En 1D story...

 

 

”Vad gör vi?” Frågade Hannah och alla vände sig till mig. Som de trodde var Nathalie.

 

”Jag har en överraskning, gå ut i publiken så ska jag visa er” Så gick de. Jag böt om till ett par kläder som jag andvänt under en av killarnas shower och solbrillorna. Showtime.

 

Jag klev ut på en mörk scen och alla mumlade. Jag hade en mikrofon som satt fast vid örat och en i handen. Precis innan låten började, satte de på ljuset och när de gjorde det drog alla efter andan. Det var 1D’s Mystery Girl som stod på scenen.

Nu:

Felicias perspektiv:

 

Emma hade gått ut som sitt alterego, 1D’s Mystery Girl. När ljuset hade tändes höll hela lokalen andan. Där stod en världs kändis, på deras lilla scen. Så började Cody Simpsons On My mind.

 

”I’m sleeping throught the day, I’m trying not to fade. But every single night I’ve just been lying awake cause I, I can’t get you off my mind” Sjöng hon och gick fram på den delen av scenen man kom nämare publiken.

 

”The moment that we met, I didn’t know yet that I was looking at a face I’d never forget cause I, I can’t get you off my mind.” När refrängen började gjorde hon sitt berömda steg, dansade och sjöng. Och alla verkade älska det. När låten slutade släcktes ljuset och när det tändes, inte många sekunder efter för att folk skulle komma ut ur lokalen, var hon borta.

 

Emmas perspektiv – När alla har gått, eller hon tror det i alla fall:

 

Jag gick ut på scenen i träningskläder och satte på Zaleilah med Mandinga. Och sjöng och hård dansade. Vid 3:04 drog någon tag i mig och och dansade med mig. När personen slutade såg jag vem det var. Louis.

 

Louis perspektiv – under uppträdandet av On My Mind:

 

Det var Emma. Och hon sjöng samma låt jag spelat för henne. Sammanträffande? När hon plötsligt försvunnit när den var slut hade jag lyckats komma in bakom scenen och träffat tjejerna. De hade lyckats att gömma mig så jag kunde gå ut och leta efter Emma när ingen var kvar. Jag hade hört musik från scenen och sett Emma köra hårt med sig själv. Det var inte bra när man var så smal som hon var nu. När det varit en paus i låten smög jag ut på scenen och dansade med henne. När den slutade snurrade hon in i min famn och jag vilade min blick i hennes.

 

”I got to go” Sa hon och var påväg att börja springa när jag tog tag i hennes hand och drog henne till mig.

 

”We got to talk first” Sa jag och såg hur hennes ögon tårades. Jag drog in henne i min famn.

 

”Come on” Sa jag och tog hennes hand och satte oss på två stolar i publiken.

 

Fannys perspektiv:

 

”Lou. Em. Are you here?” Viskade jag. Jag började gå ner för trappan och ut i publiken, när jag såg de. Jag gick snabbt tillbaka i kulisserna.

 

”Aooh!” Sa någon. Jag vände mig om och där stod Zayn.

 

”I’m sorry. Nice to see, see you later” Sa jag och försökte gå förbi honom, men han ställde sig ivägen.

 

”Fay, we got to talk”

 

Emmas perspektiv:

 

”I’m sorry” sa jag och tittade ner i mitt knä och lät tårarna rinna ner i mitt knä. Så märkte jag hur Louis lyfte mig till sitt knä. Jag la in mitt ansikte mot hans hals och han klappade min arm.

 

”I’m so sorry” Viskade jag mot hans hals.

 

”Ssh, we don’t talk about that now” Sa han och torkade några av mina tårar. ”We can talk about this instead. Why haven’t you told me that you can sing, play gitarr and dance like that?!” Jag skrattade.

 

”Well, I didn’t thought it was relevat. And by the way, I play piano, gitarr, violon, trums, flute and now I have learned to play recorder. And I have only met a teacher when I learned to play piano” Sa jag och Louis tappade hakan. Jag skrattade, han såg så rolig ut.

 

”Something else I need to know?”

 

”Well, my Swedish bbf’s should walk in here in about less than a minute and the rest of the boys about two, and my bbf’s are biiiig 1D fans.”

 

”What, and you’re not?” Frågade han och då visade jag honom tatueringen. ”Whao”

 

”Yeah, I did it when I was drunk. And I don’t know why I wrote that”

 

”Cause you’re my girl” Sa Louis och la sina händer på min hals. Han drog mig närmare och kysste mig.

 

”Emma är du här?” Ropade Tina. Jag suckade tyst och la min panna mot Lou’s panna.

 

”Say that we’re here” Sa han och kollade menande på mig.

 

”Why?” Frågade jag raspigt och tyst.

 

”Just do it” Sa han och kramade om mig. Gud vad jag hade saknat honom.

 

”Jag är här” Ropade jag snörvligt och de skyndade sig fram.

 

”Emma vad har hänt…?” Sa de men slutade göra allt vem de såg vem jag satt i knät på.

 

”You’re…” Hackade Ella fram. Jag hoppade ur Louis knä så han kunde ställa sig upp och hälsa.

 

”Hi, I’m Louis” Sa han och satte sina händer i sina fickor. Tjejerna kollade fram och tillbaka på honom och mig. Jag gick fram och ställde mig bredvid honom och då la han armen runt mig.

 

”Emma, vad är det här? Är du…?” Frågade Hannah och de alla tittade på mig.

 

”Säg vad ni ska säga” Sa jag och kollade upp på Louis som log sitt underbara leende till mig. Jag la mina armar runt hans höft och drog in honom i en sne kram. Tjejerna bara gapade.

 

”Emma, var, är du 1D’s…” Sa Jossan som fortfarande gapade.

 

”Mystery girl, ja. Det är jag. Jag är så ledsen att jag inte har berättat” Sa jag och släppte Louis och gick fram till de. ”Men om jag skulle säga nåt skulle nån kanske höra eller något och jag ville kunna plugga klart. Jag är så ledsen. Och så gjorde jag och Louis slut och då kunde jag inte berätta för ni skulle flippa då också och det är därför jag har blivit ett skal. Jag har saknat honom så mycket att det har gjort ont.”

 

”Aww” Sa Jossan och kom fram och kramade mig. Så blev det en grupp kram. Jag torkade mina tårar.

 

”Guys, come on!” Ropade jag och ut på scenen kom resten, Liam, Niall, Harry, Felicia, Alice och Nicole.

 

”But where’s Zayn and Fanny?” Frågade jag.

 

”They’re talking” Sa Alice och kom ner från scenen till tjejerna som nu var rejält chockade. Hela One Direction med flickvänner.

 

”Oh, my, god” Var det ända de kunde få fram. Jag skrattade åt de och var armarna runt Tina och Jossan.

 

”Come on” Sa jag och tog med de två fram till Liam och Harry. Deras favoriter. Nu andades de knappt och särskilt inte när de fick kramar. De var lika sjukt galna i de nu, som när de var på X Factor. Jag bara skakade på huvudet på de.

 

”What’s up with them?” Viskade Louis i mitt öra.

 

”They are meeting their biggest idols. They have liked you since X Factor.”

 

”Not you?”

 

”Well, I did like you a while, then I started listen to The Wanted and other cool boys” Sa jag och försökte hålla masken, vilket inte gick så bra.

 

”Yeah, you did?” Sa Louis och jag nickade till svar. Då la han mig över axeln och sprang upp på scenen.

 

”Boo bear what are you doing?” Frågade en skrattandes Harry.

 

”She’s gonna be punished, cause she didn’t listen do us.”

 

”What are you gonna do?”

 

”She gonna dance with me” Sa han och släppte ner mig på scengolvet.

 

”You, dance?” Frågade jag. Han nickade.

 

”Just a second.” Sa jag och sprang och satte på Up all night. Jag slängde åt honom en mick och så tog jag en. Så försökte jag få honom att dansa, men han verkligen sög. Men vi båda sjöng i alla fall. Så kom tillslut resten upp och killarna sjöng och vi tjejer dansade. Så kom Zayn och Fanny tillslut tillbaka och båda såg glada ut. Hade det äntligen blivit bra mellan de?

 

23 juli – 3 års jubileum av One Direction

 

Emmas perspektiv:

 

Jag stod i kulisserna med tjejerna och var nervös. Idag skulle jag äntligen ta av solbrillorna på scenen och alla skulle få veta att det var jag. Särskilt Nathalie. Åh, vad jag skulle vilja se hennes min. Jag och Olly Murs skulle sjunga hans låt Dance With Me Tonight.

 

”… I just want you to dance with me tonight” Sjöng vi och så tog jag av mig solglasögonen och blixtarna sköts av en efter en, men jag brydde mig inte. För jag hade så himla kul.

 

Några år senare…

 

Emmas perspektiv:

 

”Shuu” Sa jag åt tjejerna när vi klev in i lägenheten. Hela stället såg ut som ett bomb nedslag. Men vad skulle man förvänta sig? Vi klev in i vardagsrummet där Harry sov på golvet, Zayn sov upprät på köksstolen, Niall sov nedanför kylskåpet, Liam sov i en fotölj och Louis sov i soffan med Sophie på armen. Imorgon kommer han ha kramp. Jag lyfte upp våran bebis och la ner henne i hennes spjälsäng. Så la någon armarna om mig och la sitt huvud på min axel. Louis.

 

”She so cute. Like her mother” Viskade han trött i mitt öra. ”I’m sorry for ever letting you go.”

 

”Don’t think about that. It was long ago. And it was me who didn’t listen.”

 

”But I promise, I will never let you go again” Sa han och kramade om mig lite till.

 

”Love birds, come on” Sa Fanny som stack in huvudet. Där ute i vardagsrummet hade nu killarna vaknat och tittade på en gammal video. Så satte sig Louis bredvid de och började små bråka med Harry. Forever Larry Stylinson. Men där satt de. Min värld. Fanny, Alice, Felicia, Nicole, Zayn, Niall, Harry och Liam. Och såklart Louis. Nu och för alltid var det här jag ville ha. De och nu våra barn. Nu och för alltid.

”Come on babe!” Sa Louis och viftade till mig. Jag satte mig i hans knä och hans kysste mig.

 

Nu och för alltid. 

---

Tack för den här tiden. Jag säger till om jag fortsätter skriva på den här bloggen eller någon ny. Håller på och filar på två, som inte är 1D noveller. Men glad sommar så kanske vi syns i höst och om ni vill så är det bara maila till [email protected].

XX

”Emma, vad har du på handleden?” För mig skrek jag, men jag viskade. Men som tur hörde hon mig och kollade förvirrat på mig och sin handled. Sedan ställde hon så fort upp att hon trillade ner i sängen igen så Fanny vaknade.

 

”Vad är det?” Frågade Fanny. Emma gjorde ett nytt försök att ställa sig och lyckades. Hon visade sig handled för spegeln och jag såg vad det var. En tatuering som inte var där i går kväll. Jag slängde av mig täcket och nu vaknade även Alice.

 

”Vad står det?” Frågade jag. Hon räckte fram det så jag och Fanny, som inte hade världens baksmälla, såg vad det stod. Directioner i skrivstil. Ganska snyggt, men endå. Det är inte ofta man tatuerar det på handleden.

 

”Skit” Sa hon och petade på den och märkte att den verkligen var äkta. ”Vad fan ska jag säga till mamma när hon ser det här?!”

Nu:

Harrys perspektiv:

 

”Babe, I’m here!” Ropade jag men fick inget svar tillbaka. Så såg jag lappen som låg på matbordet. Där stod det att Felicia och tjejerna stuckit på semester till hemlig ort. Och att vi inte kunde nå de. Kul nu skulle jag få vara med killarna hela 24/7 på obestämd fram tid. Visst det var kul att vara med killarna, men ibland kan det bli lite för mycket av det goda.

 

Juni, dagen d – musikalen ska skrax börja – Louis perspektiv:

 

Jag satte mig upp på läktaren. Vi hade alla delat upp oss. Jag på högra sidan av läktaren, Harry vänster, Zayn höger parkett, Niall vänster parkett och Liam i mitten av parketten. Precis när jag satt mig släcktes ljuset och ingen tveckan om det, jag skulle känna igen personen på nästan mils av ståndet, det var Emma. Jag kollade på bladet jag fått när jag gick in, och hennes namn stod ingenstans. Men det var Emma, med en mask för ansiktet. Och vart var Felicia, Fanny, Alice och Nicole som skulle träffa oss?

 

Emmas perspektiv – en halvtimme innan musikalen skulle börja

 

”Okej, det ska vara på andra sidan. Var är Nathalie?” Sa jag och kollade på de som stod på scenen. De ryckte på axlarna och gick längre in bakom kulisserna. Nathalie, Nathalie.

 

”Har någon sett Nathalie?” Ropadae jag.

 

”Nej” Fick jag tillbaka. Grymt. Huvudrollsinnehavaren var inte på plats, en halvtimme, innan vi skulle börja. Jag gick ut på scenen och vem klev inte innanför dörren om inte Nathalie.

 

”Nathalie! Äntligen!” Ropade jag och sprang fram till henne.

 

”Jag vet att ni gillar mig, men nu måste alla sätta på sig de här annars spelar jag inte” Sa hon och räckte fram en påse till mig, med masker. Jag suckade och gick till kulisserna.

 

”Ni måste alla sätta på er de här!” Ropade jag och hällde ut några på bordet. Jag hörde lite suckar och muttrar, men när de såg Nathalie förståd de att jag inte hade nått med det att göra. Lite senare, minuter innan de ska upp kommer Nathalie fram till mig.

 

”Du, jag måste sticka”

”Va, nej du kan inte sticka nu. Ni ska ju börja nu.”

”Ja, men jag ska till Italien. Pappas privatjet väntar. Jag tror på mig! Au revoir bitches!” Ropade hon och så var hon borta. Vad fan skulle jag göra nu? Jag såg hennes scenkläder och det fanns bara en utväg. Jag skulle få spela och fick hoppas att ingen skulle märka att det var jag.

 

Fannys perspektiv:

 

Jag märkte hur det blev mörkare utanför och vi blev tysta. Ut på scenen kom huvudrollsinnehavarna, Anton och… Emma. Men hon skulle ju inte spela. Men ingen annan verkade ta någon notis om det, så jag antog att jag sett fel. Låt pjäsen börja.

 

Emmas perspektiv:

 

När Anton började sjunga på Ushers Scream drog han mig till sig och sjöng. Jag spelade med och dansade. Men när jag stod längst fram på scenen såg jag någon jag inte kände för att se då. Liam. Så jag vänd mig åt andra hållet och där satt Zayn. Åt andra hållet satt Niall. Och upp på balkongen satt Harry. Och Louis. Jag vände på klacken och dansade med tjejerna istället. Vad gjorde de här?

 

Liams perspektiv:

 

När Emma dansade under Ushers låt Scream märkte jag att hon tillslut såg oss allihopa. Då slutade hon och gick bak till sina kompisar, antar jag. Jag såg att hon smög tittade på oss, mest på Louis. När hon sjungit My Happy Ending (original av Avril Lavigne), så började alla skrika; ”en gång till, en gång till!” Men jag fattade ju inte vad de sa, så jag kollade på killarna och de rykte på axlarna. Vi fick väl se hur det blev. Hon vände sig mot killen som hade hand om ljudet bredvid scenen, vid platserna. Hon visade upp tre fingrar. Vad skulle det betyda?

 

”Ja, jag tar det här på engelska, för jag vet att vissa inte förstår. So you want another song?” Sa hon.

 

”YES!” Skrek de och hon skrattade.

 

”Okey, but just because you’re so nice.” Och så började introt på One Thing.

 

”I have tried playing it cool, but when I’m looking at you. I can’t ever be brave, cause you make my heart race” Sjöng hon och det lät nästan som om lokalen exploderade.

Nä hon började sjunga Harrys del kommer resten av rollinnehavarna ut och dansade.

 

”Cause you’ve got that one thing” Så var det slut. Alla skrattade, applåderade och log. Särskilt de på scenen, de hade nu tagit studenten.

 

Emmas perspektiv:

 

När jag hade sjungit One Thing fortsatte de skrika en gång till, en gång till.

 

”Vad gör vi?” Frågade Hannah och alla vände sig till mig. Som de trodde var Nathalie.

 

”Jag har en överraskning, gå ut i publiken så ska jag visa er” Så gick de. Jag böt om till ett par kläder som jag andvänt under en av killarnas shower och solbrillorna. Showtime.

 

Jag klev ut på en mörk scen och alla mumlade. Jag hade en mikrofon som satt fast vid örat och en i handen. Precis innan låten började, satte de på ljuset och när de gjorde det drog alla efter andan. Det var 1D’s Mystery Girl som stod på scenen.

---

Bara ett kapitel kvar som kommer imorrn. Jag säger det igen, tack för den här tiden. <3 you sooo much!!!

Felicias perspektiv:

”I think we should get to Sweden and talk to Emma and get her back to UK before the guys are leaving for Australia I think…”

”Romania”

”And if that dosn’t work. Are we gonna get the boys to her.”

”But she are not gonna meet them. And I’m not so sure they want to meet her anymore either.”

”They’re not gonna meet, they just gonna watch her and she will she them in the audience.”

”No…”

”You don’t…”

”Mean that…” Sa vi tjejer och kollade skräckslagdet på Alice.

”We’re gonna do so the guys sees her school musical? Well, yes we are. Now we’re gonna pack!” Sa hon och sprang upp mot sitt rum.

Nu:

Två dagar senare

 

Felicias perspektiv:

Jag klev in i studion och kramade om mamma. Jag gick in i båset där man pratar i sänding satte på hörlurar. Efter 5 minuter var jag på.

 

"Hellllooo London! What are you doing today? I’m here today because T

Ella is ill today.” Sa jag."But anyway, I got a surprise for you late so stay tune. Now The Wanted!"

Efter några låtar kom killarna in och satte sig.

 

"Okey, now the surprise. One Direction is here everyone. They are there to do a takeover together. Well, welcome guys!"

"Thank you. Well who wants to play the first song?" Frågade Liam och kollade på killarna.

 

"I got one song" Sa Harry. "This is for my girlfriend Felicia." Och så visade han tre fingrar till kontrollrummet.

 

"Hope you guys like it." Sa han så började låten. What Makes You Beautiful. Jag tog upp ett papper och en penna och skrev: very funny Harry. Så tog han upp sin mobil och skrev något och la sedan ner den igen. Så lös min upp och jag kolla lite allvarligt på honom. Var det nödvändigt att skicka ett sms när jag hade papper och penna?

 

"You don't know you're beautiful, oh oh, that what makes you beautiful! Love you babe xoxo"

"Love you too babe" svarade jag på smset.

Louis hade varit ganska tyst under programmet, men ibland hade han slängt in en kommentar eller två för att slippa fansen senare. Varje gång killarna gav nån av oss tjejer en låt, kollade han ner i bordet.

 

”Okey guys, now Louis I think you should pick the last song” Sa jag och vi alla kollade på honom.

 

”Okey, let me seen.” Sa han och funderade medan jag ställde några frågor till killarna. Så märkte jag att han visade några fingrar till killarna i kontrollrummet (hur ofta var de här och bestämde låtar?!) men så började jag tacka av killarna: ”Well thank you guys for joining us and taking over. Do you want to say saomething about the song Louis?”

”Yeah, you know who you are. If you hear this, please, call me” Sa han och så började Cody Simpsons On My Mind. Så fort han fick lämnade han studion, Louis, och killarna följde snabbt efter. Harry mimade att han skulle ringa mig och så var de alla borta. Alla, men särskilt Louis, saknade Emma. Vi alla gjorde verkligen det.

 

 

Nicoles perspektiv:

Vi hade tillslut kunnat hitta Emmas skola, fråga mig inte hur men Felicia har tydligen kontakter kvar i Sverige. Vi klev in i aulan för Emma skulle tydligen vara där.

 

"Emma?" Ropade jag. Vi hörde sedan ett ras och sedan ett stort FAN!

 

"Hur gick det?" Ropade Felicia. Ut på scenen kom Emma med håret på ända och trasiga kläder.

 

"Em, hur mår du?" Frågade jag när vi kom upp till henne.

 

”Jag mår bra” Log hon och skakade om sitt hår. "But what are you guys doing here?"

"We came to see you" Sa Alice och kollade sig omkring. "Are we alone here?"

"Yes, it's just me." Skrattade hon. "And now you of course. But what are you guys doing here? Are the others here too?" Frågade hon osäkert och kollade mot dörren.

 

"No, it's just us" Sa Fanny och la sin hand på hennes axel. Hon hade blivit mycket smalare sedan vi såg henne i december. Hon hade rasat i vikt, minst 15 kilo. Vilket var alldeles för mycket. Hon såg trött ut också som om hon, precis som Fanny, jobbade för mycket.

 

"So what are you doing here alone?" Frågade Alice, för det var bara hon och Fanny som hade kvar talförmågan. Jag och Felicia var alldeles för chockade.

 

"I'm fixing for the show. You know, next week it's May and we're gonna play the first week in June. Not so much time left. I got many things to fix, can we talk and do that at the same time?" Frågade hon

 

"Sure" Sa jag som nu fått tillbaka talförmågan och så följde vi efter henne in bakom kulisserna.

 

Emmas perspektiv:

När jag hört Nicoles röst hade jag blivit så förvånad att jag trillade ner för de två små trappstegen på stegen. När jag kommit ut på scenen, i mina trasiga kläder som jag alltid använde när jag höll på bakom scenen, hade tjejerna sett väldigt förvånade ut. Håret orkade jag aldrig fixa nu för tiden, jag tvättade det knappt längre. Nu var vi bak i kontrollrummet. Tjejerna kollade på alla knappar och kontroller, så som jag hade gjort i höstas, första gången jag gick in här. Så nära, men endå så långt borta. Så mycket som hänt sedan dess. Då kände jag inte någon av tjejerna och nu står det här och kollar på allt. Det hade jag inte förväntat mig för 8 månader sedan. Haha, jag hade nästan kunnat få ett barn på den tiden.

 

”What are you doing back here?”

”I’m fixing the light and the sound. I have, on my own, put up some cameras to film the play and look in the audience so nothing goes wrong.”

”Aren’t you gonna play in it?” Frågade Alice och alla vände sig mot mig. Jag vände mig mot kontrollpanelen.

 

”No, I’m not” Sa jag och tryckte på en knapp.

 

”So why have you wrote the show, fixing back here and all around this place?” Frågade Felicia lite små arg och jag vände mig till de med tårar i ögonen.

 

”Because, if I don’t do it I’m not gonna pass school.”

”Aw, come on sis” Sa Fanny och kom fram och kramade mig. Det var skönt att få en kram, ingen hade gett mig en kram sedan december, på julafton. Mamma och pappa blev mindre och mindre hemma och tjejerna hade nästan slutat prata med mig. Jag la in ansiktet mot hennes hals och började gråta.

 

Senare samma dag, ute på en resturang – Fannys perspektiv:

 

”Did you guys really come here just for me?” Frågade Emma och smuttade på sin öl. Vi hade gått ut på krogen efter att ha lugnat och hjälpa Emma på hennes skola.

 

”Yes we did” Sa Alice och man såg hur Emma blev rörd.

 

”Okey, then I have to show you Stockholm” Sa hon.

 

Nästa morgon, hemma hos Emma, Emmas rum – Felicias perspektiv:

 

När jag vaknade slog baksmällan till mig så hårt att jag fick ta mig för pannan. Jag kollade mig runt i rummet. Emma och Fanny låg i sängen, jag och Alice på golvet med täcket runt oss. Den enda jag inte kunde se var Nicole. Men så hörde jag henne. Hon spyde inne på toan. Kul, första kvällen i Stockholm och vi blir fulla hela bunten. Jag skulle ställa mig upp tyst, men baksmällan gjorde att jag rev ner nästan allt på skrivbordet. Emma ryckte till och satte sig upp med en min som visade att hon också hade ont i huvudet. Hon sträckte på sig och vid hennes högra handled var något svart.

 

”Emma, vad har du på handleden?” För mig skrek jag, men jag viskade egentligen. Men som tur hörde hon mig och kollade förvirrat på mig och sin handled. Sedan ställde hon så fort upp att hon trillade ner i sängen igen så Fanny vaknade.

 

”Vad är det?” Frågade Fanny sömnigt. Emma gjorde ett nytt försök att ställa sig och lyckades. Hon visade sig handled för spegeln och jag såg vad det var. En tatuering som inte var där i går kväll. Jag slängde av mig täcket och nu vaknade även Alice.

 

”Vad står det?” Frågade jag. Hon räckte fram det så jag och Fanny, som inte hade världens baksmälla, såg vad det stod. Directioner i skrivstil. Ganska snyggt, men endå. Det är inte ofta man tatuerar det på handleden.

 

”Skit” Sa hon och petade på den och märkte att den verkligen var äkta. ”Vad fan ska jag säga till mamma när hon ser det här?!”

---

Bara 1 eller 2 kapitel kvar nu. Tack för det här tiden och GLAD SOMMAR! Vi får se om jag börjar på en ny novell i höst på den här bloggen eller på en ny blogg.

”Nathalie, det är din tur” Viskade jag till henne.

”Oj, det visste jag väl” Sa hon och slängde med håret. ”Ja, jag vill ju bara ha honom tillbaka. Jag var en idiot.”

”Okej…” Försökte Hannah fortsätta med Nathalie avbröt, igen.

”Men hallå, jag kan ju inte säga att jag är en idiot. Det kan ju förstöra hela mitt rykte.”

”Jag antecknar” Sa jag och låtsades skriva upp det så hon skulle bli tyst någongång.

”Bra, då kan du fortsätta” Sa hon till Hannah som såg ut att vilja strypa henne.

Nu:

Slutet av april

 

Emmas perspektiv:

 

”Tina, har du sett det här danssteget?” Frågade Jossan Tina och räckte fram sin telefon till henne.

 

”Ja, hon är helt grym. Jag undrar vem det är.” Sa Tina och räckte tillbaka telefonen till Jossan.

 

”Vad då?” Frågade jag från matteboken. Vi var samlade hemma hos mig för att plugga matten, med Tina och Jossan tappade alltid fokus först.

 

”Det här” Svarade Jossan och la sin telefon över talet jag just räknade.

 

”Jossan jag försöker faktiskt räkna…” Började jag men märkte sedan vad jag tittade på. Mig. Under en av killarnas konserter. När jag hade gjort danssteget att dra högra handen över pannan åt höger, bortsa av höger axel, vänster axel, höger och sedan höger igen. Det var flera efter den konserten som hade gjort det i publiken, vilket var helt sjukt. Videoklippet slutade och hur många visningar det var visades. 21 miljoner!

 

”Who is she?” Frågade jag så nonchalant som jag kunde och kollade ner i matteboken. Men eftersom de inte svarade kollade jag upp igen och såg hur de stirrade på mig.

 

”Vad?”

”Em, är du säker på att du inte vet vem det här är?” Frågade Hannah.

 

”Ehh, ja” Svarade jag och lutade mig mot ryggstödet. Då ska vi se hur galet det är den här gången.

 

”Oh my god! Hon vet inte!” Sa Tina och kollade på Jossan i chock.

 

”Emma, har du varit under en sten de senaste månaderna?”

”Det verkar så. Uppdatera mig. Jag har bara hört lite tissel och tassel men glömt att fråga er”

”Okej. Det är One Directions mystiska tjej som ingen vet vart hon kommer ifrån, vad hon heter eller hur gammal hon är. Och innan hon försvann i december ska hon tydligen varit Louis tjej också och hon verkade vara Zayns flickväns bästa vän också, Fanny. Zayn och Fanny har också gjort slut sedan dess, men alla saknar både Fayn och Louis och den mystiska tjejen. Vi har tyvärr inget smeknamn på de eftersom vi inte vet hennes förnamn.” Sa Jossan. Om hon bara ville kunde hon sno åt sig så mycket informatition som helst, men det var inte ofta det hände.

 

”När försvann hon?”

”Det sägs att hon var på killarnas party den 21. Sedan dess har hon inte setts till. När var det du kom hem?”

”Den 6 januari” Svarade jag. Ingen kunde säga något annat, jag hade inte gått ut utom på julafton och mamma och pappa hade inte varit hemma efter den 24 och de trodde jag hade sett tjejerna innan. The perfect crime.

 

”Okej, men det är det enda. Förutom att hon är en grrrym dansare. Önskar att jag kunde dansa så bra som hon."

”Jossan, om du bara vill kan du nog det. Vi tror det, eller hur tjejer?” Sa jag och kollade på de andra som kollade ner i sina matteböcker.

 

”Tror ni verkligen att hon är sååå mycket bättre än er?”

”Emma, komigen. Det är bara de bästa som dansar åt de bästa. Och vi är inte en av de bästa. Det är bara och inse någongång.” sa Hannah utan att kolla upp från sin mattebok.

 

Nästa dag, repetition av skolmusikalen

 

"Okej, och nu ni längst fram hoppar och surrar framåt. Ni där bak gör likadant, men bakåt. Vi kommer bygga upp en sån där som är smal och ut från scenen. Byggarna ska komma på torsdag. Men jag tror det tar och räcker för idag, vi syns på onsdag." Sa jag och la ner alla papper jag hade framme.

"Emma, ska du med till Fiket?"

"Nej, jag måste fixa lite små grejer, vi hörs sen okej?"

"Öh, visst" Så var alla borta. Jag gick upp på scenen och blickade ut på de tomma platserna. Jag tog ett djupt andetag och tog sedan en mick. Jag satte på musik och ställde mig mitt på scenen.

Felicias perspektiv:

 

Jag och tjejerna var hemma, även Fanny för hon hade fått ledigt idag, när min mobil ringde. Jag tänkte först inte svara, men när tjejerna började kasta mobilen mot mig förstod jag att jag borde svara. Jag hann inte kolla vem som ringde, jag svarade bara.

 

”Hello it’s Felicia speaking.”

”Hej Felicia, det är Emma”

”Hej Emma” Sa jag och tjejerna kom och satte sig runt mig. Även fast det bara var Nicole som förstod mig. ”Vad vill du?”

 

”Jag tänkte bara kolla läget, se om ni fortfarande klarar er utan mig” Skämtade hon.

 

”Visst.” Svalde jag. ”Var det något mer?”

”Nej, tänkte bara ringa och säga att jag saknar er tjejer och att ni borde komma till Sverige. Jag måste gå nu”

”Emma, nej jag…” Började jag men hon la på.

 

”What did she say?”

”She misses us and we should come to Sweden soon.”

”Maybe we can get there sooner than she thinks. For how long is the boys gonna be in the UK?” Sa Alice och kollade på Fanny.

 

”For about 5 more weeks. Then they are going to Ireland.” Sa Fanny.

 

”Then I think we should get going!” Sa Alice och ställde sig upp.

 

”Alice, what are you thinking?” Frågade Nicole.

 

”I think we should get to Sweden and talk to Emma and get her back to UK before the guys are leaving for Australia I think…”

”Romania”

”And if that dosn’t work. Are we gonna get the boys to her.”

”But she are not gonna meet them. And I’m not so sure they want to meet her anymore either.”

”They’re not gonna meet, they just gonna watch her and she will she them in the audience.”

”No…”

”You don’t…”

”Mean that…” Sa vi tjejer och kollade skräckslagdet på Alice.

”We’re gonna do so the guys sees her school musical? Well, yes we are. Now we’re gonna pack!” Sa hon och sprang upp mot sitt rum.

---

Ledsen för det lilla random kapitlet, men det sista skrev jag på morgonen och jag ska strax iväg till skolan

XX

 

Fannys perspektiv:

"What room?" Frågade Louis eftersom han var så inne i sina egna tankar.

"On the party. You went upstairs and Emma followed you and I followed her. I tried to talk to her, but she wanted to go home. Sorry" Sa jag och kollade ner på mina händer som började återfå sin normala färg. Louis stönade och jag kolla medlidsamt på honom.

"Eleanors mom. And we just talked! Well, she showed me a movie..."

"There you sad you loved Eleanor."

"Yeah, that's right. How did you know?"

"I was outside. With Emma. We both heard it and then she ran. I tried to talk to her. There, in car, here, in the car to the airport, on the airport. But she didn't listen. If you love somebody you have to release them." Louis la sitt ansikte och jag tittade medlidsamt på honom."We'll figure something. I promise Lou" Sa jag och gick för att lägga mig.

Nu:

En vecka senare; tidning: WHERE'S ONE DIRECTION'S MYSTERY GIRL?

Fannys perspektiv:

"Fanny, I got a magazin for you!" Ropade Alice när hon kom hem från sin promenad. Det var den 27 december och jag hade blivit jätte förkyld efter att ha stått ute i snöovädret vid flygplatsen i bara en tunn, kort klänning och en tunn höstjacka.

Alice kom och satte sig vid min fotända på soffan där jag låg.

"And I'm going to read for you, listen to this; The 21 of december the boys of the boy band One Direction had a part to celebret that they was of for a week. The day after I spotted 2 of the boys and one of their girlfriends in the food store. And they didn't look happy. Nobody have seen the boy bands mystery girl. Where is she? Maybe she's off too and everybody misses her. Well, we will see in a couple of days when they have their next concert. Will she be there with her boyfriend or is she gone of a longer time? Maybe for studying? Sarah Smith"

"Media" Sa jag och drog upp filten lite till.

"Yeah, I just wonder want Louis going to think about this."

"Me too" Hostade jag fram.

Emmas perspektiv:

Jag tog ner filten från soffryggen och la kring benen. Jag satte på tven och kollade på någon gammal klassiker. På julafton, den 24, hade jag varit hemma hos en av mina bröder och firat jul med allihopa. Men jag hade bara tänkt på Louis. Dels för att det var hans födelsedag och för att jag saknade honom. Men älskar man någon måste man släppa den fri. Inget annat jag kunde göra.

 

15 januari

Louis perspektiv

Jag slog in Emmas nummer och hörde hur det kopplade. Bara hon skulle svara.

 

"Hi, I'm Emma. You know what to do after the pip!"

 

PIP

 

"Hi Emma it's Lou. We need to talk. Can you call me, please. You know all the numbers. Bye"

 

Emmas perspektiv:

 

"Men hur ska vi kunna lyckas göra en show om huvudpersonen aldrig är här?!" Hörde jag Rebecca säga.

 

"Hon kommer komma till showen. Tills dess får ni klara er utan henne!" Svarade rektor Lundkvist argt.

 

”Hej Emma” Sa han och gick. Jag gick mot scenen där alla utom de två huvudrollsinnehavarna stod, Nathalie och Anton. Så klart.

 

”Hej allihopa! Kan ni snälla gå ner och sätta er på stolarna så ska jag säga vad vi ska göra.” Sa jag så högt jag kunde. Först stirrade alla på mig, det var inte ofta jag tog ton i folksamlingar, men så började de gå ner och jag gick upp på scenen.

 

”Jo, så här ligger det till. Vi ska göra en musikal, och ni har alla fått manus så jag hoppas att ni alla har läst det. Har alla fått sina roller?” Alla nickade.

 

”Bra, och eftersom det är en musikal ska vi även dansa. Jag kommer fixa koregrafin tills imorgon, så börjar vi då för det kommer ta längst tid. Och det är det vi inte har, tid. Bra, det var allt för idag, då syns vi imorgon.” Alla började gå ut, utom fyra stycken som satt tillsammans och viskade tillsammans. På det avståndet såg jag bara att det var tjejer, så jag ropade: ”Tjejer, ni måste gå. Vi ska låsa här!”

”Jag tror nog vi kan hjälpa dig med det Hart!” Ropade den ena till mig. Och jag kände så klart igen den. Så jag sprang ner till de och kramade om de. Det var Hannah, Ella, Tina och Jossan!

 

”Så ni kom med i pjäsen? Gu’, vad kul!” Sa jag och satte mig på ryggstödet på en av stolarna.

 

”Var har du varit?”

”Ni skulle inte tro mig även om jag fick berätta.” Sa jag.

 

”Vad då, är du en hemlig spion som jobbar för CIA?” Frågade Jossan och kollade sig omkring.

”Nej, inte riktigt” Skrattade jag. Men nästan Hannah Montana tänkte jag i mitt stilla sinnet.

14 februari, Paris

Alices perspektiv:

Jag kollade ut på Paris från Eiffeltornets topp.

"Girls, come over here!" Ropade Fanny på oss och vi samlades alla vid henne. "Look on this map. If we go to the right when we are coming down, we're talking the sub to the ’l'arc Triumf’" Sa hon och log åt sitt hemska franska uttal av Triumfbågen.

"And after that we're free for about 3 hrs. Okey?"

"Yes"

"Are you done up here? Have you taked some pictures?" Vi kollade på varandra och nickade.

"Then I think we should leave" Sa Fanny och la ner kartan i sin handväska. Sedan Emma åkt hem till Sverige hade Fanny blivit den som tagit hand om allt och alla. Ibland tyckte jag hon tog hand om lite mycket saker. Men hon insisterade alltid på att göra allt själv. För ett tag sedan hade hon och Zayn gjort slut. Det var förvånandevis hon som gjort slut, och efter att Emma stuckit i december hade Linda inte haft tid att leta efter en ny ersättare av Gabriella så Fanny hade fått tillbaka sitt jobb. Nu ungicks hon bara med killarna på jobbet och oss tjejer på fritiden. Det var som om båda inte funkade längre. Vi alla hade väl förändrats sedan Emma bara stuckit och den 29, när vi hade firat jul hade vi också haft en städdag tillsammans och Louis hade hittat sin födelsedags present och julklapp. Det var en, för Emma tyckte att han kunde få en väldigt bra sak än två små grejer. Han hade fått armbandsklocka, för han hade tjatat om att hans gamla hade gått sönder, men han hann aldrig gå och köpa en. Vi gick upp från tunnelbanan och efter två kvarter var vi vid Triumfbågen. Den var ståtlig.

”Wow” Var det enda jag fick fram. Det var ballt att se det, och glömde bort min tankegång för några sekunder. Men vad hade hänt om hon inte bara hade stuckit? Hade hon och Louis haft ett stort bråk och hon hade ändå inte trott honom och stuckit ändå? Hon hade pratat med Fanny en gång, två veckor sedan ungefär och då hade de pratat i över en halvtimme om allt och ingenting. De hade inte hörts något mer än det, vad vi andra visste i alla fall. Emma hade kanske bett Fanny att hålla en lång profil om det så inte Louis skulle få veta.

 

Emmas perspektiv:

 

"I want you back, want, want you back" Sjöng Cher Lloyd från min mobil. När musiken stannade återgick alla till sina platser som om inget hade hänt.

”Men Emelie, vill du verkligen det här?” Frågade Hannah, men som sin karaktär, Fanny.

”Ja, jag vill ju bara ha honom tillbaka. Jag var en idiot” Sa jag från publiken där jag satt och sa huvudrollsinnehavarnas repliker.

”Okej, så vad gör vi?”

”Vi…”

”Hallå everybody! Jag hörde att jag behövde vara här minst en gång innan premiären. Så vad ska jag göra?” Frågade Nathalie när hon stod bredvid mig.

”Jo, du kan ta och läsa dina repliker, du spelar Emelie, som är en världskändis som förälskar sig i en vanlig kille som börjar jobba för henne. Och sedan går det utför ett tag, och slutet blir inte som väntat.”

”Okej, men jag vill stå på scenen” Sa Nathalie och kollade hungrigt mot scenen. Gud.

”Men du vet inte hur du ska röra dig eller något annat för du har inte varit här…”

”Men, oh my god, jag tror nog att jag klarar att stå på scen” Sa hon, drog åt sig manuset och gick upp på scenen.

”Okej, då fortsätter vi där vi var. Hannah, kan du snälla säga om din replik?” Frågade jag och tog upp ett till manus ur min handväska.

 

1, 2, 3…

 

”Visst…”

”Jag hörde att jag skulle vara här” Sa Anton när han näst intill stormade in genom dörren. På scenen började Nathalie ”fangirla” för att Anton, hennes pojkvän, kom in och skulle charma alla andra tjejer, när han var hennes. Hennes.

”Ja Anton, det ska du. Här har du ett manus, du spelar Luke som är en vanlig kille som förälskar sig i en världskändis. Upp på scen och spela. Hannah varsågod.”

1, 2, 3…

 

”Tack…”

”Ja, kom här, nu ska ni kolla på repetitionen av pjäsen där min dotter spelar huvudrollen.” Hörde vi rektor Lundkvist säga. Och in kom han, med alla lärare, rektorer och annan personal på skolan och alla satter sig ner och kollade mot scenen.

”Kan rektor Lundkvist med sällskap snälla vara tysta. Vi vill gärna se Nathalie börja visa sig charm på scenen” Sa jag och satte mig ner och himlade i mitt huvud med ögonen.

”Ja visst, självklart. Varsågoda.”

”Men Emelie, vill du verkligen det här?” Frågade Hannah och kom upp bredvid Nathalie.

”Nathalie, det är din tur” Viskade jag till henne.

”Oj, det visste jag väl” Sa hon och slängde med håret. ”Ja, jag vill ju bara ha honom tillbaka. Jag var en idiot.”

”Okej…” Försökte Hannah fortsätta med Nathalie avbröt, igen.

”Men hallå, jag kan ju inte säga att jag är en idiot. Det kan ju förstöra hela mitt rykte.”

”Jag antecknar” Sa jag och låtsades skriva upp det så hon skulle bli tyst någongång.

”Bra, då kan du fortsätta” Sa hon till Hannah som såg ut att vilja strypa henne.

---

Hiss eller diss? Flipp eller flopp? Vad tycker ni?

XX

 

Emmas perspektiv:

"Are you really sure you want to do this?"

"If he still loves Eleanor, I can't stop that. I hope you can come to Stockholm sometime."

"I promise I will, if you can come to Miami"

"I promise. Pinky promise?" Sa jag och satte fram lillfingret.

"Pinky promise" Sa Fanny och knöt ihop våra lillfingrar. Vi kramade om varandra innan de ropade igen att vi sista behövde komma till gaten.

"Bye. I promise sis, I'll keep in touch!" Ropade jag till henne.

"I promise too! Love you!"

"Love you too!" Ropade jag innan jag försvann bakom dörrarna. Nu var jag påväg hem.

 

Nu:

Fannys perspektiv:

Jag såg dörrarna stängas och jag satte mig ner på golvet och grät. Hon hade nu lämnat oss. Hon åkte hem. Jag hade ju försökt och prata med henne, men hon hade bara packat sina väskor och dragit iväg till flygplatsen. Jag gick bort till en vägg och lutade mig mot den. Min mobil började ringa och jag såg på displayen att det var Alice.

"Hello?" Snörvlade jag och torkade mina tårar.

"Fanny, where are you?!" Nästan skrek hon i luren.

"At the airport" Snörvlade jac igen och de började kakla som hönor.

"If you think you can stop her, her plane is already in the air. It's to late"

"Why is she so upset?" Frågade Felicia som verkade vara något sånär lugn.

"She heard Louis say that he loves Eleanor. And that he always will. I heard it too" Sa jag och reste mig upp.

"Nicole and I are coming to get you. Which gate?"

"35"

"Okey, go outside I'll pick you up."

"Okey" Sa jag och gick ut i decemberkylan. När jag kom ut började de snöa och jag kolla runt på flygplatsen. Jag såg ett plan lyfta, och även om jag visste att det inte var planet till Stockholm vinkade jag mot det och viskade tyst för mig själv: "Bye Emma. I miss you".

 

Emmas perspektiv:

Planet studsade till när det landade och människorna, även fast det var mitt i natten, var fort på fötterna. Jag reste på mig och sträckte på mig. Jag hade försökt att sova under resan, men jag hade bara tänkt på Louis. Varför hade han sagt om han älskade mig om han nu fortfarande älskade Eleanor? Jag tog upp mitt bagage från bandet och gick ut mot taxibilarna. Jag kollade på alla ljus och byggnader som åkte snabbt förbi utanför.

När jag klev innanför dörren hemma var det kolsvart. Inte så konstigt, klockan var endå halv 3 svensk tid. Jag gick bara direkt in på mitt rum och somnade med alla kläder på ovanpå täcket.

 

Fannys perspektiv:

När vi klev in i lägenheten flög killarna och Alice ur soffan och kollade förvånat på oss. Trodde de att Emma var med oss?

"Where's Emma?" Frågade Zayn och la armen om mig eftersom jag fortfarande skakade efter att varit ute när det snöade.

"She went home" Svarade jag hackigt.

"What, to Sweden?" Frågade Niall. Det enda jag kunde göra var att nicka till svar för jag hade börjat hacka tänder. Louis satte sig med en duns ner i soffan och såg helt förstörd ut. Jag tog filten som låg på på soffärmen och la om mig. Jag satte mig bredvid honom i skräddarställning och tittade på honom.

"What happened in that room?" Frågade jag.

"What room?" Frågade Louis eftersom han var så inne i sina egna tankar.

"On the party. You went upstairs and Emma followed you and I followed her. Who was in that room Louis?" Sa jag och kollade ner på mina händer som började återfå sin normala färg. Louis stönade.

"Eleanors mom. And we just talked! Well, she showed me a movie..."

"There you sad you loved Eleanor."

"Yeah, that's right. How did you know?"

"I was outside. With Emma. We both heard it and then she ran. I tried to talk to her. There, in car, here, in the car to the airport, on the airport. But she didn't listen. If you love somebody you have to release them." Louis la sitt ansikte och jag tittade medlidsamt på honom.

"We'll figure something. I promise Lou" Sa jag och gick för att lägga mig.

Alice perspektiv:

Jag stod och pratade med Felicia när jag ser Emma och Fanny komma ner för trappan. Jag hörde inte vad de sa, men Fanny verkade försöka stoppa Emma. Men tillslut kom och fram till dörren och så gick de båda. När de gått nära såg jag hade Emma grät. Vad hade hänt på övervåningen?'

Nu:

Tidigare under festen

Fannys perspektiv:

Jag dansade bredvid Emma och Louis och efter ett tag såg jag Liam komma fram och prata med Louis och hur han sa något till Emma och sedan gick ut på övervåningen. Emma och jag stod ett bra tag och dansade men efter ett tag gick hon upp efter Louis och jag följde efter. Vi ställde oss utanför dörren och så hörde vi Louis säga: "I love uou Eleanor. I always will". Så vände Emma på klacken och sprang. Jag försökte prata med henne, men inget gick. Så jag fick tillslut följa med henne.

Emmas perspektiv:

Jag och Fanny satt i bilen och jag slöt ögonen och lutade mig mot fönstret. Jag kände tårarna som rann ner på mina kinder och jag försökte hela tiden ta bort och sluta få de rinna. Jag som verkligen trodde han gillade mig. Jag som hade bestämt mig för att inte falla pladask för honom. Men tillslut hade jag iallafall gjort det. Och nu fick jag stå mitt kast. Igen. Tom hade kommit och hämtat oss och körde hem oss till lägenheten.

Louis perspektiv (tidigare under festen):

Liam kom fram till medan jag dansade med Emma och sa att det var någon som ville träffa mig. Jag gick ifrån Emma efter att ha sagt att jag strax skulle komma tillbaka. Jag och Liam gick upp på övervåningen. Där var Eleanors mamma, och hon såg inte särskilt glad ut.

"I'm gonna leave you two alone" Sa Liam och gick.

"What are you doing here?" Frågade jag henne.

"I just wanted to talk and show you this" Sa hon och satte på en film. På mig och Eleanor. I mitten av filmen sa jag: "I love you Eleanor. I always will". När filmen var slut började vi argumentera och innan bråket var slut gick hennes mamma därifrån utan att säga nåt. När jag kom ner, var det bara killarna, Nicole, Felicia och Alice kvar.

"Where's Fanny and Emma?"

"They have gone home long time ago. Emma was upset about something" Sa Alice.

"Damm it" Sa jag och sprang ut till vägen. När första bästa taxi åkte förbi hoppade jag in i den och sa adressen. Bara det inte var försent!

Emmas perspektiv:

*last call for flight 562 to Stockholm. Last call for flight 562 to Stockholm*

"Are you really sure you want to do this?"

"If he still loves Eleanor, I can't stop that. I hope you can come to Stockholm sometime."

"I promise I will, if you can come to Miami"

"I promise. Pinky promise?" Sa jag och satte fram lillfingret.

"Pinky promise" Sa Fanny och knöt ihop våra lillfingrar. Vi kramade om varandra innan de ropade igen att vi sista behövde komma till gaten.

"Bye. I promise sis, I'll keep in touch!" Ropade jag till henne.

"I promise too! Love you!"

"Love you too!" Ropade jag innan jag försvann bakom dörrarna. Nu var jag påväg hem.

---

Nämen kolla, jag blev klar med kapitel 40 idag. Vad tycker ni? Jag kommer tyvärr få hoppa över en massa saker.

”So what about the party tonight?” Frågade Alice.

 

”Well, it’s gonna be AWESOME!” Sa Zayn. ”Because it’s a ONE DIRECTION PARTY!” Så gjorde killarna high five och vi tjejer bara skrattade åt de.

 

”So, a real 1D party tonight?” Frågade Nicole.

 

”Count on that!”

 

Nu:

Kvällen, innan festen börjar

 

Felicias perspektiv:

 

Jag och tjejerna klev in i lokalen killarna hyrde som vi blivit utslängda från några timmar tidigare för killarna ville fixa själva. Vi hängde in våra ytterkläder i hallgarderoben och gick in i vardags rummet vilket var riktigt snyggt inrätt. Harry stod på en stege och satte upp ballonger och Zayn stod på en annan stege på andra sidan rummet och satte upp lampor.

 

”Wow boys. You did a really good job!” Sa jag och kollade mig omkring.

 

”You sound surprised babe” Skrattade Harry och tittade ner på mig.

 

”Well, I am. I didn’t know you was this good to do a party. Maybe you can do one on my birthday?” Frågade jag och blinkade åt Harry.

 

”Sure babe” Skrattade han och satte upp en till ballong.

 

Festen börjar

 

Nicoles perspektiv:

 

Jag stod och gav ut drinkar när Liam kom och drog iväg mig.

 

”Liam, where are we going?” Frågade jag.

 

”You’ll see” Sa han och tillslut stod vi ute i hallen.

 

”Liam, what…?” Försökte jag fråga, men han kysste mig och där stod vi en bra stund.

 

Nära slutet av festen.

 

Alice perspektiv:

 

Jag stod och pratade med Felicia när jag ser Emma och Fanny komma ner för trappan. Jag hörde inte vad de sa, men Fanny verkade försöka stoppa Emma. Men tillslut kom och fram till dörren och så gick de båda. När de gått nära såg jag hade Emma grät. Vad hade hänt på övervåningen?'

---

Sorry för kort, men ska dra iväg till skolan. Ni får 2/3 på söndag, för imorgon får ni inget. Deal?

Xxx

Några timmar senare...

 

Jag kröp ner under täcket och tog ett djup andetag. Louis la sig ner nära mig och drog in mig i hans famn. Han tog upp mitt huvud och pussade mig lätt på läpparna.

 

”I love you” Sa han när vi hade avslutat kyssen.

 

”I love you too” Sa jag och pussade honom en gång till, sedan gosade jag ner mig i hans famn och somnade.

Nu:

Jag stod och höll upp lappen med Nicoles namn. Killarna kunde inte hämta henne, fansen skulle bli galna och pressen skulle vara här. Alice och Felicia skulle bli igenkända, Linda likaså. Så det var bara jag kvar. Och nu stod jag här ensam och väntade på någon Nicole. Så hörde jag hur dörren öppnades och såg att det började välla ut folk och folk sprang fram och kramade om varandra. Jag kollade mig efter Nicole och såg henne tillslut. Eller jag trodde det var hon för hon kollade såg omkring hela tiden. Jag gick fram till henne.

 

”Nicole?” Frågade jag henne. När hon vände sig mot mig studsade hennes lockiga hår och hennes bruna ögon kollade på mig.

 

”Yes, who are you?” Frågade hon och sträckte fram handen.

 

”Emma. Lou’s girlfriend” Sa jag och vi skakade hand. Vi började gå ut till bilarna och hoppade in i den jag hade kommit dit i, med Tom som förare.

 

”So, where are you from?”

”England”

”Are you born there?”

”No, I’m born in Sweden” Sa hon och knäppte fast sig. Jag började skratta.

 

”What?” Frågade hon.

 

”Jag är också från Sverige” Sa jag och försökte få tillbaka min normala puls. Men det blev svårt när hon också började skratta.

 

”Okej” Sa hon och torkade tårarna. ”Då börjar vi om. Nicole.”

”Emma” Sa jag och så började vi skratta igen.

 

”Girls, we are here” Sa Tom och kollade bak på oss i bakspegeln.

 

”Okey, thank you Tom” Sa jag och vi hoppade ur.

 

”Kom igen, vi går in” Sa jag och tog jag om hennes arm och tog med henne in.

 

”Guys we’re here!” Ropade jag och stängde dörren.

 

”Det verkar inte vara någon här” Sa Nicole och gick fram till balkongen och tittade på utsikten.

 

”Låt dig inte luras av första anblicken. Jag har varit borta i lite över 3 timmar, mycket tid att smida en plan på”

”Det låter ju som om du pratar om tjuvar och banditer. Det är killarna vi snackar om!”

”Jag har själv gjort det många gånger, med killarna. Och jag tror inte du är ett undantag.” Sa jag och log. ”Men du kanske slipper bli kladdig”

”Vad menar du?” Frågade hon och satte sig vid matbordet.

 

”Jo, för ungefär två och en halv månad sedan, precis innan turnén började tog jag hem, nu Zayns flickvän, Fanny och killarna hade haft mjöl- och dunkrig. Det slutade med att jag och Fanny fick först mjöl och kakao på oss och på det hällde killarna vatten. Det var en härlig gägga. Men jag hade ringt Nialls och Harrys flickvän, Felicia och Alice, och killarna skrattade så högt att de inte hörde de komma in. Så Zayn och Louis fick lera på sig, och tillslut var det bara Liam som inte var kladdig. Och då fortsatte kriget till han också var det.”

 

”Wow. Gladdigt. Men vart är de?”

”Kom vi går upp” Vi gick upp för trappan och när vi kom utanför Liams rum skrek Nicole och jag vände mig om och bakom henne stod Liam, med nu en tom hink. Och Nicole var dyngsur.

 

"Liam!" Sa hon anklagande och vände sig om.

 

"Yes love?" Frågade han leende.

 

"Oh, don't try that Payne charm on me..." Försökte hon säga, men Liam drog till sig henne och kysste henne.

 

"Jag lämnar er ensamma" Sa jag och gick till det lilla vardagsrummet, där alla satt.

 

"So, here have you guys been all the time and made up plans."

"You got us" Sa Louis och gick fram till mig leende.

 

"What?"

"Come on" Sa han och drog med mig. Jag gav tjejerna en förundrad blick innan jag försvann runt hörnet.

 

"Lou, where are we going?"

"You'll find out soon, 1D's mystery girl" Sa han och satte händerna för mina ögon. Jag visste att han log, för det var smeknamnet jag fått av median när de fått bilder av mig, när jag hade solbrillor på mig, kysste Louis och jag dansade nu varje uppträdande för Gabriellas ledbandet i foten hade gått av, och hennes danskarriär var över. Väldigt synd, hon var en väldigt bra dansare.

 

"Lou"

"Yes love?"

"Where are we?" Frågade jag, samtidigt fick jag en vindpust på armen. "Are we outsides?"

"Yes" Sa han och tog bort sina händer. Där, på stranden, låg en filt och det fanns levande ljus och chokladdoppade jordgubbar.

 

"I love you" Viskade han i mitt öra och kramade mig bakifrån. Han la sitt huvud på min axel och jag pussade hans kind och lutade min panna mot hans kind.

 

"I love you too babe"

"Come on let's eat!" Sa han och tog min hand och drog med mig till och ner på filten.

Fannys perspektiv:

 

Jag gick ut på terrasen och kollade ner mot havet. På stranden var Emma och Louis och kastade nu sand på varandra. Jag la huvudet på räcket och kollade på de. Efter ett tag kom Lou närmare och tillslut lyfte han upp henne och snurrade runt. De såg så gulliga ut tillsammans. Såg jag och Zayn lika gulliga ut?

 

”Vas happenin babe?” Kom Zayn leendes ut och frågade. Jag vände mig om och log. Hans hår såg ut som en virvelvind, hans tröja hade lite hål överallt och han såg ganska trött ut.

 

”Nothing” Svarade jag och hoppade upp på räcket. Han kom fram till mig och jag lutade mitt min panna mot hans. Det såg ut som han tänkte på någonting så jag frågade: ”What is it babe?”

 

”This” Sa han och la mig över sin ena axel.

 

”ZAYN!” Ropade jag och slog honom lätt på ryggen. ”Let me GO”

”No” Sa han. Jag märkte hur vi gick upp för trapporna.

 

”Zayn where are we going?” Frågade jag.

 

”No where” Sa han lurigt. Han la tillslut ner mig i soffan i vardags rummet och började kikla mig.

 

”No Zayn” Skrattade jag. ”Stop it!”

 

”Only if you say I love you” Viskade han i mitt öra.

 

”I love you” Viskade jag och så kysste han mig.

---

Ledsen för att det har dröjt, men det kommer ett till ikväll och till tisdag (eller kortare) kommer det komma ett eller två varje dag, för nästa torsdag får jag sommarlov! Helt sjukt!! I alla fall, hoppas ni läser klart :)

”Gabriella, what happen?” Frågade jag henne när jag kom fram.

 

”One of the guitarrplayers was where he wasn’t meant to be, and I triped and here I am” Sa hon och gnyde. Hennes ena fot var dubbel så stor som den andra och killarna bar i väg henne.

 

”Fanny, you’re gonna jump in!” Sa jag till henne, men jag vände mig om och hon stod inte där.

 

”Where’s Fanny?” Frågade jag Alice och Felicia men de rykte på axlarna.

 

”Emma!” Ropade Linda och kom springade mot mig. Hon sa inget mer, bara tog tag i min arm och började springa mot scenen. Jag var inte helt med mentalt förän jag märkte att jag stod på scenen.

 

Nu:

 

Emmas perspektiv:

Jag kände hur allas blickar vände sig mot mig. Ja, jag skulle väl också kolla på mig om jag stod i publiken. Jag var helt annorlunda mot de andra. Jag hade inget instrument, var inte med i doakören och hade inte likadana kläder som dansarna. Jag nickade lite diskret åt bandet och killarna och så började Stand Up. Jag sprang fram till Olivia och så började vi dansa. Vi dansade och jag kände att vissa kollade på mig. Ibland såg jag att killarna också kollade på mig och såg lite smått förvånande ut. Men jag strundande i det, för hade jätte kul med killarna och Olivia. Jag hade på vägen ut fått en grej i örat på väg ut och de sa ibland: ”Good job Emma.” eller ”Just like that, perfect spot”. Även om de inte visste det, så visste ju vi. Det var ju jag som gjort koregrafin, eftersom "Quinn" inte gjort nån. När jag höll på att dansa kom jag på en sak, jag älskar att dansa och att uppträda för tusentals människor. Men skulle jag våga prov-sjunga, dansa eller spela för någon?

 

Nicoles perspektiv:

Jag lutade mitt huvud i mina händer och stötte armbågarna på kassa-apparaten. Ikväll var det så lite att göra, inte vet jag varför. Hade inte hört av Liam på ett tag. Jag undrar vad han göra just nu.

Emmas perspektiv:

Det var inte förrän när jag klev av scenen när showen var slut som jag märkte att jag hade solbrillorna på mig fortfarande. Jag tog några kluckar vatten och bara tänkte efter vad som hänt. Jag hade dansat inför några tusen människor och inte varit nervös när jag stod där ute, som jag brukar vara när jag dansar hemma i Sverige. Och då är det ju bara ett trettiotal människor. Alice och Felicia kom fram springade till mig och var helt till sig.

 

”How was it?” Frågade Alice.

 

”It was incredible!” Sa jag som nu kommit ur chocken.

 

”And it looked like you really had fun!” Sa Felicia.

 

”Yes, the second funniest moment in my life so far!” Sa jag och skrattade.

 

”What’s the first?”

”When we throw popcorn at each others!” Sa jag och vi tre skrattade. Då såg jag Fanny och vi sprang fram till henne.

 

”Where have you been? We have been worried” Sa Alice.

 

”I have been with Gabriella. I thought that she wanted company” Sa hon och satte sig på en pall.

 

”Ok” Svarade vi.

 

”And I heard that you was on stage. Congrats!” Sa Fanny och gav mig en kram. ”How was it?”

”It was fantastic, incredible and a thousands other feelings.”

”Girls!” Ropade killarna och kom fram till oss och kramade oss.

 

”Emma, you was really good!” Sa Harry och lät väldigt förfånad.

 

”Don’t be so surprised Harry” Skrattade jag och slog honom löst på armen.

 

”Didn’t you know Emma was a good dancer?” Frågade Felicia och skrattade.

 

”I know she dance and she jumped in for our choreographer, but this good. And that she just jumped in for Gabriella.”

“Harry, I made the dance. So I think I can jump in if I made the dance”

“Did you do the dance?” Frågade Liam

 

“Yes I did. Ask Fanny.” Sa jag och nickade mot Fanny och Zayn.

 

“Fanny, did Emma do the dance for the show?” Frågade Harry som verkade skeptisk.

 

“Yes she did” Svarade hon utan att vända sig från Zayn.

---

Okej, kort kapitel jag vet, men bättre än ingenting alls. Hur tycker ni att novellen är? Eftersom det är typ 30 dagar till mitt sommarlov måste jag skynda på. Måste kanske tyvärr hoppa över en massa saker som de kanske tänker på. Men vad tycker ni? Och vad skulle ni säga om att jag kanske skaffar en novell blogg med kanske någon kompis (vi skriver på olika noveller) och skriver på lite olika noveller? Skulle det vara en bra idé? Skulle ni läsa den?

 

Xx

Tidigare:

”What are you waiting for? It’s gonna be 2014? Shup, shup” Sa jag och vinkade ut honom.

 

”Thank you” Mumlade Linda.

 

”Your welcome. I don’t like him, where did you find him?”

”It wasn’t me, but any way. Now we’re gonna talk about Fanny…” Sa hon och vi satte oss ner.

Nu:

Emmas perspektiv:

Jag satt med en gråtande Fanny i Toms bil. Hon hade sitt huvud i mitt knä och bara grät. Hon hade fått sparken, p.g.a. den där artikeln. Jag hade försökt stoppa det, men jag kunde inget göra. Linda ville inte ha några fler rubriker innan turnén. Hon hade gett ett papper jag skulle ge till Louis, det var bråskande, men det fick vänta ändå. Nu behövde Fanny mig. Vi åkte hem till henne för att få vara ifred. Jag ringde Louis därifrån.

”Louis”

”Hi, it’s Emma. I’m home with Fanny a while ok? I’m going home tomorrow, but see you later.”

”Okey. See you later babe.”

”Bye babe” Sa jag och la på.

 

”You two really like each other” Snörvlade Fanny, som hade höger armen på frysdörren och kollade in efter något. Hon tog fram två paket med Ben & Jerry’s och två skedar. Vi satte oss i soffan och pratade. Jag fick veta att hon var mobbad på sin dansskola, men hon hade inte sagt något till hennes föräldrar för då hade de velat att hon skulle komma hem till USA, men det ville hon inte. Hon älskar England och särskilt London. Det är något särskilt med London, som inte fanns i Miami eller USA. Och nu när hon hade fått jobbet för att dansa på killarnas turné var hon jätte glad, och så hade hon börjat prata med Zayn och det hade utvecklats till det bättre.

 

”… and he walked to me and we started talk, and then we went on a date, and he came to my house last week-end, and, well, now I don't know where we are" Sa hon och tog lite glass.

 

”If I’m gonna be honest, me and Louis have never been on a date. We meet on the airplane to Cyprus, and then we stayed at the same hotel and it was back and forth, but the we talked, danced and kissed. And after that we was, together.” Sa jag och slevade in en stor sked med glass.

 

”Serious?”

”Serious.”

”Well, if we are being honest to each other about stuff, I like you. I like you like a sister, I don’t have one and always wished for one. And we meet yesterday, and you’re already surporting me and we tryed to help me with Linda. You’re the bigsister I never got.” Sa hon och kollade ner i glassen.

 

”Thank you. I just got 3 big brothers and I always wished for a little sister, and your welcome. You’re really good at dancing, and I don’t think the press should have so much power over us. And you know, we will get throw this” Sa jag och gav henne en kram.

 

 

 

 

Sarahs perspektiv:

 

”Very good Sarah. It’s your best story ever. And my sorces are saying that she got kicked.” Sa min chef och tittade på tidningen som låg framför honom.

 

”Thank you sir. Was there something else, other wise I gonna go back and spie on the boys.” Sa jag och reste mig.

 

”No, go back. Thank you Sarah.” Sa han

 

”No, thank you” Sa jag och stängde dörren till hans kontor efter mig.

 

Onsdag eftermiddag - förlåt för att jag hoppar så mycket, men för att vi ska komma framåt och för att hinna innan sommarlovet måste jag göra det -

 

Jag och tjejerna klev ut i den kyliga oktoberluften från att ha varit på dansen. … know your name. And I need you here with me now, cause you’ve got that one thing… Jag kollade på Jossan och svarade.

 

”Emma” Sa jag

 

”Hey Emma, it’s Harry” Sa personen på andra sidan

 

”Hi. How are you?”

”I’m fine, just wanted to know if Louis have talked to you?”

”No, is there some thing that I should know about?”

”Yes and no. But I want Lou to tell you, bye see this week-end Emma” Sa han och la på.  Jag kollade på mobilen och la ner den i väskan.

 

”Vem var det?” Frågade Hannah.

 

”Det var en av L’s kompisar. Ville inget märkvärdigt” Sa jag så nonchalant som jag kunde. Men jag undrade egentligen vad Harry menade. Vad var det Louis skulle berätta för mig?

 

Senare på kvällen ringde Louis.

 

”Hey babe”

”Hi Louis, Harry called me earlier and asked if you had told me something. So what are you gonna tell me?”

”Well, if you’re gonna go with it, you gonna have to take a break or semester from school”

”What do you mean?” Frågade jag och satte mig i soffan och satte på tven.

 

”Linda wants you to keep dance with our dancers. And the dancers loves you. It feels like right now everybody likes you.” Sa Louis och jag rodnade.

 

”I’m gonna talk to my headmaster tomorrow about, okey?” Sa jag och så hörde jag skrik och jag sträckte ut armen och väntade på att skriken skulle sluta. När det lät mindre, men inte över, la jag telefonen mot örat igen.

 

”What are you doing?” Skrattade jag.

 

”Vi är så glada!” Sa Felicia som plötsligt kom till telefonen.

 

”Hej Felicia. Är du och Alice där?” Sa jag förvånat och log.

 

”Ja, och nu skriker vi bara för att du tog det.” Sa hon och skrattade glatt.

 

”Vad bra da” Sa jag och skrattade.

 

”So you call me if you get throw with it?” Sa Louis som plötsligt kom tillbaka till telefonen.

 

”Of course. Night babe” Sa jag och la mig ner i soffan och log.

 

”Night babe!” Ropade Louis lågt ifrån telefonen och så stängdes samtalets av.

 

-Nästa dag på rektor Lundkvist kontor-

 

”Varsågod och sitt Emma” Sa han och jag satte mig. ”Vad är det du vill?”

”Jo, du har ju gett mig en uppgift att skriva avgångsklassens pjäs till avslutningen”

”Ja, det är sant, vad är det med det?”

”Jo, jag behöver ledigt, men jag vet inte hur länge under skolåret. För att göra reaserch. Men du måste se till att ingen tror att jag är utomlands. Annars kommer jag avslöja att du håller på med utpressning till polisen. Och detta är inte utpressning, det är en överrenskommelse” Sa jag och lutade mig tillbaka i stolen. Hade jag varit med i en teknad film hade han svettats floder just nu, och så sa han: ”Okej, du får ledigt och jag ska täcka över det. Men nämner du något till någon, är dealen av.”

”Självklart” Sa jag och reste mig. ”Men det samma gäller dig.”

”Självfallet” Sa han och vi skakade hand. ”Så, när åker du?

”Antingen imorgon eller någongång nästa vecka, det beror på en sak som jag måste hålla hemlig, för mina källor vill hålla sig hemliga, om du förstår vad jag menar”

”Självklart” Sa han och jag gick till min nästa lektion.

 

-Nästa helg, första konserten-

 

”Okey guys, just have fun like I sad in the class. Ok?” Sa jag och la fram handen och tittade på dansarna. De alla älskade att dansa, men hade inte riktigt visa det på sina lektioner när de var yngre, vilket jag nu hade visat att om man ska ha så kul som möjligt på scen måste man visa med hela kroppen att man älskar att göra det och då visar man självförtroende och presterar bättre och showen blir bättre. Enkel matte.

 

”OK!” Ropade de till svar och la sina händer på min.

 

”One, two, show!” Ropade vi och slängde upp händerna och de sprang till sidan av scenen för att snart springa ut och dansa. Jag gick bort till buffén där Felicia, Alice och Fanny stod.

 

”Ohh, I’m so nervous and I’m not gonna dance!” Sa jag och drack lite vatten.

 

”I know the feeling” Sa Alice. ”I had it the first thime I was on a concert backstage too, but you gonna worrie about your dancers, so it's not strange that you're nervous”. Vi hörde första låten, och vi skojade med varandra och satte på oss solglasögon bara för skojs skull. När killarna började småprata med varandra på scen kom två killar med Gariella mellan sig.

 

”Gabriella, what happen?” Frågade jag henne när jag kom fram.

 

”One of the guitarrplayers was where he wasn’t meant to be, and I triped and here I am” Sa hon och gnyde. Hennes ena fot var dubbel så stor som den andra och killarna bar i väg henne.

 

”Fanny, you’re gonna jump in!” Sa jag till henne, men jag vände mig om och hon stod inte där.

 

”Where’s Fanny?” Frågade jag Alice och Felicia men de rykte på axlarna.

 

”Emma!” Ropade Linda och kom springade mot mig. Hon sa inget mer, bara tog tag i min arm och började springa mot scenen. Jag var inte helt med mentalt förän jag märkte att jag stod på scenen.

---

Vad kommer hända nu när Emma står på scenen.(jag vet att jag inte sagt det här förut, men hon ska ha lite scenskräck). Så vad händer nu?

"But she can't do that. It's illegal!" Sa Felicia upprört och man såg att om den där reporten hade varit här hade hon fått något hårt i skallen.

"Take it easy babe" Sa Harry och kom fram till henne. "She just wants a story, that's all. So we should give her one..."

"Hazza, what are you thinking?" Frågade Zayn som precis kom innanför dörren.

Nu:

Torsdag eftermiddag

Emmas perspektiv:

Jag stod bakom aulascenen och bläddrade igenom det jag hade hunnit skriva till manuset. Ganska tråkigt egentligen, men rekor Lundkvist hade älskat det lilla jag hade skrivit, med hjälp av Alice och Felicia. Jag var nervös inför helgen för jag skulle hoppa in för killarnas dansares korograf och jag visste vad jag skulle göra då eller om de skulle hata mig från början eller någonting. Jag suckade och stängde dörren efter mig till ljus- och ljudrummet bakom scenen och gick ut i den kyliga oktoberkylan. Jag drog åt halsduken lite mera och gick mot bussen för idag skulle jag till min dans. När jag några minuter senare kom in i danslokalen var alla redan där och min lärare kollade strängt på mig.

"Jasså, du hade tid att dyka upp. Det var ju trevligt. Du vet väl att man kan ringa om man där försenad. Det är därför man har uppfunnit mobiltelefoner, har jag hört." Sa hon surt. Visst hon kunde vara lite gammaldags, men hon var inte så ofta sur. Jag kollade på klockan som hängde över den stora spegeln och såg att jag var en kvart försenad.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt" Sa jag och slängde av mig jackan och väskan. "Jag behövde..."

"Du kan spara dina ursäkter till skolan. Då tar vi och börjar. Några låt förslag...?"

Lindas perspektiv:

"...and we need that too. And tomorrow you need meet our new boss, Mr Ross. And your new secretary should be here any minute" Sa min assistent samtidigt som jag tittade igenom några papper. Jag hörde hur hissen plingade till och ur den kom mannen jag gått in i i lördags natt.

"Okey, thank you Rose" Sa jag, vände mig om och gick in i mitt arbetsrum och stängde dörren efter mig. Vad gör han här? Och jag hoppas han inte såg mig!

"Your new secretary is here now and remember that it's my last day tomorrwo, okey?"

"Yes, thank you. Send her in." Sa jag och vände mig mot fönstret. Jag hörde inte dörren stängas så jag vände mig tillbaka och kollade på Rose.

”What is it?” Frågade jag henne. Hon kollade på mig och sa: ”It’s not a her, it’s a he.”

”Okey” Sa jag nervöst. ”Send him in then”. Hon stängde dörren och gick. Dörren öppnades in kom mannen jag stött ihop med i lördags. Eller man och man, han är väl snarare en ung kille.

”Hello” Sa han, medans jag vände mig om för att inte stirra på honom. Jag satte mig bakom skrivbordet och pekade på besökstolen.

”Have a sit” Sa jag. ”So you’re my new secretary, well, welcome. So what are you doing here?" Han satte sig och svarade: ”Well, I just want to see how it looks and want to know, you.  You know, we have to start working on Monday together, and, well, I don’t want a bad start if you know what I mean.” Jag tänkte på i lördags. Hur han först hade varit trevlig, men sedan avbrutit mig mitt i min mening och sedan bara gått sin väg. Men han verkade inte känna igen mig, så jag fick lägga det åt sidan eftersom vi behövde jobba mycket och bra tillsammans. Killarna ska snart på turné och då vill jag inte behöva oroa mig över min sekreterare.

”Okey, see you on Monday” Sa jag och reste på mig.

”But, I would like to talk to you. Before we really start to work together.”

”Okey, fine. But I can only give you five minutes, because then I have to go back to work.”

”Thank you” Sa han och började prata.

Alices perspektiv:

Jag kollade på mina böcker och suckade. Att man behövde ha så mycket läxor i High school. Jag kollade ut genom fönstet, och på det eviga regnet. Varför behöver det alltid regna i London? Mobilen vibrerade till och jag kollade på den. Skulle jag läsa smset eller skulle jag inte låtsas om det och fortsätta med pluggandet? Jag tog upp mobilen och kollade. Det var från Felicia: ”What are you doing? Can we do something later?”. Jag svarade: ”Maybe, I have to study, dosen’t you have to study too?”. Jag skickade det och kollade tillbaka på matteböckerna, att matte måste vara så jobbigt. Varför behövde jag välja naturlinjen? Jag kunde ju typ ingenting om de ämnerna. Mobilen vibrerade till igen och ett svar från Felicia: ”Well, yeah I have to study, but I don’t want to right now. But please can’t we do something later?”. ”Fine, but not so long, I really got to study. You know, I don’t get a thing. Can’t you explain it for me? Please?” Svarade jag. Jag kollade på matteatalen och suckade. Roten ur 3574. Vem behöver kunna sånt?!

Lördag, klockan 11:30

Emmas perspektiv:

Jag klev in i danslokalen och kollade på de som var där. 6 dansare och några som skulle spela gitarr/bas, piano/keyboard eller trummor.

"Hi everyone. I don't know if they have informed you, but I jump in instead of the choreographer who really should be here. So should we get started?" Frågade jag medans allas blickar vändes mot mig.

"Are you gonna teach us how to dance? You can't be any older than us." Sa en av killarna stöddigt.

"Well, how old are you?" Frågade jag och öppnade skåpet där man kopplade in musiken.

"I'm soon 17. And you?"

"I'm 19 in the summer. So that will be 1,5 year older than you. And for how long have you been dancing?"

"I was 7 when I started. And you?"

"I lived on Cyprus when I was younger and there you dance every week-end, nearly. I started dance at a teacher when I was 2. So you have danced in soon 10 years, and I have been at a teacher in soon 17, and that's nearly all your life. So, can I teach you now?"

"Ohh, James, you got bured." Sa en annan av killarna. Han kom fram till mig och stäckte fram handen. "Chrisopher".

"Emma" Sa jag och kollade på de andra. "And your names are...?"

"Gabriella" Sa en av tjejerna, hon hade ljus brunt hår och blåa ögon.

"Olivia" Sa den andra tjejen och hon hade nästa korpsvart hår och grå/bruna ögon.

"David" Sa den sista killen och så vände vi oss alla mot den sista tjejen som stod och rotade efter något i sin väska.

"And I guess you're Fanny" Sa jag till henne. Hon vände sig om och tittade på oss.

"How do you know that?"

"We can talk about that later, we gonna start. So what have you leard by this choreographer who aren't here today?" Frågade jag. De kollade på varandra och sedan på mig.

"That's the thing" Sa David. "He haved given us a dance yet"

"Something he must have gave you" Sa jag och de skakade på sina huvuden.

"And just as you know, this is the first time we aren't fighting" Sa James.

"Really?" Sa jag och kollade skeptiskt på de. De nickade instämmande.

"It's true Emma" Sa Olivia.

"Okey, but then we should get started. But just a question before we start, or something that you should think of when we dance" Sa jag och gick bort och kopplade in min mobil. "What do you feel when you're dancing?" och så började musiken till Up All Night.

---

Ganska långt endå tycker jag. Och snart kommer Sarah tillbaka och hon kommer göra något som gör en drastisk ändring i huvudpersonernas liv. Vad kommer hon göra tror ni? Och kommentarer är alltid roliga och man blir inspirerad att skriva mera + jag har inte sett det tidigare, men jag hade besöksrekord i torsdags. Välkomna alla nya läsare och hoppas du stannar :)

 

"I'm so sorry" Sa jag och tittade upp och såg en kille med mörk brunt hår, hasselbruna ögon och kavaj.

"Are you alright?" Frågade han.

"Yes, I'm just late..." Började jag.

"Late for what? A date in the middle of the night. I don't think so. But anyway, bye" Sa han och gick med snabba steg där ifrån. Jag kollade efter honom, men sen såg jag en taxi.

"Taxi!" Ropade jag på den och den svängde in och jag hoppade in.

 

Nu:

Liams perspektiv:

Jag klev innanför dörren och försökte vara så tyst som möjligt. Så kom jag in i vardagsrummet och såg att Monopolet var uppställt på soffbordet, men jag såg ingen. Jaja, de har väl gått och lagt sig. Men det är konstigt för det är mycket lampor tända.

“NOW!” Skrek någon och plötsligt var jag dugsur. Jag hörde hur de skrattade.

”Thanks guys” Sa jag och drog bak håret med högerhanden.

”No problem” Sa Louis och la sin arm runt Emma och tjejerna fnissade.

”So, how was your date?” Frågade Harry.

"That's a secret. But I think someone was following us all the time." Sa jag och gick upp för att byta om.

Emmas perspektiv:

Jag tittade på de andra för att se deras reaktioner på att Liam trodde han var förföljd. Killarna utbytte blickar medans vi tjejer gav varandra blickar också. Vad är det de inte berättar?

"Tell us" Sa Alice och tittade på killarna.

"What should we tell you?" Frågade Niall och försökte låtsas som han inte visste vad hon menade.

"Please, we know you, so tell us NOW!" Sa Felicia och stampade med foten.

"Fine" Sa Louis. "It's just that we think a reporter is following us, but we can't prove it and we haved told anyone where Liam was going and that means that she was outside, waiting for someone of us coming out and then follow."

"But she can't do that. It's illegal!" Sa Felicia upprört och man såg att om den där reporten hade varit här hade hon fått något hårt i skallen.

"Take it easy babe" Sa Harry och kom fram till henne. "She just wants a story, that's all. So we should give her one..."

"Hazza, what are you thinking?" Frågade Zayn som precis kom innanför dörren.

---

Kort jag vet. Men jag ska åka och dansa nu för jag har en extra lektion idag o sen måste jag plugga franska, :(, men ikväll ska jag bara vara hemma så jag ska slänga ihop ett långt kapitel till imorgon. Ok?

Killarna ska snart ut på turné och jag ville hitta något så det skulle bli mycket skriverier och alla skulle veta vem som startade det. Jag. Och jag skulle få ett eget rum, inte sitta och dela med de andra idioterna som jag gör nu. Och jag skulle skicka någon annan att spana, inte göra det själv. Jag sitter i en kall bil utanför killarnas bostad och bara väntar på att någon ska komma ut. För en lördagskväll borde väl någon av de gå ut. Jag drack en klunk av mitt kaffe. Jag kollade ner på tidningen jag hade bredvid mig. Jag lutade mig bak i sättet och drack lite mera av min snart helt kalla kaffe. Skulle jag ta och åka hem? Jag suckade och tänkte att det var bäst och komma tillbaka imorgon. Precis när jag skulle starta motorn tittade jag mot porten och såg Liam komma ut i kostym, ensam. Då kom en bil och körde upp bakom mig. Liam kom ut på gatan och gick förbi min bil och hoppade in i den andra bilen. Bilen körde iväg, och jag föllde efter. Det kanske inte var något, men varför skulle han gå ut själv i kostym om det inte var något en lördagkväll?

Fannys perspektiv:

Jag satte mig i soffan med en skål popcorn och satte på tv:n och drog min ena filt om mig. Jag kände hur mobilen vibrerade till i min jeans ficka. Jag tog fundersamt upp den. Jag väntade inte nåt sms. What are you doing? Zayn. Jag log åt smset. Nothing special, watching tv, you? Några sekunder senare knackade det på min ytterdörr och jag gick och öppnade. Och där stod Zayn med coca-cola och pizza.

“What to eat with me?” Frågade han och gav mig sitt leende som gjorde mig knäsvag.

“Sure, welcome in” Sa jag och tog pizzan och colan och ställde det i köket och tog fram varsit glas.

Sarahs perspektiv:

Jag stannade och tittade efter Liam när han gick in genom porten. Jag gick ur bilen och gick närmare bilen han åkt i, inte för nära, bara så jag kunde se registeringsnummret. Jag skyndade tillbaka till min bil och körde iväg runt hörnet så man inte såg min bil. Jag ställde mig så jag såg när han kom ut. När han kom ut kom han med en tjej i knälång klänning med vita klackskor. De gick in i bilen och körde åt mitt håll. Jag skyndade mig till bilen och såg att det körde åt vänster, för de, rakt fram för mig. Jag skyndade mig efter.

 

Emmas perspektiv:

Jag satt i soffan med Louis och tittade på tv. Zayn hade åkt iväg till Fanny och Liam var på date med Nicole och de andra två satt på sina rum med sina respektive som kommit över för en lite stund sedan. Så det vara bara jag och Louis kvar. Jag drog åt mig en kudde och la mig i hans knä. Jag gäspade, jag personligen hade haft en lång dag. Jag hade pluggat, utom när jag hjäpte Liam med hans kläder. Matte, kemi och fysik stod högst upp på listan, och även fast jag var myndig och jag inte behövde hade jag haft hemspråk i franska sedan barnsben så jag hade såklart 5 oregelbundna verb och 50 glosor till på tisdag (min lärare verkar hata mig ibland, för det var bara jag som hade fått det) och så hade jag suttit och funderat på den där pjäsen som jag var tvungen att skriva till min rektor som också verkar hata mig. Jag hade inte kommit någon vart med den, men jag hoppas att Felicia och Alice stannar över natten så jag kanske kan få idéer av de.

"Are you tired?" Frågade Louis och tog bort lite av mitt hår som hamnat framför mitt ansikte.

"Yea" Sa jag och gäspade en gång till. "Aren't you?"

"No, because I haven't study all day" Sa han och log. Jag la mig på rygg och kollade upp på honom.

"Sorry I'm still in high school" Sa jag och försökte låta sur

"I didn't mean like that" Sa han och kollade ner på mig och log.

"It's okey, I forgive you" Sa jag och småskrattade.

"Thanks" Sa han och kysste mig.

 

Sarahs perspektiv:

"No thank you, no coffee" Sa jag. "But could I get the bill?"

"Yes of course" Svarade min unga servitris. Hon såg ut att ha en likadan klädstil som jag hade när jag var i samma ålder som hon. Hög klackade skor, kort svart kjol, en vanlig t-shirt och håret slarvigt uppsatt i en hästsvans. Jag trodde det skulle leda långt, men nu är jag 26 och är fortfarande ensam. Och jagar tonårsidoler för att få mitt egna genombrott. Jippi! Jag tittade bort mot Liam och tjejen han var ute med. Han har ju inte så dålig smak om man så kan säga. Jag tog upp mobilen och låtsades att jag försökte få täckning, fast jag tog massor av kort på de.

"That's 32 pounds and 52 cents please" Sa tjejen när hon kom tillbaka. Jag tog upp min plånbok och räckte henne tidningens personalkort. För jag är och jobbar så det här får de bjuda på.

"Thank you" Sa hon och gick iväg. Jag hörde hur min mobil vibrerade och kollade ner i min väska. Jag orkade inte ta det nu, jag ringer personen senare. Servitrisen kommer fram till mig med mitt kort och kvittot.

"Thank you and goodbye, hope I see you here again" Sa hon, räckte över kortet och kvittot och gick. Jag la ner det i handväskan och gick. Jag gick bort två kvarter till en 7-eleven och köpte en kaffe och gick tillbaka till bilen. Jag kollade in i resturangen och såg att Liam och tjejen precis reste sig för att gå. Jag satte mig i bilen och låsades leta efter något i min handväska när de kom ut. De gick och satte sig i bilen. Jag följde efter, på ett lagom långt avstånd förstås. De körde till samma adress som de hämtat tjejen och hon klev ur. Så gjorde också jag och sprang efter henne.

"Wait!" Ropade jag efter henne.

 

Nicoles perspektiv:

"Wait!" Ropade någon efter mig, som inte var Liam. Jag hade precis kommit hem från en underbar date med Liam. Jag öppnade porten och väntade på henne. Jag kände inte igen henne, men hon skulle kanske till en av mina grannar.

"Thank you" Sa hon och gick in efter mig. Vi gick in i hissen.

"Which floor are you going to?" Frågade hon mig.

"Five. And you?" Svarade jag.

"Three" Svarade hon och tryckte på trean och femman. Vi stod tysta, så kom vi upp till våning 3.

"Bye" Sa hon och klev av och medans jag åkte vidare uppåt, letade hon efter sina nycklar. När jag klev in i lägenheten drog jag av mig mina skor och drog av mig klänningen och hämtade mjukiskläder. Åh, så skönt att vara utan klackskor och klänning för ett litet tag. Visst jag gillar att ha klänning ibland, men klackskor är endast för väldigt speciella tillfällen. Som ikväll. Jag hoppas han vill ses igen. Och jag undrar vem kvinnan var.

 

Emmas perspektiv:

Jag och Louis låg i soffan och tittade på tv när min mobil började ringa. Vem vill nåt nu? Snälla säg att det inte är mina föräldrar. Värre. Bror.

"Hej Erik. Vad vill du?" Sa jag och satt mig upp. Louis tittade förvånat på mig, och jag mimade att jag förklarar senare.

"Jo, jag bara undrar hur min lillsyrra har det. Det var länge sedan vi hördes. Hur mår mamma och pappa?"

"Det bråkar hela tiden, men annars är det väl okej. Var det nåt annat?" Sa jag nervöst. Bara han inte vill prata med mamma eller pappa!

"Ja, hur går det i skolan?" Frågade han och så hördes ett högt skrik och ett kras i bakrunden.

"Vad var det?" Sa jag oroligt och lutade mig mot köksön.

"Jag måste sluta" Sa han och la på. Jag kollade på telefonen och suckade.

"What?" Frågade Louis och kramade mig.

"Just 1 of my big brothers. One of his children just broke something and and he's wondering how it's at home, how mum and dad is. It's just one problem, I never see them. They not home at nights and they dosen't seem to notise that I'm gone over week-ends." Sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Louis la sin panna mot min och tittade mig i ögonen.

"Don't cry babe. We'll get throw this, I promise. Ok?" Sa han och jag bara nickade till svar.

Lindas perspektiv:

"Linda, I got to go now, see you tomorrow" Sa min assistent som stod i dörröppningen.

"Yes, see you tomorrow" Sa jag utan att slita blicken från papperna. Så mycket papper. Jag läste igenom och skrev på, läste och skrev på. Jag suckade och tittade på den höga högen med papper. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 12. Jag suckade och tänkte att det var bättre att fortsätta imorgon. Jag reste mig och släckte ner kontoret eftersom jag var ensam kvar, som vanligt. Jag gick över gatan, men stötte ihop med någon.

"I'm so sorry" Sa jag och tittade upp och såg en kille med mörk brunt hår, hasselbruna ögon och kavaj.

"Are you alright?" Frågade han.

"Yes, I'm just late..." Började jag.

"Late for what? A date in the middle of the night. I don't think so. But anyway, bye" Sa han och gick med snabba steg där ifrån. Jag kollade efter honom, men sen såg jag en taxi.

"Taxi!" Ropade jag på den och den svängde in och jag hoppade in.

---

Ledsen att det dröjt, men jag har gjort en lite längre och ni fick lära känna Sarah och Linda lite mer. Det kommer komma mer från de, lovar och från de andra så klart. Men vad tycker ni? Alltid kul med kommentarer!

Jag kom ut i ankomsthallen och såg Tom, på samma ställe som förra helgen.

"Hi Tom, how are you?" Frågade jag när jag kom fram till honom.

"I'm very fine miss Emma. How are you?" Svarade han och log mot mig.

"Well, I'm in London, so can't be any better" Sa jag och log. "Should we go?"

"Yes, of course" Sa han och så började vi gå och vi gick ut till samma avsides parkering idag, till limousinen. Jag glev in i baksätet och han i förarsätet. Jag kollade ut genom fönstret och såg samma saker jag sett förra veckan. Jag kollade runt i limousinen och såg att det fanns en telefon. "Driver" stod det på den. Jag lyfte på den och såg att Tom tog upp en liknande i framsätet.

"Yes miss Emma?" Frågade han och tittade bak på mig i bakspegeln.

"Well, hum... Do you know if the boys are home today?" Frågade jag, eftersom jag egentligen inte skulle ha stört honom.

"No, thank you" Sa jag och vi la ner lurarna. Vi stannade utanför samma hus och jag hade hunnit tagit upp kartan och nyckeln till lägenheten. Jag klev ur bilen och såg då Tom komma runt bilen.

"Why are you coming around the car? I got a map last week-end." Sa jag

"Oh, I was only going to open your cardoor." Sa han.

"I promise, I can open it myself. But thank you anyway. And thank you for all stuff and your driving me. Can you trive me on Sunday again?" Frågade jag

"Well yes of course. Just text or call me a time so I can be here. Bye miss Emma!" Sa han och körde iväg.

"Bye!" Ropade jag efter bilen och vinkade. Sedan vände jag mig möt huset och tittade på kartan. Så tittade jag upp på huset igen och gick fram och slog en kod och dörren öppnades och jag klev in med mitt pick och pack.

Jag stack in nyckeln i nyckelhålet och vred om. Det klickade och jag öppnade och gick in. Det lyste i hallen och det var mat i mikron som gick, så de verkade precis ha gått. Jag lyfte upp min väska till övervåningen, till Louis rum, som jag visste vilket det var. När jag gick ner för trappan hörde jag dörren öppnas.

"Hello?" Ropade jag. Då hörde jag, vilket lät som hela hallen rasade, och hur någon kom springade. Det var precis innan denna person lyfte upp mig i luften jag sett vem det var. Louis.

"Hi" Sa han och kysste mig.

"Hi" Sa jag och bara log. "I heard that Linda let you guys go early today. Where's the rest?"

"They are out shopping some food. When did you came?" Frågade han och kramade mig lite mera. Jag la mina händer i hans nacke och lekte med hans hår.

"Well, we talked about lights, sound and all the dancers. I'm just happy they let us don't dance. And you probably know why" Sa han och tittade mot mickron som plingade.

"Yes, cause you boys can't dance at all. Right?" Sa jag och log. "You know, you can eat because you look very hungry"

"Thanks" Sa han och sprang bort mot mikron och la upp lasagnen på en tallrik och hämtade ett glas och hällde upp apelsinjuice och ställde sig vid köksön och började äta.

"I didn't have time to ask last week-end, but it looks like you guys moved here not so long ago" Sa jag och satte mig på en stol mitt emot honom.

"Well..." Sa han och la in en stor tugga med lasagne i munnen.

"We moved here just, 2 days before we went to Cyprus, I think. Before we lived in a house with pool and stuff. But our fans broke into our house, so we had to move. And here we are, but our fans still knows where we live, and we moved here so we, if we want to, go the backdoor, cause it dosen't look on the another side that you are coming to this building. So that's why we don't have so much stuff here yet." Sa han och slevade in mer lasagne.

"Okey" Sa jag. Då hörde jag hur dörren öppnades och strax efter kom killarna inspringande och mot Louis som precis hade ställt ner sin disk i diskhon. Han hade som tur var inga saker i händerna och inget vass var i närheten, för i nästa sekund kom killarna och brottade ner Louis och la sig på honom. Jag gick runt köksön och tittade på killhögen. Sedan gick jag till hallen och hämtade det killarna hade köpt och ställde in det i kylen.

"Guys I'm going and getting the food we bought and putting it in the fridge." Sa Liam och gick mot hallen.

"Already done Liam" Sa jag och tog upp tidningen från golvet och satte mig och började läsa i soffan.

"When did you came?" Frågade Liam och såg väldigt förvirrad ut.

"Before you anyway" Sa jag och bläddrade i tidningen.

"Louis, was she here when we attacked you?" Frågade Niall och lät verkligen jätte förvirrad.

"Yes she was." Sa Louis och öppnade kylskåpet. "If you haven't attacked me, you should have notise"

"So Emma" Sa Harry och hoppade över soffryggen och satte sig i soffan bredvid mig. "How are you?"

"I'm fine Styles." Sa jag och slog ihop tidningen. "How are you?"

"Fine, finally week-end. And I'm gonna call Felicia." Sa han och sprang upp för trappan och in på sitt rum. Jag bara skrattade åt honom och vände sig mot resten av killarna som var kvar i köket.

"Well, we're fine. Just gonna be great to go on a tour again. And this is bigger and longer." Sa Zayn.

"Yeah buddie, and we're going to Ireland." Sa Niall glatt och gick fram till kylskåpet och kollade om det fanns något att äta. Då tittade jag på Liam, som hade varit tyst hela tiden, vilket var ovanligt.

"And how about you Liam?" Frågade jag och han tittade förvånat på mig.

"I'm fine, I'm just gonna go to the bathroom" Sa han och gick upp för trappan och försvann tillsammans med Zayn och Niall.

"What about him?" Frågade jag Louis och tittade efter de.

"He have drinked too many milkshakes today." Sa han och kramade mig bakifrån.

"Yes." Sa han och kysste mig.

"When are you going on tour?" Frågade jag honom han vi slutade kyssas. Snälla säg inte snart, snälla inte snart!

"Sure" Sa han och kysste mig igen.

"I'm off now, see you tomorrow" Sa jag till min chef och gick ut från Milkshake City. Nu skulle jag skynda mig hem för förbereda innan min date med Liam. Jag kom fram till min bil och hoppade in. Jag la handväskan på passargerarsätet och tittade mig själv i bakspegeln. Jag suckade åt min hår och tog upp en gummisnodd ur handsfacket. Jag satte upp det i en slarvig hästsvans och startade bilen.

När jag kom hem sprang jag mot min garderob och tog fram en av väldigt få klänningar i min garderob, en mörkblå, knälång med smala axelband. Jag suckade när jag kom på att jag inte kunde ha Converse till det, så jag vände mig mot mina två par klackskor. Ett par svarta och ett par vita. De svarta skulle inte passa till min mörkblåa klänning, så det fick bli de vita. När jag höll på att sminka mig fick jag ett sms. Where do you live? And around 7? Liam . Jag smsade tillbaka: York way 23 5 fl code 5482. Perfect :) . Jag kollade på klockan. En och en halv timme tills han skulle komma. Det var bara och skynda sig.

Liams perspektiv:

York way 23 5 fl code 5482. Prefect :) . Jag slängde mobilen på sängen och tittade in i min garderob. Vad skulle jag ha på mig?

"Need some help?" Var det någon som frågade i dörröppningen. Det var Emma.

"Yeah sure" Sa jag och la mig på sängen. "Please help me"

"We're gonna go and eat on a nice resturang, then... Well I don't know" Sa jag och suckade.

"Okey, I know exacly what you are gonna wear" Sa hon och tittade in i min garderob.

Jag stod i hallen och pratade med Tom i telefon. Han skulle komma och hämta mig inom några minuter sedan skulle vi hem till Nicole.

"So are you do? Gonna go now?" Frågade Emma och lutade sig mot väggen.

"Yes and thank you for your help." Sa jag och öppnade dörren. "See you tomorrow"

"Yes and good luck Liam!" Sa hon och stängde dörren samtidigt som jag började små springa ner för trapporna.

---

Förlåt för att det har dröjt. Ska fixa tema m.m. nu. Glad påsk!

Vi jobbade vidare med förberedelser inför turnén. Zayn gick på date med Fanny och det gick bra. De verkade gilla varandra och jag längtade efter Emma, även fast vi messade nästa hela våran vakna tid. Felicia och Alice började komma förbi oftare också, och varje dag frågade vi om vi kunde få veta vad som hänt när de och Emma hade varit själva. Men det fick vi aldrig, för det var en hemlis. Liam gick också onödigt många gånger till Milkshake City också, och nu hade han fått veta hennes namn, Nicole. Hon kom också tydligen från Sverige och går på en musikskola här i London. Han har tänkt att fråga ut henne nästa gång han går dit, vilket blir om ca en halv timme. Imorgon kväll kommer Emma tillbaka. Hoppas att jag kan vara med henne mera den här helgen.

"...och så har vi matte, kemi och biologi läxa. Och glöm inte bort att vi måste öva på dansen extra mycket nästa vecka. Okej?" Sa Hannah till mig medans hon la ner läxböckerna i sin väska.

"Visst" Sa jag och stängde mitt skåp. "Vad ska ni göra i helgen da?"

"Nej, vi går ut om typ 9 månader, så det ska jag nog klara av" Sa jag och öppnade skolporten.

"Ja, vi får väl bara hoppas att dina föräldrar också göra det" Sa Hannah och tog upp sina solglasögon som skydd mot den starka septembersolen och då plingade min mobil till. "Möt mig nere i aulan, vi måste prata. /Rektor Lundkvist.

"Du, jag glömde en grej i skåpet. Syns på måndag va?" Sa jag och la ner mobilen.

"Visst, arrivederci mon poulette" (hej då min kycking - blir det på direkt över sättning) Sa Hannah och kastade en slängkyss till mig och jag vinkade till henne och sprang in i skolan. Jag sprang ner till aulan.

"Hallå, rektor Lundkvist?" Ropade jag i den till synes tomma aulan.

"Ja, här är jag" Sa han och kom ut på scenen. "Jag måste prata med den om pjäsen. Har du kommit någon vart?"

"Nej, jag har bara fått en svag början, tyvärr. Jag kan nog ha fått klart den efter jul, för jag måste få lite idéer. Om det är okej, men vi vill ju ha en så bra pjäs så möjligt, eller hur rektor Lundkvist?" Sa jag.

"Okej" Sa jag och suckade tyst. Ska jag ta hand om ALLT nu? Det här kommer bli tungt.

"Var det något annat, för jag har en tid att passa" Sa jag och tittade på klockan.

"Javisst. Ha en trevlig helg rektor Lundkvist!" Sa jag och sprang upp och ut genom skolan. Jag sprang över skolgården och bort mot bussarna. Bara jag inte hade missat den senaste. Men det hade jag ju så klart, så jag började små jogga hemåt.

Jag kollade mot dörren som öppnades och såg Liam, igen. Det var säkert fjärde gången han var här idag. Han gillade verkligen milkshakes. Eller något annat, eller kanske någon annan eftersom han går ut i det här skit vädret varenda dag, flera gånger om dagen... Nej, han gillar milkshakes, helt klart.

"Hi Liam" Sa jag när han kom fram till disken. "One or five 1D milkshakes?"

"One please" Sa han. "And by the way, what are you doing tomorrow night?". Jag trodde inte mina öron. Frågade Liam precis ut mig?

"Nothing. But I can be with you, if you want to" Sa jag och gav honom milkshaken. "Oh, right." Jag tog upp ett papper och en penna och skrev mitt mobilnummer. "Gimme me a call."

"Sure, see ya. And set this on Zayns bill, do you?" Sa han och blinkade åt mig.

"Yes of course!" Sa jag och tog upp ett papper där jag hade Liams räkningar på alla hans milkshakes, även fast han satte de på killarna.

"Okey, I give up!" Skrattade jag och slog på hans armar för att han skulle sluta kickla mig. "Please, stop you're killing me". Då slutade han.

"I don't want to kill you" Sa han med en ledsen min och tittade på mig.

"Stop looking at me like that!" Sa jag och slog till honom med en kudde.

"Fine" Sa han och log mot mig.

"Guys, Liam's back, so back to the meeting" Sa Harry som stack in huvudet. "And Fay, do you have a mirror? I think Zayn need to look in one" och så gick han och jag tittade på honom. Och det behövde han verkligen efter jag slagit till honom med kudden.

"Is it that bad?" Frågade han och tittade på mig. Jag bara skrattade till svar och blev då ner puttad från hans knä och han sprang fram till spegeln som satt på väggen.

"Oh my god, it's really bad!" Sa han och försökte fixa till det.

"I'm going out to the meeting. See ya!" Sa jag och gick ut till mötet små fnissande.

"Okey, and then you boys are coming up here and the dancers going there. Okey? And the light is going like this and this and the crowd going like: ahh...! Any questions?" Sa jag, eftersom jag fått reda på allt av ljud- och ljussättare och scenografen och skulle nu redovisa för alla hur det skulle se ut. Det såg inte ut som de hade några frågor, så då kunde vi avrunda.

"Okey, then we can stop and you all have a great week-end" Sa jag och så fick jag springa iväg för ett telefonmöte med några chefter.

Jag satt och tittade på tv:e när mobilen plingade till. "Want to do something?" Det var från Alice. "Sure, what?" messade jag tillbaka. "A movie at my place?" "Coming!" Skrev jag och stängde av tv:en och sprang mot ytterdörren. Jag satte på mig mina Converse och tog mina nycklar, låste dörren och sprang ner för trapporna och ut på gatan. Jag sprang bort två kvarter och in genom porten och upp tre våningar och knackade på första dörren.

"Hi!" Sa jag när Alice öppnade dörren.

"Hi" Sa hon och vi kramades och jag gick in.

Emmas perspektiv:

"What?" Frågade jag. Hade jag verkligen sjungit så dåligt?

"And you don't want to sing in front of people. I can't see a problem" Sa Felicia.

"Of course, I just heard you. But I know Alice also can sing. Right?" Sa Felicia och stötte på Alice.

"No I can't" Sa Alice och började rodna.

"If someone in this room can't sing it's me" Sa Felicia. "You are the best female singers I heard since Cher Lloyd was on The X Factor with the boys. You can't say you can't sing. But Alice, you promised one song. Please, just one song and we can do something else"

"Fine" Sa Alice och valde en låt medans jag satte mig i soffan bredvid Felicia. Och mycket riktigt, Alice kunde sjunga. Riktigt bra. Många har sagt att jag kan sjunga, men jag litar inte riktigt på deras åsikt i den frågan. Men om nu Felicia och Alice tycker det, så kanske...

"But Alice, you're really good. But then we have something in common." Sa jag.

"Yeah, I guess so" Sa hon.

"So what are we gonna do now?" Frågade Felicia och stängde av.

"Do you dance?" Frågade jag

"Just for fun, that's all, both of us" Sa Alice. "And you?"

"Mmm, I have danced since I was three or four years old" Sa jag.

"Well... I play the piano , guitare, violn, drums, flute and is trying to learn the recorder" Sa jag.

"Okey, I think we're gonna leave music now..." Sa Felicia och jag och Alice skrattade.

"Okey, but can we just talk then? With some popcorn, if you bought some" Sa jag och reste mig ur soffan. "What do you think?"

"Well, that sounds good" Sa Alice och så gick vi till köket. Vi stod och pratade medans popcornen poppade och så tog Felicia ut de och hällde i en skål. Och jag trodde hon skulle stoppa i en näve med popcorn i munnen, men istället kastade hon alla på mig. Då var det klippt. Jag kastade mig efter Felicia som sprang iväg med popcornskålen, och jag och Alice efter. Felicia kastade massor med popcorn på oss och när vi fick tag på henne kastade jag och Alice de som var kvar på henne. Sedan låg vi på golvet och bara tjöt av skratt. Vi låg och pratade ett tag efter att vi skrattat klart och efter en stund sov Felicia och Alice, men jag låg vaken. Men efter ett tag somnade jag också.

Jag och killarna gick in i en nedtonad lägenhet och hittade Alice, Felicia och Emma på golvet med en massa popcorn på golvet. Vi fick bära upp de och så somnade vi alla efter en lång och tröttsam dag.

Jag vaknade av att någon hoppade i min säng. Jag öppnade ena ögat och såg att det inte bara var en person som hoppade i min säng, de var sex.

"What?" Frågade jag trött.

"It's time to get up" Sa Harry och flinade.

"Shut up Harold" Sa jag och kastade en kudde på honom.

"And if it's time to get up, is there any breakfast downstairs?" Frågade jag och såg att de tittade på varandra.

"Noo..." Sa de.

"Come on, if you want to wake me up, you have to do breakfast." Sa jag och så började vi diskutera. Efter ett tag hörde vi en knackning på min dörr och där stod Emma och tittade på oss.

"But we haven't made it yet." Sa Liam.

"Well, then I can eat my home mad breads on my own..." Sa Emma och gick ner för trappan. Vi tittade på varandra sedan rusade vi ut från mitt rum och ner för trappan. Och idag fanns det pannkakor, scones och croissanter. Och mycket tillbehör.

"Louis where did you find her again. On a bakery?" Frågade Liam och tittade på all mat.

"No, on the plane. But she's the best thing I have ever find" Sa jag och kysste henne.

"Thanks honey, that's sweet" Sa hon och log.

"But are we gonna eat or what?" Frågade hon högg tag i ett bröd och började äta. Vi satt där i säkert 2 timmar och åt och pratade. Så tittade Emma på sin klocka.

"Oh shit!" Var det enda som kom ur henne och så sprang hon upp för trappan och in i mitt rum. Vi andra bara tittade på varandra. Vad håller hon på med? Så kom hon ner, ombytt och konkandes på sin resväska. Då fattade jag, det är ju söndag och hon måste hem till Sverige. Hon plockade ihop sina böcker och samtidigt som hon balanserade sin väska i lyfte och la in sina böcker, tog hon upp telefonen.

"Hello? Is it Tom? Hi, it's Emma. Can you come and pick me up, in like halv an hour? Great, thank you" Sa hon la på och drog igen blixtlåset på resväska.

"So guys, it's time to say goodbye, for now" Sa hon och ställde ner resväska och gick mot oss och ställde sig bredvid mig.

"I really had a great time this week-end, thank you." Sa hon och flyttade på en hårslinga som åkt ur hennes hästsvans.

"But really, thank you. I hope I see you soon and thanks for yesterday girls, we have to do that again" Sa jag och la ett finger över munnen för att visa att de skulle vara tysta om de. De tittade på varandra och på mig och vi alla tre fnissade. Jag kramade om allihopa och fick sedan ett sms: "Now I'm here. If you want to come home today, you should go now" och det var ifrån Tom.

"Sorry, now I really have to go" Sa jag och hämtade min väska. Louis följde med mig ut i hallen och tog ner en sak från hatthyllan.

"I really want you to come next week-end too. If you want to of course" Sa han och räckte över en ny flygbiljett. Jag kramade honom och viskade: "Of course I'm coming. I would love to!". Så lyfte jag upp min resväska och ropade in i lägenheten:

"Bye everyone. Och Felicia, lova att inte berätta för killarna om igår. Det får bli våran hemlis" Sa jag och skrattade.

"Lovar på heders ord!" Ropade hon tillbaka och man hörde att hon fnissade lite också.

"Bye Louis" sa jag och kramade om honom. "See you next week-end"

"Yeah, see you then" Sa han och öppnade dörren åt mig. "And Emma, just one thing" Så kom han fram och kysste mig, en riktigt lång, härlig kyss.

"See ya" Sa jag och log och började springa ner för trapporna. När jag kom ut på gården tittade jag upp mot fönstrerna och såg de stå där och vinka, så jag vinkade tillbaka och gick in i det mystiska huset.

"Så hur var det hos denna hemliga L?" Frågade Jossan.

"Jo, vi hade jätte mysigt. Och jag träffade två av hans bästa kompisars flickvänner, vi hade jätte kul. De påminner lite som er." Sa jag och tog ut matte och kemi boken.

"Så L hur är han?" Frågade Hannah.

"Nej, faktiskt inte" Sa jag. "Men förresten, jag gjorde matten, men kan ni förklara tal 1032..."