Kapitel 41
Emmas perspektiv:
"Are you really sure you want to do this?"
"If he still loves Eleanor, I can't stop that. I hope you can come to Stockholm sometime."
"I promise I will, if you can come to Miami"
"I promise. Pinky promise?" Sa jag och satte fram lillfingret.
"Pinky promise" Sa Fanny och knöt ihop våra lillfingrar. Vi kramade om varandra innan de ropade igen att vi sista behövde komma till gaten.
"Bye. I promise sis, I'll keep in touch!" Ropade jag till henne.
"I promise too! Love you!"
"Love you too!" Ropade jag innan jag försvann bakom dörrarna. Nu var jag påväg hem.
Nu:
Fannys perspektiv:
Jag såg dörrarna stängas och jag satte mig ner på golvet och grät. Hon hade nu lämnat oss. Hon åkte hem. Jag hade ju försökt och prata med henne, men hon hade bara packat sina väskor och dragit iväg till flygplatsen. Jag gick bort till en vägg och lutade mig mot den. Min mobil började ringa och jag såg på displayen att det var Alice.
"Hello?" Snörvlade jag och torkade mina tårar.
"Fanny, where are you?!" Nästan skrek hon i luren.
"At the airport" Snörvlade jac igen och de började kakla som hönor.
"If you think you can stop her, her plane is already in the air. It's to late"
"Why is she so upset?" Frågade Felicia som verkade vara något sånär lugn.
"She heard Louis say that he loves Eleanor. And that he always will. I heard it too" Sa jag och reste mig upp.
"Nicole and I are coming to get you. Which gate?"
"35"
"Okey, go outside I'll pick you up."
"Okey" Sa jag och gick ut i decemberkylan. När jag kom ut började de snöa och jag kolla runt på flygplatsen. Jag såg ett plan lyfta, och även om jag visste att det inte var planet till Stockholm vinkade jag mot det och viskade tyst för mig själv: "Bye Emma. I miss you".
Emmas perspektiv:
Planet studsade till när det landade och människorna, även fast det var mitt i natten, var fort på fötterna. Jag reste på mig och sträckte på mig. Jag hade försökt att sova under resan, men jag hade bara tänkt på Louis. Varför hade han sagt om han älskade mig om han nu fortfarande älskade Eleanor? Jag tog upp mitt bagage från bandet och gick ut mot taxibilarna. Jag kollade på alla ljus och byggnader som åkte snabbt förbi utanför.
När jag klev innanför dörren hemma var det kolsvart. Inte så konstigt, klockan var endå halv 3 svensk tid. Jag gick bara direkt in på mitt rum och somnade med alla kläder på ovanpå täcket.
Fannys perspektiv:
När vi klev in i lägenheten flög killarna och Alice ur soffan och kollade förvånat på oss. Trodde de att Emma var med oss?
"Where's Emma?" Frågade Zayn och la armen om mig eftersom jag fortfarande skakade efter att varit ute när det snöade.
"She went home" Svarade jag hackigt.
"What, to Sweden?" Frågade Niall. Det enda jag kunde göra var att nicka till svar för jag hade börjat hacka tänder. Louis satte sig med en duns ner i soffan och såg helt förstörd ut. Jag tog filten som låg på på soffärmen och la om mig. Jag satte mig bredvid honom i skräddarställning och tittade på honom.
"What happened in that room?" Frågade jag.
"What room?" Frågade Louis eftersom han var så inne i sina egna tankar.
"On the party. You went upstairs and Emma followed you and I followed her. Who was in that room Louis?" Sa jag och kollade ner på mina händer som började återfå sin normala färg. Louis stönade.
"Eleanors mom. And we just talked! Well, she showed me a movie..."
"There you sad you loved Eleanor."
"Yeah, that's right. How did you know?"
"I was outside. With Emma. We both heard it and then she ran. I tried to talk to her. There, in car, here, in the car to the airport, on the airport. But she didn't listen. If you love somebody you have to release them." Louis la sitt ansikte och jag tittade medlidsamt på honom.
"We'll figure something. I promise Lou" Sa jag och gick för att lägga mig.
