Kapitel 30
Fannys perspektiv:
Jag satte mig i soffan med en skål popcorn och satte på tv:n och drog min ena filt om mig. Jag kände hur mobilen vibrerade till i min jeans ficka. Jag tog fundersamt upp den. Jag väntade inte nåt sms. What are you doing? Zayn. Jag log åt smset. Nothing special, watching tv, you? Några sekunder senare knackade det på min ytterdörr och jag gick och öppnade. Och där stod Zayn med coca-cola och pizza.
“What to eat with me?” Frågade han och gav mig sitt leende som gjorde mig knäsvag.
“Sure, welcome in” Sa jag och tog pizzan och colan och ställde det i köket och tog fram varsit glas.
Sarahs perspektiv:
Jag stannade och tittade efter Liam när han gick in genom porten. Jag gick ur bilen och gick närmare bilen han åkt i, inte för nära, bara så jag kunde se registeringsnummret. Jag skyndade tillbaka till min bil och körde iväg runt hörnet så man inte såg min bil. Jag ställde mig så jag såg när han kom ut. När han kom ut kom han med en tjej i knälång klänning med vita klackskor. De gick in i bilen och körde åt mitt håll. Jag skyndade mig till bilen och såg att det körde åt vänster, för de, rakt fram för mig. Jag skyndade mig efter.
Emmas perspektiv:
Jag satt i soffan med Louis och tittade på tv. Zayn hade åkt iväg till Fanny och Liam var på date med Nicole och de andra två satt på sina rum med sina respektive som kommit över för en lite stund sedan. Så det vara bara jag och Louis kvar. Jag drog åt mig en kudde och la mig i hans knä. Jag gäspade, jag personligen hade haft en lång dag. Jag hade pluggat, utom när jag hjäpte Liam med hans kläder. Matte, kemi och fysik stod högst upp på listan, och även fast jag var myndig och jag inte behövde hade jag haft hemspråk i franska sedan barnsben så jag hade såklart 5 oregelbundna verb och 50 glosor till på tisdag (min lärare verkar hata mig ibland, för det var bara jag som hade fått det) och så hade jag suttit och funderat på den där pjäsen som jag var tvungen att skriva till min rektor som också verkar hata mig. Jag hade inte kommit någon vart med den, men jag hoppas att Felicia och Alice stannar över natten så jag kanske kan få idéer av de.
"Are you tired?" Frågade Louis och tog bort lite av mitt hår som hamnat framför mitt ansikte.
"Yea" Sa jag och gäspade en gång till. "Aren't you?"
"No, because I haven't study all day" Sa han och log. Jag la mig på rygg och kollade upp på honom.
"Sorry I'm still in high school" Sa jag och försökte låta sur
"I didn't mean like that" Sa han och kollade ner på mig och log.
"It's okey, I forgive you" Sa jag och småskrattade.
"Thanks" Sa han och kysste mig.
Sarahs perspektiv:
"No thank you, no coffee" Sa jag. "But could I get the bill?"
"Yes of course" Svarade min unga servitris. Hon såg ut att ha en likadan klädstil som jag hade när jag var i samma ålder som hon. Hög klackade skor, kort svart kjol, en vanlig t-shirt och håret slarvigt uppsatt i en hästsvans. Jag trodde det skulle leda långt, men nu är jag 26 och är fortfarande ensam. Och jagar tonårsidoler för att få mitt egna genombrott. Jippi! Jag tittade bort mot Liam och tjejen han var ute med. Han har ju inte så dålig smak om man så kan säga. Jag tog upp mobilen och låtsades att jag försökte få täckning, fast jag tog massor av kort på de.
"That's 32 pounds and 52 cents please" Sa tjejen när hon kom tillbaka. Jag tog upp min plånbok och räckte henne tidningens personalkort. För jag är och jobbar så det här får de bjuda på.
"Thank you" Sa hon och gick iväg. Jag hörde hur min mobil vibrerade och kollade ner i min väska. Jag orkade inte ta det nu, jag ringer personen senare. Servitrisen kommer fram till mig med mitt kort och kvittot.
"Thank you and goodbye, hope I see you here again" Sa hon, räckte över kortet och kvittot och gick. Jag la ner det i handväskan och gick. Jag gick bort två kvarter till en 7-eleven och köpte en kaffe och gick tillbaka till bilen. Jag kollade in i resturangen och såg att Liam och tjejen precis reste sig för att gå. Jag satte mig i bilen och låsades leta efter något i min handväska när de kom ut. De gick och satte sig i bilen. Jag följde efter, på ett lagom långt avstånd förstås. De körde till samma adress som de hämtat tjejen och hon klev ur. Så gjorde också jag och sprang efter henne.
"Wait!" Ropade jag efter henne.
Nicoles perspektiv:
"Wait!" Ropade någon efter mig, som inte var Liam. Jag hade precis kommit hem från en underbar date med Liam. Jag öppnade porten och väntade på henne. Jag kände inte igen henne, men hon skulle kanske till en av mina grannar.
"Thank you" Sa hon och gick in efter mig. Vi gick in i hissen.
"Which floor are you going to?" Frågade hon mig.
"Five. And you?" Svarade jag.
"Three" Svarade hon och tryckte på trean och femman. Vi stod tysta, så kom vi upp till våning 3.
"Bye" Sa hon och klev av och medans jag åkte vidare uppåt, letade hon efter sina nycklar. När jag klev in i lägenheten drog jag av mig mina skor och drog av mig klänningen och hämtade mjukiskläder. Åh, så skönt att vara utan klackskor och klänning för ett litet tag. Visst jag gillar att ha klänning ibland, men klackskor är endast för väldigt speciella tillfällen. Som ikväll. Jag hoppas han vill ses igen. Och jag undrar vem kvinnan var.
Emmas perspektiv:
Jag och Louis låg i soffan och tittade på tv när min mobil började ringa. Vem vill nåt nu? Snälla säg att det inte är mina föräldrar. Värre. Bror.
"Hej Erik. Vad vill du?" Sa jag och satt mig upp. Louis tittade förvånat på mig, och jag mimade att jag förklarar senare.
"Jo, jag bara undrar hur min lillsyrra har det. Det var länge sedan vi hördes. Hur mår mamma och pappa?"
"Det bråkar hela tiden, men annars är det väl okej. Var det nåt annat?" Sa jag nervöst. Bara han inte vill prata med mamma eller pappa!
"Ja, hur går det i skolan?" Frågade han och så hördes ett högt skrik och ett kras i bakrunden.
"Vad var det?" Sa jag oroligt och lutade mig mot köksön.
"Jag måste sluta" Sa han och la på. Jag kollade på telefonen och suckade.
"What?" Frågade Louis och kramade mig.
"Just 1 of my big brothers. One of his children just broke something and and he's wondering how it's at home, how mum and dad is. It's just one problem, I never see them. They not home at nights and they dosen't seem to notise that I'm gone over week-ends." Sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Louis la sin panna mot min och tittade mig i ögonen.
"Don't cry babe. We'll get throw this, I promise. Ok?" Sa han och jag bara nickade till svar.
Lindas perspektiv:
"Linda, I got to go now, see you tomorrow" Sa min assistent som stod i dörröppningen.
"Yes, see you tomorrow" Sa jag utan att slita blicken från papperna. Så mycket papper. Jag läste igenom och skrev på, läste och skrev på. Jag suckade och tittade på den höga högen med papper. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 12. Jag suckade och tänkte att det var bättre att fortsätta imorgon. Jag reste mig och släckte ner kontoret eftersom jag var ensam kvar, som vanligt. Jag gick över gatan, men stötte ihop med någon.
"I'm so sorry" Sa jag och tittade upp och såg en kille med mörk brunt hår, hasselbruna ögon och kavaj.
"Are you alright?" Frågade han.
"Yes, I'm just late..." Började jag.
"Late for what? A date in the middle of the night. I don't think so. But anyway, bye" Sa han och gick med snabba steg där ifrån. Jag kollade efter honom, men sen såg jag en taxi.
"Taxi!" Ropade jag på den och den svängde in och jag hoppade in.
Ledsen att det dröjt, men jag har gjort en lite längre och ni fick lära känna Sarah och Linda lite mer. Det kommer komma mer från de, lovar och från de andra så klart. Men vad tycker ni? Alltid kul med kommentarer!
JÄTTE bra :D
