Kapitel 46 - The End
”Vad gör vi?” Frågade Hannah och alla vände sig till mig. Som de trodde var Nathalie.
”Jag har en överraskning, gå ut i publiken så ska jag visa er” Så gick de. Jag böt om till ett par kläder som jag andvänt under en av killarnas shower och solbrillorna. Showtime.
Jag klev ut på en mörk scen och alla mumlade. Jag hade en mikrofon som satt fast vid örat och en i handen. Precis innan låten började, satte de på ljuset och när de gjorde det drog alla efter andan. Det var 1D’s Mystery Girl som stod på scenen.
Nu:
Felicias perspektiv:
Emma hade gått ut som sitt alterego, 1D’s Mystery Girl. När ljuset hade tändes höll hela lokalen andan. Där stod en världs kändis, på deras lilla scen. Så började Cody Simpsons On My mind.
”I’m sleeping throught the day, I’m trying not to fade. But every single night I’ve just been lying awake cause I, I can’t get you off my mind” Sjöng hon och gick fram på den delen av scenen man kom nämare publiken.
”The moment that we met, I didn’t know yet that I was looking at a face I’d never forget cause I, I can’t get you off my mind.” När refrängen började gjorde hon sitt berömda steg, dansade och sjöng. Och alla verkade älska det. När låten slutade släcktes ljuset och när det tändes, inte många sekunder efter för att folk skulle komma ut ur lokalen, var hon borta.
Emmas perspektiv – När alla har gått, eller hon tror det i alla fall:
Jag gick ut på scenen i träningskläder och satte på Zaleilah med Mandinga. Och sjöng och hård dansade. Vid 3:04 drog någon tag i mig och och dansade med mig. När personen slutade såg jag vem det var. Louis.
Louis perspektiv – under uppträdandet av On My Mind:
Det var Emma. Och hon sjöng samma låt jag spelat för henne. Sammanträffande? När hon plötsligt försvunnit när den var slut hade jag lyckats komma in bakom scenen och träffat tjejerna. De hade lyckats att gömma mig så jag kunde gå ut och leta efter Emma när ingen var kvar. Jag hade hört musik från scenen och sett Emma köra hårt med sig själv. Det var inte bra när man var så smal som hon var nu. När det varit en paus i låten smög jag ut på scenen och dansade med henne. När den slutade snurrade hon in i min famn och jag vilade min blick i hennes.
”I got to go” Sa hon och var påväg att börja springa när jag tog tag i hennes hand och drog henne till mig.
”We got to talk first” Sa jag och såg hur hennes ögon tårades. Jag drog in henne i min famn.
”Come on” Sa jag och tog hennes hand och satte oss på två stolar i publiken.
Fannys perspektiv:
”Lou. Em. Are you here?” Viskade jag. Jag började gå ner för trappan och ut i publiken, när jag såg de. Jag gick snabbt tillbaka i kulisserna.
”Aooh!” Sa någon. Jag vände mig om och där stod Zayn.
”I’m sorry. Nice to see, see you later” Sa jag och försökte gå förbi honom, men han ställde sig ivägen.
”Fay, we got to talk”
Emmas perspektiv:
”I’m sorry” sa jag och tittade ner i mitt knä och lät tårarna rinna ner i mitt knä. Så märkte jag hur Louis lyfte mig till sitt knä. Jag la in mitt ansikte mot hans hals och han klappade min arm.
”I’m so sorry” Viskade jag mot hans hals.
”Ssh, we don’t talk about that now” Sa han och torkade några av mina tårar. ”We can talk about this instead. Why haven’t you told me that you can sing, play gitarr and dance like that?!” Jag skrattade.
”Well, I didn’t thought it was relevat. And by the way, I play piano, gitarr, violon, trums, flute and now I have learned to play recorder. And I have only met a teacher when I learned to play piano” Sa jag och Louis tappade hakan. Jag skrattade, han såg så rolig ut.
”Something else I need to know?”
”Well, my Swedish bbf’s should walk in here in about less than a minute and the rest of the boys about two, and my bbf’s are biiiig 1D fans.”
”What, and you’re not?” Frågade han och då visade jag honom tatueringen. ”Whao”
”Yeah, I did it when I was drunk. And I don’t know why I wrote that”
”Cause you’re my girl” Sa Louis och la sina händer på min hals. Han drog mig närmare och kysste mig.
”Emma är du här?” Ropade Tina. Jag suckade tyst och la min panna mot Lou’s panna.
”Say that we’re here” Sa han och kollade menande på mig.
”Why?” Frågade jag raspigt och tyst.
”Just do it” Sa han och kramade om mig. Gud vad jag hade saknat honom.
”Jag är här” Ropade jag snörvligt och de skyndade sig fram.
”Emma vad har hänt…?” Sa de men slutade göra allt vem de såg vem jag satt i knät på.
”You’re…” Hackade Ella fram. Jag hoppade ur Louis knä så han kunde ställa sig upp och hälsa.
”Hi, I’m Louis” Sa han och satte sina händer i sina fickor. Tjejerna kollade fram och tillbaka på honom och mig. Jag gick fram och ställde mig bredvid honom och då la han armen runt mig.
”Emma, vad är det här? Är du…?” Frågade Hannah och de alla tittade på mig.
”Säg vad ni ska säga” Sa jag och kollade upp på Louis som log sitt underbara leende till mig. Jag la mina armar runt hans höft och drog in honom i en sne kram. Tjejerna bara gapade.
”Emma, var, är du 1D’s…” Sa Jossan som fortfarande gapade.
”Mystery girl, ja. Det är jag. Jag är så ledsen att jag inte har berättat” Sa jag och släppte Louis och gick fram till de. ”Men om jag skulle säga nåt skulle nån kanske höra eller något och jag ville kunna plugga klart. Jag är så ledsen. Och så gjorde jag och Louis slut och då kunde jag inte berätta för ni skulle flippa då också och det är därför jag har blivit ett skal. Jag har saknat honom så mycket att det har gjort ont.”
”Aww” Sa Jossan och kom fram och kramade mig. Så blev det en grupp kram. Jag torkade mina tårar.
”Guys, come on!” Ropade jag och ut på scenen kom resten, Liam, Niall, Harry, Felicia, Alice och Nicole.
”But where’s Zayn and Fanny?” Frågade jag.
”They’re talking” Sa Alice och kom ner från scenen till tjejerna som nu var rejält chockade. Hela One Direction med flickvänner.
”Oh, my, god” Var det ända de kunde få fram. Jag skrattade åt de och var armarna runt Tina och Jossan.
”Come on” Sa jag och tog med de två fram till Liam och Harry. Deras favoriter. Nu andades de knappt och särskilt inte när de fick kramar. De var lika sjukt galna i de nu, som när de var på X Factor. Jag bara skakade på huvudet på de.
”What’s up with them?” Viskade Louis i mitt öra.
”They are meeting their biggest idols. They have liked you since X Factor.”
”Not you?”
”Well, I did like you a while, then I started listen to The Wanted and other cool boys” Sa jag och försökte hålla masken, vilket inte gick så bra.
”Yeah, you did?” Sa Louis och jag nickade till svar. Då la han mig över axeln och sprang upp på scenen.
”Boo bear what are you doing?” Frågade en skrattandes Harry.
”She’s gonna be punished, cause she didn’t listen do us.”
”What are you gonna do?”
”She gonna dance with me” Sa han och släppte ner mig på scengolvet.
”You, dance?” Frågade jag. Han nickade.
”Just a second.” Sa jag och sprang och satte på Up all night. Jag slängde åt honom en mick och så tog jag en. Så försökte jag få honom att dansa, men han verkligen sög. Men vi båda sjöng i alla fall. Så kom tillslut resten upp och killarna sjöng och vi tjejer dansade. Så kom Zayn och Fanny tillslut tillbaka och båda såg glada ut. Hade det äntligen blivit bra mellan de?
23 juli – 3 års jubileum av One Direction
Emmas perspektiv:
Jag stod i kulisserna med tjejerna och var nervös. Idag skulle jag äntligen ta av solbrillorna på scenen och alla skulle få veta att det var jag. Särskilt Nathalie. Åh, vad jag skulle vilja se hennes min. Jag och Olly Murs skulle sjunga hans låt Dance With Me Tonight.
”… I just want you to dance with me tonight” Sjöng vi och så tog jag av mig solglasögonen och blixtarna sköts av en efter en, men jag brydde mig inte. För jag hade så himla kul.
Några år senare…
Emmas perspektiv:
”Shuu” Sa jag åt tjejerna när vi klev in i lägenheten. Hela stället såg ut som ett bomb nedslag. Men vad skulle man förvänta sig? Vi klev in i vardagsrummet där Harry sov på golvet, Zayn sov upprät på köksstolen, Niall sov nedanför kylskåpet, Liam sov i en fotölj och Louis sov i soffan med Sophie på armen. Imorgon kommer han ha kramp. Jag lyfte upp våran bebis och la ner henne i hennes spjälsäng. Så la någon armarna om mig och la sitt huvud på min axel. Louis.
”She so cute. Like her mother” Viskade han trött i mitt öra. ”I’m sorry for ever letting you go.”
”Don’t think about that. It was long ago. And it was me who didn’t listen.”
”But I promise, I will never let you go again” Sa han och kramade om mig lite till.
”Love birds, come on” Sa Fanny som stack in huvudet. Där ute i vardagsrummet hade nu killarna vaknat och tittade på en gammal video. Så satte sig Louis bredvid de och började små bråka med Harry. Forever Larry Stylinson. Men där satt de. Min värld. Fanny, Alice, Felicia, Nicole, Zayn, Niall, Harry och Liam. Och såklart Louis. Nu och för alltid var det här jag ville ha. De och nu våra barn. Nu och för alltid.
”Come on babe!” Sa Louis och viftade till mig. Jag satte mig i hans knä och hans kysste mig.
Nu och för alltid.
Tack för den här tiden. Jag säger till om jag fortsätter skriva på den här bloggen eller någon ny. Håller på och filar på två, som inte är 1D noveller. Men glad sommar så kanske vi syns i höst och om ni vill så är det bara maila till [email protected].
XX
