Kapitel 24
Tidigare:
Emmas perspektiv:
Jag öppnade hallsgarderoben och tog fram våran minsta resväska, den som även kan användas som handbagage. En liten limegrön, som jag skulle använda nu när jag skulle till London för att träffa killarna igen. Det kändes som en evighet sedan, fast det bara var en månad. Jag tog in den till mitt rum och öppnade de och min garderob och tog upp sakerna jag handlat häromdagen med tjejerna. Jag behövde lämna plats för lite böcker också, för jag behövde plugga också. Jag packade ett par jeans, ett par shorts i fall att, en knälång klänning, tre t-shirts, ett par ballerina skor och lite underkläder. Tandborsten får jag lägga ner den imorgon. Jag la den under sängen och gick för att byta om för att sova.
Nu:
Emmas perspektiv:
"Okej och komihåg, om mina föräldrar ringer..." Sa jag
"Så kommer vi säga att du är på någons landställe där det inte finns täckning, ja vi vet. I alla fall jag" Sa Hannah och tittade menande på de andra.
"Tack för att ni gör det här för mig, även fast ni inte känner honom" Sa jag och kramade de. "Ni är världsbäst"
"Vi vet och vi vet att du skulle göra samma sak" Sa Jossan och hon nästan studsade upp och ner.
"Vad ska jag köpa?" Frågade jag och tittade på henne.
"One Direction's nya singel, snälla?" Frågade hon.
"Fine, om jag kommer förbi en skivaffär som har den, så visst, då kan jag köpa de" Sa jag. Jag tillade: "Jag kan köpa till er andra också"
"YES!" Ropade de och dansade runt.
"Och, mmm, skulle du råka se de..." Sa Ella lite blygt.
"Så tar jag deras autografter, jag vet"
"Du är bäst" Och så fick jag lite fler kramar.
"Okej, nu måste jag gå på tåget" Sa jag och lyfte upp min väska.
"Jag har mobilen ifall ni vill nåt eller om det blir nåt problem" Sa jag och satte mig vid en fönsterplats och vinkade till de tills de var utom syn. Då messade jag Louis: "Okey, on my way to the airport. See you soon ;)" Så lutade jag mig tillbaka i sätet och försökte kolla på allt som svischade förbi i ca 200 km/h.
Louis perspektiv:
Vi var i bilen, påväg till Lindas möte när min mobil vibrerar till.
"Honey, can you take my phone?" Frågade jag Harry och han tittade upp från sin egna mobil.
"Sure" Sa han och sträckte sig efter min mobil.
"What does it say?" Frågade Liam och la sitt huvud på Harrys axel.
"Can I read loud?" Frågade Harry mig i tittade på mig i backspegeln.
"Sure" Sa jag och tittade tillbaka på honom.
"It says: "Okey, on my way to the airport. See you soon" and a flirt smile" Sa Harry och killarna gjorde susljud.
"Lou, are you leaving me?" Frågade Harry med ledsen röst.
"You have already left me" Sa jag menande.
"Ohh, Harry. How does it feel to know the truth?" Frågade Niall.
"It hurts" Sa Harry och gömde händerna i ansiktet.
"Zayn, how is it buddy?" Frågade Niall Zayn, för även om Zayn är tyst, så brukar han inte vara så här tyst.
"I'm fine..." Sa han och vi andra tittade på honom.
"Who is she?" Frågade Liam.
"It's her at the audition, Fanny" Sa han och rodnade.
"You don't say" Sa jag och svängde in på parkeringen.
"Can I get my phone now..." Sa jag, men innan jag hunnit säga klart meningen hade killarna sprungit ur bilen och skrek: "What are we gonna answer Emma?" och sedan sprungit in i byggnaden. Jag gick ur bilen och sprang efter de.
När vi kom upp till Lindas kontor stod hon vid sin sekreterare och kollade lite papper.
"Linda?" Frågade Harry och gav mig min mobil.
"Oh, good. You're here finally. Come on" Sa hon och gick mot konferans rummet.
"Okey, so the backgroundsdancer audition went very good" Sa hon.
"But we have to talk about you're tour. Have a sit" Sa hon, satte sig och pekade mot resten av stolarna.
Någon timmar senare...
Emmas perspektiv:
Planet stod still och jag ställde mig upp och tog min väska. Vi gick ut ur planet och jag gick direkt till anländar hallen. Jag tittade efter Louis, men istället kom en man i 55-årsåldern fram till mig.
"Are you miss Emma Hart?" Frågade han.
"Yes and how are you?" Frågade jag.
"I'm here cause Mr Tom... Mr Louis couldn't come, so here I am" Sa han. "Follow me" Jag följde efter honom genom folkmassan och vi kom ut på någon sidparkering, för det stod bara två bilar där. Och båda var limousiner.
"Are you gonna drive me in one of those?" Frågade jag häpet.
"Yes" Sa han och gick och öppnade ena dörren. "Welcome in" Jag klev in och han stängde dörren efter mig. Han gick och satte sig i förarsätet.
"Are you ready?" Frågade han och jag knäppte fast mig.
"Yeah" Sa jag och tittade ut genom de tonade rutorna.
Vi åkte bil i nästan 40 miuter, men det var kö en ganska lång bit. Jag kollade på alla människor utanför,
affärer och hus. Plötsligt stannade vi och jag öppnade dörren.
"Are they living here?"
"No, but we have to go this way to not be seen" Sa han och öppnade en dörr. Jag vet inte hur många korridorer, trappor och människor vi gick igenom, upp och nedför och förbi innan vi kom till en innergård där det var en svart dörr vi gick in genom. Vi åkte upp till 6 våningen och vi gick av.
"Here we are" Sa han och tog fram en nyckel.
"Here is for the apartment and the keys so you can go the way we just went" Sa han och tog fram en karta. "And the first time you will probably get lost there, so there's a map. Now I'm gonna go. It was very nice to meet you and I'll see you soon, and by the way, my name's Tom" och så åkte han ner med hissen. Jag kollade på dörren jag stod närmast. "L. Payne H. Styles N. Horan Z. Malik L. Tomlinson" stod det på den, så jag stoppade in nyckel i låset och vred om. Det klickade i låset och jag klev in. Jag kom in i en vit hall med fem par jackor och minst 10 par skor innanför dörren och en spegel. Jag tog av mig skorna och ställde ner min väska på, vad det såg ut att vara, kakelplattor på golvet. Jag gick in i vardagsrum/köket och köket hade en stor svart köksö med matchande kyl, frys och spis. Resten av köket, utom köksvertygen, var i samma svarta men på något sätt blev det inte för mycket svart. Jag gick närmare köksön och såg att det låg en lapp där.
"To Emma" Läste jag högt för mig själv, så öppnade jag den. "Sorry not to be here when you arrive, but I and the boys have a meeting. Hope I can get home soon. Xoxo /Louis ;)" Jag la ner lappen på köksön och satte mig på en av de matchande stolarna. Jag suckade. Vad ska jag göra här, ensam, vem vet hur länge? Jag gick efter min väska och upp för trappan jag sett. Jag kollade in i alla rummen, men såg inte vilket som var Louis, så jag ställde väskan på trappavsatsen och satte mig i trappan och kollade ut över vardagsrummet. Jag kollade bort mot tv:en och såg att de hade Playstation 3 och Wii.
"Undrar var de har alla spel?" Tänkte jag och gick bort mot tv:en. Jag letade ett långt tag, men sen blev jag hungrig och gick för att se om man kunde få någon middag. Det enda jag hittade, som inte var flingor eller mjölk, var lite pasta och en liten, liten köttbit. Jag öppnade nedersta lådan, för jag trodde att jag skulle hitta en stekpanna, men där låg det fullt med Wii och Playstation spel.
"Killar" Tänkte jag och fortsatte leta. Efter några minuter hade jag lyckats hitta en stekpanna och åt. Jag diskade och satte på tv:en. Jag tog två kuddar och la under huvudet och tog en av deras filtar om mig. Efter en stund sov jag.
Kommentarer
Trackback
