Kapitel 27
Tidigare:
Emmas perspektiv:
"Come on, it's gonna be fun." Sa Felicia och satte på Playstation:et och hämtade en mick och ett spel. Hon började sjunga och Alice och jag satt och pratade. Jag fick veta att hon jobbar på Starbucks, bor i London och är ifrån London. 2010 hjälpte hon till på The X Factor som var en skoluppgift, samma år som killarna var med. Nu går hon sista året, som jag, på gymnastium och i framtiden vill hon jobba som programledare. Och hon gillar inte att sjunga inför publik.
"Come on" Sa Felicia. "Now it's our turn"
"If I start, can you sing one song?" frågade jag Alice.
"One song I can promise" Sa Alice.
"Okey, it's our fault if you lose our ears." Sa jag. Jag sjöng och när jag var klar vände jag mig om och såg Alice och Felicia som bara tittade på mig och sedan på varandra och sedan på mig igen.
Nu:
Emmas perspektiv:
"What?" Frågade jag. Hade jag verkligen sjungit så dåligt?
"And you don't want to sing in front of people. I can't see a problem" Sa Felicia.
"No, I can't sing..."
"Of course, I just heard you. But I know Alice also can sing. Right?" Sa Felicia och stötte på Alice.
"No I can't" Sa Alice och började rodna.
"If someone in this room can't sing it's me" Sa Felicia. "You are the best female singers I heard since Cher Lloyd was on The X Factor with the boys. You can't say you can't sing. But Alice, you promised one song. Please, just one song and we can do something else"
"One song?"
"One song"
"Fine" Sa Alice och valde en låt medans jag satte mig i soffan bredvid Felicia. Och mycket riktigt, Alice kunde sjunga. Riktigt bra. Många har sagt att jag kan sjunga, men jag litar inte riktigt på deras åsikt i den frågan. Men om nu Felicia och Alice tycker det, så kanske...
"But Alice, you're really good. But then we have something in common." Sa jag.
"Yeah, I guess so" Sa hon.
"So what are we gonna do now?" Frågade Felicia och stängde av.
"Do you dance?" Frågade jag
"Just for fun, that's all, both of us" Sa Alice. "And you?"
"Mmm, I have danced since I was three or four years old" Sa jag.
"Whoo, then you're gonna be really good at that too. Do you play any instruments?"
"Well... I play the piano , guitare, violn, drums, flute and is trying to learn the recorder" Sa jag.
"Okey, I think we're gonna leave music now..." Sa Felicia och jag och Alice skrattade.
"Okey, but can we just talk then? With some popcorn, if you bought some" Sa jag och reste mig ur soffan. "What do you think?"
"Well, that sounds good" Sa Alice och så gick vi till köket. Vi stod och pratade medans popcornen poppade och så tog Felicia ut de och hällde i en skål. Och jag trodde hon skulle stoppa i en näve med popcorn i munnen, men istället kastade hon alla på mig. Då var det klippt. Jag kastade mig efter Felicia som sprang iväg med popcornskålen, och jag och Alice efter. Felicia kastade massor med popcorn på oss och när vi fick tag på henne kastade jag och Alice de som var kvar på henne. Sedan låg vi på golvet och bara tjöt av skratt. Vi låg och pratade ett tag efter att vi skrattat klart och efter en stund sov Felicia och Alice, men jag låg vaken. Men efter ett tag somnade jag också.
Louis perspektiv:
Jag och killarna gick in i en nedtonad lägenhet och hittade Alice, Felicia och Emma på golvet med en massa popcorn på golvet. Vi fick bära upp de och så somnade vi alla efter en lång och tröttsam dag.
Nästa morgon...
Jag vaknade av att någon hoppade i min säng. Jag öppnade ena ögat och såg att det inte bara var en person som hoppade i min säng, de var sex.
"What?" Frågade jag trött.
"It's time to get up" Sa Harry och flinade.
"Shut up Harold" Sa jag och kastade en kudde på honom.
"And if it's time to get up, is there any breakfast downstairs?" Frågade jag och såg att de tittade på varandra.
"Noo..." Sa de.
"Come on, if you want to wake me up, you have to do breakfast." Sa jag och så började vi diskutera. Efter ett tag hörde vi en knackning på min dörr och där stod Emma och tittade på oss.
"I have screamed like a hundred times, so, are you coming for breakfast?"
"But we haven't made it yet." Sa Liam.
"Well, then I can eat my home mad breads on my own..." Sa Emma och gick ner för trappan. Vi tittade på varandra sedan rusade vi ut från mitt rum och ner för trappan. Och idag fanns det pannkakor, scones och croissanter. Och mycket tillbehör.
"Louis where did you find her again. On a bakery?" Frågade Liam och tittade på all mat.
"No, on the plane. But she's the best thing I have ever find" Sa jag och kysste henne.
"Thanks honey, that's sweet" Sa hon och log.
"But are we gonna eat or what?" Frågade hon högg tag i ett bröd och började äta. Vi satt där i säkert 2 timmar och åt och pratade. Så tittade Emma på sin klocka.
"Oh shit!" Var det enda som kom ur henne och så sprang hon upp för trappan och in i mitt rum. Vi andra bara tittade på varandra. Vad håller hon på med? Så kom hon ner, ombytt och konkandes på sin resväska. Då fattade jag, det är ju söndag och hon måste hem till Sverige. Hon plockade ihop sina böcker och samtidigt som hon balanserade sin väska i lyfte och la in sina böcker, tog hon upp telefonen.
"Hello? Is it Tom? Hi, it's Emma. Can you come and pick me up, in like halv an hour? Great, thank you" Sa hon la på och drog igen blixtlåset på resväska.
"So guys, it's time to say goodbye, for now" Sa hon och ställde ner resväska och gick mot oss och ställde sig bredvid mig.
"I really had a great time this week-end, thank you." Sa hon och flyttade på en hårslinga som åkt ur hennes hästsvans.
Emmas perspektiv:
Åh, varför måste jag bo i Sverige? Det är så långt härifrån!
"But really, thank you. I hope I see you soon and thanks for yesterday girls, we have to do that again" Sa jag och la ett finger över munnen för att visa att de skulle vara tysta om de. De tittade på varandra och på mig och vi alla tre fnissade. Jag kramade om allihopa och fick sedan ett sms: "Now I'm here. If you want to come home today, you should go now" och det var ifrån Tom.
"Sorry, now I really have to go" Sa jag och hämtade min väska. Louis följde med mig ut i hallen och tog ner en sak från hatthyllan.
"I really want you to come next week-end too. If you want to of course" Sa han och räckte över en ny flygbiljett. Jag kramade honom och viskade: "Of course I'm coming. I would love to!". Så lyfte jag upp min resväska och ropade in i lägenheten:
"Bye everyone. Och Felicia, lova att inte berätta för killarna om igår. Det får bli våran hemlis" Sa jag och skrattade.
"Lovar på heders ord!" Ropade hon tillbaka och man hörde att hon fnissade lite också.
"Bye Louis" sa jag och kramade om honom. "See you next week-end"
"Yeah, see you then" Sa han och öppnade dörren åt mig. "And Emma, just one thing" Så kom han fram och kysste mig, en riktigt lång, härlig kyss.
"See ya" Sa jag och log och började springa ner för trapporna. När jag kom ut på gården tittade jag upp mot fönstrerna och såg de stå där och vinka, så jag vinkade tillbaka och gick in i det mystiska huset.
Nästa dag:
"Så hur var det hos denna hemliga L?" Frågade Jossan.
"Jo, vi hade jätte mysigt. Och jag träffade två av hans bästa kompisars flickvänner, vi hade jätte kul. De påminner lite som er." Sa jag och tog ut matte och kemi boken.
"Så L hur är han?" Frågade Hannah.
"Han är rolig och charmig och snäll och... ja, helt underbar. Men, man får inte räkna med för mycket. Så, ringde mina föräldrar?"
"Nej, inte en enda gång. Har de ringt dig?"
"Nej, faktiskt inte" Sa jag. "Men förresten, jag gjorde matten, men kan ni förklara tal 1032..."
Kommentarer
Trackback
