejen och hon hade nästa korpsvart hår och grå/bruna ögon.

"David" Sa den sista killen och så vände vi oss alla mot den sista tjejen som stod och rotade efter något i sin väska.

"And I guess you're Fanny" Sa jag till henne. Hon vände sig om och tittade på oss.

"How do you know that?"

"We can talk about that later, we gonna start. So what have you leard by this choreographer who aren't here today?" Frågade jag. De kollade på varandra och sedan på mig.

"That's the thing" Sa David. "He haved given us a dance yet"

"Something he must have gave you" Sa jag och de skakade på sina huvuden.

"And just as you know, this is the first time we aren't fighting" Sa James.

"Really?" Sa jag och kollade skeptiskt på de. De nickade instämmande.

"It's true Emma" Sa Olivia.

"Okey, but then we should get started. But just a question before we start, or something that you should think of when we dance" Sa jag och gick bort och kopplade in min mobil. "What do you feel when you're dancing?" och så började musiken till Up All Night.

---

Ganska långt endå tycker jag. Och snart kommer Sarah tillbaka och hon kommer göra något som gör en drastisk ändring i huvudpersonernas liv. Vad kommer hon göra tror ni? Och kommentarer är alltid roliga och man blir inspirerad att skriva mera + jag har inte sett det tidigare, men jag hade besöksrekord i torsdags. Välkomna alla nya läsare och hoppas du stannar :)

 

"I'm so sorry" Sa jag och tittade upp och såg en kille med mörk brunt hår, hasselbruna ögon och kavaj.

"Are you alright?" Frågade han.

"Yes, I'm just late..." Började jag.

"Late for what? A date in the middle of the night. I don't think so. But anyway, bye" Sa han och gick med snabba steg där ifrån. Jag kollade efter honom, men sen såg jag en taxi.

"Taxi!" Ropade jag på den och den svängde in och jag hoppade in.

 

Nu:

Liams perspektiv:

Jag klev innanför dörren och försökte vara så tyst som möjligt. Så kom jag in i vardagsrummet och såg att Monopolet var uppställt på soffbordet, men jag såg ingen. Jaja, de har väl gått och lagt sig. Men det är konstigt för det är mycket lampor tända.

“NOW!” Skrek någon och plötsligt var jag dugsur. Jag hörde hur de skrattade.

”Thanks guys” Sa jag och drog bak håret med högerhanden.

”No problem” Sa Louis och la sin arm runt Emma och tjejerna fnissade.

”So, how was your date?” Frågade Harry.

"That's a secret. But I think someone was following us all the time." Sa jag och gick upp för att byta om.

Emmas perspektiv:

Jag tittade på de andra för att se deras reaktioner på att Liam trodde han var förföljd. Killarna utbytte blickar medans vi tjejer gav varandra blickar också. Vad är det de inte berättar?

"Tell us" Sa Alice och tittade på killarna.

"What should we tell you?" Frågade Niall och försökte låtsas som han inte visste vad hon menade.

"Please, we know you, so tell us NOW!" Sa Felicia och stampade med foten.

"Fine" Sa Louis. "It's just that we think a reporter is following us, but we can't prove it and we haved told anyone where Liam was going and that means that she was outside, waiting for someone of us coming out and then follow."

"But she can't do that. It's illegal!" Sa Felicia upprört och man såg att om den där reporten hade varit här hade hon fått något hårt i skallen.

"Take it easy babe" Sa Harry och kom fram till henne. "She just wants a story, that's all. So we should give her one..."

"Hazza, what are you thinking?" Frågade Zayn som precis kom innanför dörren.

---

Kort jag vet. Men jag ska åka och dansa nu för jag har en extra lektion idag o sen måste jag plugga franska, :(, men ikväll ska jag bara vara hemma så jag ska slänga ihop ett långt kapitel till imorgon. Ok?

Killarna ska snart ut på turné och jag ville hitta något så det skulle bli mycket skriverier och alla skulle veta vem som startade det. Jag. Och jag skulle få ett eget rum, inte sitta och dela med de andra idioterna som jag gör nu. Och jag skulle skicka någon annan att spana, inte göra det själv. Jag sitter i en kall bil utanför killarnas bostad och bara väntar på att någon ska komma ut. För en lördagskväll borde väl någon av de gå ut. Jag drack en klunk av mitt kaffe. Jag kollade ner på tidningen jag hade bredvid mig. Jag lutade mig bak i sättet och drack lite mera av min snart helt kalla kaffe. Skulle jag ta och åka hem? Jag suckade och tänkte att det var bäst och komma tillbaka imorgon. Precis när jag skulle starta motorn tittade jag mot porten och såg Liam komma ut i kostym, ensam. Då kom en bil och körde upp bakom mig. Liam kom ut på gatan och gick förbi min bil och hoppade in i den andra bilen. Bilen körde iväg, och jag föllde efter. Det kanske inte var något, men varför skulle han gå ut själv i kostym om det inte var något en lördagkväll?

Fannys perspektiv:

Jag satte mig i soffan med en skål popcorn och satte på tv:n och drog min ena filt om mig. Jag kände hur mobilen vibrerade till i min jeans ficka. Jag tog fundersamt upp den. Jag väntade inte nåt sms. What are you doing? Zayn. Jag log åt smset. Nothing special, watching tv, you? Några sekunder senare knackade det på min ytterdörr och jag gick och öppnade. Och där stod Zayn med coca-cola och pizza.

“What to eat with me?” Frågade han och gav mig sitt leende som gjorde mig knäsvag.

“Sure, welcome in” Sa jag och tog pizzan och colan och ställde det i köket och tog fram varsit glas.

Sarahs perspektiv:

Jag stannade och tittade efter Liam när han gick in genom porten. Jag gick ur bilen och gick närmare bilen han åkt i, inte för nära, bara så jag kunde se registeringsnummret. Jag skyndade tillbaka till min bil och körde iväg runt hörnet så man inte såg min bil. Jag ställde mig så jag såg när han kom ut. När han kom ut kom han med en tjej i knälång klänning med vita klackskor. De gick in i bilen och körde åt mitt håll. Jag skyndade mig till bilen och såg att det körde åt vänster, för de, rakt fram för mig. Jag skyndade mig efter.

 

Emmas perspektiv:

Jag satt i soffan med Louis och tittade på tv. Zayn hade åkt iväg till Fanny och Liam var på date med Nicole och de andra två satt på sina rum med sina respektive som kommit över för en lite stund sedan. Så det vara bara jag och Louis kvar. Jag drog åt mig en kudde och la mig i hans knä. Jag gäspade, jag personligen hade haft en lång dag. Jag hade pluggat, utom när jag hjäpte Liam med hans kläder. Matte, kemi och fysik stod högst upp på listan, och även fast jag var myndig och jag inte behövde hade jag haft hemspråk i franska sedan barnsben så jag hade såklart 5 oregelbundna verb och 50 glosor till på tisdag (min lärare verkar hata mig ibland, för det var bara jag som hade fått det) och så hade jag suttit och funderat på den där pjäsen som jag var tvungen att skriva till min rektor som också verkar hata mig. Jag hade inte kommit någon vart med den, men jag hoppas att Felicia och Alice stannar över natten så jag kanske kan få idéer av de.

"Are you tired?" Frågade Louis och tog bort lite av mitt hår som hamnat framför mitt ansikte.

"Yea" Sa jag och gäspade en gång till. "Aren't you?"

"No, because I haven't study all day" Sa han och log. Jag la mig på rygg och kollade upp på honom.

"Sorry I'm still in high school" Sa jag och försökte låta sur

"I didn't mean like that" Sa han och kollade ner på mig och log.

"It's okey, I forgive you" Sa jag och småskrattade.

"Thanks" Sa han och kysste mig.

 

Sarahs perspektiv:

"No thank you, no coffee" Sa jag. "But could I get the bill?"

"Yes of course" Svarade min unga servitris. Hon såg ut att ha en likadan klädstil som jag hade när jag var i samma ålder som hon. Hög klackade skor, kort svart kjol, en vanlig t-shirt och håret slarvigt uppsatt i en hästsvans. Jag trodde det skulle leda långt, men nu är jag 26 och är fortfarande ensam. Och jagar tonårsidoler för att få mitt egna genombrott. Jippi! Jag tittade bort mot Liam och tjejen han var ute med. Han har ju inte så dålig smak om man så kan säga. Jag tog upp mobilen och låtsades att jag försökte få täckning, fast jag tog massor av kort på de.

"That's 32 pounds and 52 cents please" Sa tjejen när hon kom tillbaka. Jag tog upp min plånbok och räckte henne tidningens personalkort. För jag är och jobbar så det här får de bjuda på.

"Thank you" Sa hon och gick iväg. Jag hörde hur min mobil vibrerade och kollade ner i min väska. Jag orkade inte ta det nu, jag ringer personen senare. Servitrisen kommer fram till mig med mitt kort och kvittot.

"Thank you and goodbye, hope I see you here again" Sa hon, räckte över kortet och kvittot och gick. Jag la ner det i handväskan och gick. Jag gick bort två kvarter till en 7-eleven och köpte en kaffe och gick tillbaka till bilen. Jag kollade in i resturangen och såg att Liam och tjejen precis reste sig för att gå. Jag satte mig i bilen och låsades leta efter något i min handväska när de kom ut. De gick och satte sig i bilen. Jag följde efter, på ett lagom långt avstånd förstås. De körde till samma adress som de hämtat tjejen och hon klev ur. Så gjorde också jag och sprang efter henne.

"Wait!" Ropade jag efter henne.

 

Nicoles perspektiv:

"Wait!" Ropade någon efter mig, som inte var Liam. Jag hade precis kommit hem från en underbar date med Liam. Jag öppnade porten och väntade på henne. Jag kände inte igen henne, men hon skulle kanske till en av mina grannar.

"Thank you" Sa hon och gick in efter mig. Vi gick in i hissen.

"Which floor are you going to?" Frågade hon mig.

"Five. And you?" Svarade jag.

"Three" Svarade hon och tryckte på trean och femman. Vi stod tysta, så kom vi upp till våning 3.

"Bye" Sa hon och klev av och medans jag åkte vidare uppåt, letade hon efter sina nycklar. När jag klev in i lägenheten drog jag av mig mina skor och drog av mig klänningen och hämtade mjukiskläder. Åh, så skönt att vara utan klackskor och klänning för ett litet tag. Visst jag gillar att ha klänning ibland, men klackskor är endast för väldigt speciella tillfällen. Som ikväll. Jag hoppas han vill ses igen. Och jag undrar vem kvinnan var.

 

Emmas perspektiv:

Jag och Louis låg i soffan och tittade på tv när min mobil började ringa. Vem vill nåt nu? Snälla säg att det inte är mina föräldrar. Värre. Bror.

"Hej Erik. Vad vill du?" Sa jag och satt mig upp. Louis tittade förvånat på mig, och jag mimade att jag förklarar senare.

"Jo, jag bara undrar hur min lillsyrra har det. Det var länge sedan vi hördes. Hur mår mamma och pappa?"

"Det bråkar hela tiden, men annars är det väl okej. Var det nåt annat?" Sa jag nervöst. Bara han inte vill prata med mamma eller pappa!

"Ja, hur går det i skolan?" Frågade han och så hördes ett högt skrik och ett kras i bakrunden.

"Vad var det?" Sa jag oroligt och lutade mig mot köksön.

"Jag måste sluta" Sa han och la på. Jag kollade på telefonen och suckade.

"What?" Frågade Louis och kramade mig.

"Just 1 of my big brothers. One of his children just broke something and and he's wondering how it's at home, how mum and dad is. It's just one problem, I never see them. They not home at nights and they dosen't seem to notise that I'm gone over week-ends." Sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Louis la sin panna mot min och tittade mig i ögonen.

"Don't cry babe. We'll get throw this, I promise. Ok?" Sa han och jag bara nickade till svar.

Lindas perspektiv:

"Linda, I got to go now, see you tomorrow" Sa min assistent som stod i dörröppningen.

"Yes, see you tomorrow" Sa jag utan att slita blicken från papperna. Så mycket papper. Jag läste igenom och skrev på, läste och skrev på. Jag suckade och tittade på den höga högen med papper. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 12. Jag suckade och tänkte att det var bättre att fortsätta imorgon. Jag reste mig och släckte ner kontoret eftersom jag var ensam kvar, som vanligt. Jag gick över gatan, men stötte ihop med någon.

"I'm so sorry" Sa jag och tittade upp och såg en kille med mörk brunt hår, hasselbruna ögon och kavaj.

"Are you alright?" Frågade han.

"Yes, I'm just late..." Började jag.

"Late for what? A date in the middle of the night. I don't think so. But anyway, bye" Sa han och gick med snabba steg där ifrån. Jag kollade efter honom, men sen såg jag en taxi.

"Taxi!" Ropade jag på den och den svängde in och jag hoppade in.

---

Ledsen att det dröjt, men jag har gjort en lite längre och ni fick lära känna Sarah och Linda lite mer. Det kommer komma mer från de, lovar och från de andra så klart. Men vad tycker ni? Alltid kul med kommentarer!

Jag kom ut i ankomsthallen och såg Tom, på samma ställe som förra helgen.

"Hi Tom, how are you?" Frågade jag när jag kom fram till honom.

"I'm very fine miss Emma. How are you?" Svarade han och log mot mig.

"Well, I'm in London, so can't be any better" Sa jag och log. "Should we go?"

"Yes, of course" Sa han och så började vi gå och vi gick ut till samma avsides parkering idag, till limousinen. Jag glev in i baksätet och han i förarsätet. Jag kollade ut genom fönstret och såg samma saker jag sett förra veckan. Jag kollade runt i limousinen och såg att det fanns en telefon. "Driver" stod det på den. Jag lyfte på den och såg att Tom tog upp en liknande i framsätet.

"Yes miss Emma?" Frågade han och tittade bak på mig i bakspegeln.

"Well, hum... Do you know if the boys are home today?" Frågade jag, eftersom jag egentligen inte skulle ha stört honom.

"No, thank you" Sa jag och vi la ner lurarna. Vi stannade utanför samma hus och jag hade hunnit tagit upp kartan och nyckeln till lägenheten. Jag klev ur bilen och såg då Tom komma runt bilen.

"Why are you coming around the car? I got a map last week-end." Sa jag

"Oh, I was only going to open your cardoor." Sa han.

"I promise, I can open it myself. But thank you anyway. And thank you for all stuff and your driving me. Can you trive me on Sunday again?" Frågade jag

"Well yes of course. Just text or call me a time so I can be here. Bye miss Emma!" Sa han och körde iväg.

"Bye!" Ropade jag efter bilen och vinkade. Sedan vände jag mig möt huset och tittade på kartan. Så tittade jag upp på huset igen och gick fram och slog en kod och dörren öppnades och jag klev in med mitt pick och pack.

Jag stack in nyckeln i nyckelhålet och vred om. Det klickade och jag öppnade och gick in. Det lyste i hallen och det var mat i mikron som gick, så de verkade precis ha gått. Jag lyfte upp min väska till övervåningen, till Louis rum, som jag visste vilket det var. När jag gick ner för trappan hörde jag dörren öppnas.

"Hello?" Ropade jag. Då hörde jag, vilket lät som hela hallen rasade, och hur någon kom springade. Det var precis innan denna person lyfte upp mig i luften jag sett vem det var. Louis.

"Hi" Sa han och kysste mig.

"Hi" Sa jag och bara log. "I heard that Linda let you guys go early today. Where's the rest?"

"They are out shopping some food. When did you came?" Frågade han och kramade mig lite mera. Jag la mina händer i hans nacke och lekte med hans hår.

"Well, we talked about lights, sound and all the dancers. I'm just happy they let us don't dance. And you probably know why" Sa han och tittade mot mickron som plingade.

"Yes, cause you boys can't dance at all. Right?" Sa jag och log. "You know, you can eat because you look very hungry"

"Thanks" Sa han och sprang bort mot mikron och la upp lasagnen på en tallrik och hämtade ett glas och hällde upp apelsinjuice och ställde sig vid köksön och började äta.

"I didn't have time to ask last week-end, but it looks like you guys moved here not so long ago" Sa jag och satte mig på en stol mitt emot honom.

"Well..." Sa han och la in en stor tugga med lasagne i munnen.

"We moved here just, 2 days before we went to Cyprus, I think. Before we lived in a house with pool and stuff. But our fans broke into our house, so we had to move. And here we are, but our fans still knows where we live, and we moved here so we, if we want to, go the backdoor, cause it dosen't look on the another side that you are coming to this building. So that's why we don't have so much stuff here yet." Sa han och slevade in mer lasagne.

"Okey" Sa jag. Då hörde jag hur dörren öppnades och strax efter kom killarna inspringande och mot Louis som precis hade ställt ner sin disk i diskhon. Han hade som tur var inga saker i händerna och inget vass var i närheten, för i nästa sekund kom killarna och brottade ner Louis och la sig på honom. Jag gick runt köksön och tittade på killhögen. Sedan gick jag till hallen och hämtade det killarna hade köpt och ställde in det i kylen.

"Guys I'm going and getting the food we bought and putting it in the fridge." Sa Liam och gick mot hallen.

"Already done Liam" Sa jag och tog upp tidningen från golvet och satte mig och började läsa i soffan.

"When did you came?" Frågade Liam och såg väldigt förvirrad ut.

"Before you anyway" Sa jag och bläddrade i tidningen.

"Louis, was she here when we attacked you?" Frågade Niall och lät verkligen jätte förvirrad.

"Yes she was." Sa Louis och öppnade kylskåpet. "If you haven't attacked me, you should have notise"

"So Emma" Sa Harry och hoppade över soffryggen och satte sig i soffan bredvid mig. "How are you?"

"I'm fine Styles." Sa jag och slog ihop tidningen. "How are you?"

"Fine, finally week-end. And I'm gonna call Felicia." Sa han och sprang upp för trappan och in på sitt rum. Jag bara skrattade åt honom och vände sig mot resten av killarna som var kvar i köket.

"Well, we're fine. Just gonna be great to go on a tour again. And this is bigger and longer." Sa Zayn.

"Yeah buddie, and we're going to Ireland." Sa Niall glatt och gick fram till kylskåpet och kollade om det fanns något att äta. Då tittade jag på Liam, som hade varit tyst hela tiden, vilket var ovanligt.

"And how about you Liam?" Frågade jag och han tittade förvånat på mig.

"I'm fine, I'm just gonna go to the bathroom" Sa han och gick upp för trappan och försvann tillsammans med Zayn och Niall.

"What about him?" Frågade jag Louis och tittade efter de.

"He have drinked too many milkshakes today." Sa han och kramade mig bakifrån.

"Yes." Sa han och kysste mig.

"When are you going on tour?" Frågade jag honom han vi slutade kyssas. Snälla säg inte snart, snälla inte snart!

"Sure" Sa han och kysste mig igen.

"I'm off now, see you tomorrow" Sa jag till min chef och gick ut från Milkshake City. Nu skulle jag skynda mig hem för förbereda innan min date med Liam. Jag kom fram till min bil och hoppade in. Jag la handväskan på passargerarsätet och tittade mig själv i bakspegeln. Jag suckade åt min hår och tog upp en gummisnodd ur handsfacket. Jag satte upp det i en slarvig hästsvans och startade bilen.

När jag kom hem sprang jag mot min garderob och tog fram en av väldigt få klänningar i min garderob, en mörkblå, knälång med smala axelband. Jag suckade när jag kom på att jag inte kunde ha Converse till det, så jag vände mig mot mina två par klackskor. Ett par svarta och ett par vita. De svarta skulle inte passa till min mörkblåa klänning, så det fick bli de vita. När jag höll på att sminka mig fick jag ett sms. Where do you live? And around 7? Liam . Jag smsade tillbaka: York way 23 5 fl code 5482. Perfect :) . Jag kollade på klockan. En och en halv timme tills han skulle komma. Det var bara och skynda sig.

Liams perspektiv:

York way 23 5 fl code 5482. Prefect :) . Jag slängde mobilen på sängen och tittade in i min garderob. Vad skulle jag ha på mig?

"Need some help?" Var det någon som frågade i dörröppningen. Det var Emma.

"Yeah sure" Sa jag och la mig på sängen. "Please help me"

"We're gonna go and eat on a nice resturang, then... Well I don't know" Sa jag och suckade.

"Okey, I know exacly what you are gonna wear" Sa hon och tittade in i min garderob.

Jag stod i hallen och pratade med Tom i telefon. Han skulle komma och hämta mig inom några minuter sedan skulle vi hem till Nicole.

"So are you do? Gonna go now?" Frågade Emma och lutade sig mot väggen.

"Yes and thank you for your help." Sa jag och öppnade dörren. "See you tomorrow"

"Yes and good luck Liam!" Sa hon och stängde dörren samtidigt som jag började små springa ner för trapporna.

---

Förlåt för att det har dröjt. Ska fixa tema m.m. nu. Glad påsk!