Kapitel 42
"What room?" Frågade Louis eftersom han var så inne i sina egna tankar.
"On the party. You went upstairs and Emma followed you and I followed her. I tried to talk to her, but she wanted to go home. Sorry" Sa jag och kollade ner på mina händer som började återfå sin normala färg. Louis stönade och jag kolla medlidsamt på honom.
"Eleanors mom. And we just talked! Well, she showed me a movie..."
"There you sad you loved Eleanor."
"Yeah, that's right. How did you know?"
"I was outside. With Emma. We both heard it and then she ran. I tried to talk to her. There, in car, here, in the car to the airport, on the airport. But she didn't listen. If you love somebody you have to release them." Louis la sitt ansikte och jag tittade medlidsamt på honom."We'll figure something. I promise Lou" Sa jag och gick för att lägga mig.
Nu:
En vecka senare; tidning: WHERE'S ONE DIRECTION'S MYSTERY GIRL?
Fannys perspektiv:
"Fanny, I got a magazin for you!" Ropade Alice när hon kom hem från sin promenad. Det var den 27 december och jag hade blivit jätte förkyld efter att ha stått ute i snöovädret vid flygplatsen i bara en tunn, kort klänning och en tunn höstjacka.
Alice kom och satte sig vid min fotända på soffan där jag låg.
"And I'm going to read for you, listen to this; The 21 of december the boys of the boy band One Direction had a part to celebret that they was of for a week. The day after I spotted 2 of the boys and one of their girlfriends in the food store. And they didn't look happy. Nobody have seen the boy bands mystery girl. Where is she? Maybe she's off too and everybody misses her. Well, we will see in a couple of days when they have their next concert. Will she be there with her boyfriend or is she gone of a longer time? Maybe for studying? Sarah Smith"
"Media" Sa jag och drog upp filten lite till.
"Yeah, I just wonder want Louis going to think about this."
"Me too" Hostade jag fram.
Emmas perspektiv:
Jag tog ner filten från soffryggen och la kring benen. Jag satte på tven och kollade på någon gammal klassiker. På julafton, den 24, hade jag varit hemma hos en av mina bröder och firat jul med allihopa. Men jag hade bara tänkt på Louis. Dels för att det var hans födelsedag och för att jag saknade honom. Men älskar man någon måste man släppa den fri. Inget annat jag kunde göra.
15 januari
Louis perspektiv
Jag slog in Emmas nummer och hörde hur det kopplade. Bara hon skulle svara.
"Hi, I'm Emma. You know what to do after the pip!"
PIP
"Hi Emma it's Lou. We need to talk. Can you call me, please. You know all the numbers. Bye"
Emmas perspektiv:
"Men hur ska vi kunna lyckas göra en show om huvudpersonen aldrig är här?!" Hörde jag Rebecca säga.
"Hon kommer komma till showen. Tills dess får ni klara er utan henne!" Svarade rektor Lundkvist argt.
”Hej Emma” Sa han och gick. Jag gick mot scenen där alla utom de två huvudrollsinnehavarna stod, Nathalie och Anton. Så klart.
”Hej allihopa! Kan ni snälla gå ner och sätta er på stolarna så ska jag säga vad vi ska göra.” Sa jag så högt jag kunde. Först stirrade alla på mig, det var inte ofta jag tog ton i folksamlingar, men så började de gå ner och jag gick upp på scenen.
”Jo, så här ligger det till. Vi ska göra en musikal, och ni har alla fått manus så jag hoppas att ni alla har läst det. Har alla fått sina roller?” Alla nickade.
”Bra, och eftersom det är en musikal ska vi även dansa. Jag kommer fixa koregrafin tills imorgon, så börjar vi då för det kommer ta längst tid. Och det är det vi inte har, tid. Bra, det var allt för idag, då syns vi imorgon.” Alla började gå ut, utom fyra stycken som satt tillsammans och viskade tillsammans. På det avståndet såg jag bara att det var tjejer, så jag ropade: ”Tjejer, ni måste gå. Vi ska låsa här!”
”Jag tror nog vi kan hjälpa dig med det Hart!” Ropade den ena till mig. Och jag kände så klart igen den. Så jag sprang ner till de och kramade om de. Det var Hannah, Ella, Tina och Jossan!
”Så ni kom med i pjäsen? Gu’, vad kul!” Sa jag och satte mig på ryggstödet på en av stolarna.
”Var har du varit?”
”Ni skulle inte tro mig även om jag fick berätta.” Sa jag.
”Vad då, är du en hemlig spion som jobbar för CIA?” Frågade Jossan och kollade sig omkring.
”Nej, inte riktigt” Skrattade jag. Men nästan Hannah Montana tänkte jag i mitt stilla sinnet.
14 februari, Paris
Alices perspektiv:
Jag kollade ut på Paris från Eiffeltornets topp.
"Girls, come over here!" Ropade Fanny på oss och vi samlades alla vid henne. "Look on this map. If we go to the right when we are coming down, we're talking the sub to the ’l'arc Triumf’" Sa hon och log åt sitt hemska franska uttal av Triumfbågen.
"And after that we're free for about 3 hrs. Okey?"
"Yes"
"Are you done up here? Have you taked some pictures?" Vi kollade på varandra och nickade.
"Then I think we should leave" Sa Fanny och la ner kartan i sin handväska. Sedan Emma åkt hem till Sverige hade Fanny blivit den som tagit hand om allt och alla. Ibland tyckte jag hon tog hand om lite mycket saker. Men hon insisterade alltid på att göra allt själv. För ett tag sedan hade hon och Zayn gjort slut. Det var förvånandevis hon som gjort slut, och efter att Emma stuckit i december hade Linda inte haft tid att leta efter en ny ersättare av Gabriella så Fanny hade fått tillbaka sitt jobb. Nu ungicks hon bara med killarna på jobbet och oss tjejer på fritiden. Det var som om båda inte funkade längre. Vi alla hade väl förändrats sedan Emma bara stuckit och den 29, när vi hade firat jul hade vi också haft en städdag tillsammans och Louis hade hittat sin födelsedags present och julklapp. Det var en, för Emma tyckte att han kunde få en väldigt bra sak än två små grejer. Han hade fått armbandsklocka, för han hade tjatat om att hans gamla hade gått sönder, men han hann aldrig gå och köpa en. Vi gick upp från tunnelbanan och efter två kvarter var vi vid Triumfbågen. Den var ståtlig.
”Wow” Var det enda jag fick fram. Det var ballt att se det, och glömde bort min tankegång för några sekunder. Men vad hade hänt om hon inte bara hade stuckit? Hade hon och Louis haft ett stort bråk och hon hade ändå inte trott honom och stuckit ändå? Hon hade pratat med Fanny en gång, två veckor sedan ungefär och då hade de pratat i över en halvtimme om allt och ingenting. De hade inte hörts något mer än det, vad vi andra visste i alla fall. Emma hade kanske bett Fanny att hålla en lång profil om det så inte Louis skulle få veta.
Emmas perspektiv:
"I want you back, want, want you back" Sjöng Cher Lloyd från min mobil. När musiken stannade återgick alla till sina platser som om inget hade hänt.
”Men Emelie, vill du verkligen det här?” Frågade Hannah, men som sin karaktär, Fanny.
”Ja, jag vill ju bara ha honom tillbaka. Jag var en idiot” Sa jag från publiken där jag satt och sa huvudrollsinnehavarnas repliker.
”Okej, så vad gör vi?”
”Vi…”
”Hallå everybody! Jag hörde att jag behövde vara här minst en gång innan premiären. Så vad ska jag göra?” Frågade Nathalie när hon stod bredvid mig.
”Jo, du kan ta och läsa dina repliker, du spelar Emelie, som är en världskändis som förälskar sig i en vanlig kille som börjar jobba för henne. Och sedan går det utför ett tag, och slutet blir inte som väntat.”
”Okej, men jag vill stå på scenen” Sa Nathalie och kollade hungrigt mot scenen. Gud.
”Men du vet inte hur du ska röra dig eller något annat för du har inte varit här…”
”Men, oh my god, jag tror nog att jag klarar att stå på scen” Sa hon, drog åt sig manuset och gick upp på scenen.
”Okej, då fortsätter vi där vi var. Hannah, kan du snälla säga om din replik?” Frågade jag och tog upp ett till manus ur min handväska.
1, 2, 3…
”Visst…”
”Jag hörde att jag skulle vara här” Sa Anton när han näst intill stormade in genom dörren. På scenen började Nathalie ”fangirla” för att Anton, hennes pojkvän, kom in och skulle charma alla andra tjejer, när han var hennes. Hennes.
”Ja Anton, det ska du. Här har du ett manus, du spelar Luke som är en vanlig kille som förälskar sig i en världskändis. Upp på scen och spela. Hannah varsågod.”
1, 2, 3…
”Tack…”
”Ja, kom här, nu ska ni kolla på repetitionen av pjäsen där min dotter spelar huvudrollen.” Hörde vi rektor Lundkvist säga. Och in kom han, med alla lärare, rektorer och annan personal på skolan och alla satter sig ner och kollade mot scenen.
”Kan rektor Lundkvist med sällskap snälla vara tysta. Vi vill gärna se Nathalie börja visa sig charm på scenen” Sa jag och satte mig ner och himlade i mitt huvud med ögonen.
”Ja visst, självklart. Varsågoda.”
”Men Emelie, vill du verkligen det här?” Frågade Hannah och kom upp bredvid Nathalie.
”Nathalie, det är din tur” Viskade jag till henne.
”Oj, det visste jag väl” Sa hon och slängde med håret. ”Ja, jag vill ju bara ha honom tillbaka. Jag var en idiot.”
”Okej…” Försökte Hannah fortsätta med Nathalie avbröt, igen.
”Men hallå, jag kan ju inte säga att jag är en idiot. Det kan ju förstöra hela mitt rykte.”
”Jag antecknar” Sa jag och låtsades skriva upp det så hon skulle bli tyst någongång.
”Bra, då kan du fortsätta” Sa hon till Hannah som såg ut att vilja strypa henne.
Hiss eller diss? Flipp eller flopp? Vad tycker ni?
XX
Super bra!!!!!! :) Rösta på vem som ska ha huvudrollen i min novell av boysen! :)
