Kapitel 9
Tidigare:
Jag är ledsen att jag inte har skrivit på några dagar, men jag har inte mått så bra och har ganska många läxor och på onsdag ska jag åka skidor med klassen, men jag ska försöka fixa ett tidsinställt på onsdag. Förlåt för ett ganska tråkigt kapitel, men man måste ha mellandelar också, tyvärr.
"On Saturday, it's going to be a party there on the hotel and if you want some of your old favorite songs on the party, you can write them over there" Sa hon och pekade bort mot receptionen. "If your lucky, you'll hear them then"
"Okey, thanks" Sa jag och sträckte fram handen. "Emma"
"Maria" Svarade hon och vi satte oss och pratade om det mesta och det kändes som vi hade känt varandra hela livet. Efter ett tag hörde jag hissen öppnas och jag tittade dit och såg mamma såg ut att vara på krigsstigen.
"Vad har hänt nu?" Tänkte jag.
Nu:Emmas perspektiv:
Mamma kom ut ur hissen och hon drog sin resväska efter sig. Jag gick fram till henne för att se om jag kunde lugna henne, men det gick inte. Jag förståd inte vad hon sa heller, hon pratade så osammanhängande. Nåt om mig, pappa, nåt han hade sagt och att hon nu tänkte byta hotell. Sedan gick hon därifrån. Jag bara tittade efter henne och sedan på Maria.
"Sorry, I got to go" Sa jag och halvsprang mot hissen och åkte upp. När jag kom till vårt hotellrum var han ute på balkongen och drack öl.
"Vafan håller du på med?!" Skrek jag på honom. "Ska du för fan inte stoppa henne?!"
"Hon är en Anderson i botten, och när de bestämt sig, så kan man inte stoppa de. Man kommer inte få stopp på dig heller i först taget" Sa han och tog en till klunk öl. Jag drämde igen dörren och gick för att ringa Sebastian.
Sebastian kom efter ca 15 minuter och han stannade knappt, jag bara hoppade in och han gjorde en u-sväng och körde iväg. Jag grät lite och tittade på omgivningen jag kunde som min egna hand. Hotell, odlingsmark ooch sedan några butiker, ett köpcenter och ett matvaruhus. Jag suckade och torkade mina tårar.
"Where are we going?" Frågade jag.
"Where do you think?" Frågade Sebastian och tittade på mig. Självklart visste jag vart vi skulle. Först skulle vi hem till hans föräldrar och sedan till hans pappas kusins resturang för att äta. Så är det med greker och cyprioter. Glad? Ät lite. Arg? Ät lite. Ledsen? Ät. Det var svaret på det mesta, tyckte man ibland. Vi körde in bredvid brandstation, in första höger, sedan andra höger och första huset efter ödetomten på vänstersida. Ett tvåvåningshus med en liten trädgård på baksidan. Sebastian parkerade och vi gick in i huset. Sebastian drog en resume på grekiska för sina föräldrar och så började de prata och ge mig läsk och kakor och deverse annat. Jag satte mig i deras svarta soffa och tittade på CNN nyheterna som var på.
Louis perspektiv:
Jag hörde en arg röst, sedan en lugn och sedan en dörr som slängdes igen. Sedan en tung suck. Därefter tyst. Det enda jag hörde var vinden ochnågra skrattande barn från poolen. Jag hörde en till suck och en dörr som öppnades och stängdes. Emma kanske inte är ledsen p.g.a. ex pojkvän, hon kanske är det p.g.a. sina föräldrar. Jag hoppas att hon är okej. Innefrån hotellrummet jag själv bor i hörde jag en väldigt välbekant röst säga: "Guys, I'm hungry. Can we go and eat?". Självklart var det Niall och sedan kom Harry med ett förvånande försvag: "Sure, but just if we can eat an other meze".
Emmas perspektiv:
Här sitter jag alltså igen och äter. Och skrattar och pratar som allt är normalt. Men allt är inte normalt. Mamma och pappa kommer skilja sig när vi kommer hem och jag har träffat kändisar som verkar vilja hänga med mig. Jag gäspade och sa att det kanske var dags att åka hem efter en lång dag. Vi tackade för oss och så åkte vi först hem med Sebastians föräldrar, sedan till hotellet. När vi kom fram tittade Sebastian på mig och sa: "You know you can live with us if you don't want to live with your parents?"
"Yes, I know Sebastian. But I have to face them some time and I'm going to be up when they are waking up."
"Okey. See ya" Sa han och vände bilen och körde iväg. Jag tittade efter honom och vände mig sedan om och gick in på hotellet för att åka upp till rummet. Skulle mamma vara där? Eller bara en uppriven och arg pappa som undrade vart man varit?"
Jag är ledsen att jag inte har skrivit på några dagar, men jag har inte mått så bra och har ganska många läxor och på onsdag ska jag åka skidor med klassen, men jag ska försöka fixa ett tidsinställt på onsdag. Förlåt för ett ganska tråkigt kapitel, men man måste ha mellandelar också, tyvärr.
Kommentarer
Trackback
