Kapitel 33
Ni får ett extra lång kapitel för att jag inte har bloggat på en vecka. Eftersom det är 1 maj idag ska jag försöka skriva några kapitel så det kommer upp varanan dag i alla fall. Så här är kapitel 33 (och skulle det vara någon annan novellblogg hade det här kapitelet säkert varit upp delat i säkert 4 delar, men bara för er)
p.s. det är alltid kul med kommentarer o jag vet att ni är ganska många som läser och bara slänga in en kommentar går ganska fort :) d.s.
Tidigare
Emmas perspektiv:
"We can talk about that later, we gonna start. So what have you leard by this choreographer who aren't here today?" Frågade jag. De kollade på varandra och sedan på mig.
"That's the thing" Sa David. "He haved given us a dance yet"
"Something he must have gave you" Sa jag och de skakade på sina huvuden.
"And just as you know, this is the first time we aren't fighting" Sa James.
"Really?" Sa jag och kollade skeptiskt på de. De nickade instämmande.
"It's true Emma" Sa Olivia.
"Okey, but then we should get started. But just a question before we start, or something that you should think of when we dance" Sa jag och gick bort och kopplade in min mobil. "What do you feel when you're dancing?" och så började musiken till Up All Night.
Nu:
Emmas perspektiv:
Vi och musiken stannade samtidigt. Jag kollade på de andra i spegeln. Vad hade de tyckt?
”So, what do you think?” Frågade jag och gick bort till musikanläggningen och drog ur min mobil. Killarna gjorde high five med varandra och tjejerna pratade.
”Guys, I asked a qustion.” Sa jag och de vände sig mot mig. ”What did you think?”
”I think it was really fun” Sa Olivia.
”Okey, thank you Olivia. And the others. Was it boring?” Frågade jag och log.
”Not at all. You’re much better than Quinn.” Sa Gabriella och jag kollade oförstående på henne.
”The choreographer.”
“Okey. So it was okey?” De nickade till svar. “Good, see you here tomorrow then.”
De gick därifrån, alla utom Fanny. Jag plockade ihop mina saker och låste alla dörrar.
”How do you know my name?” Frågade hon försiktigt.
”Well, I know your friend Zayn” Sa jag och log och började gå ner för trappan. Hon sprang efter.
”How do you know Zayn?”
”I know all in One Direction. That’s why I could jump in so fast. And you’re coming with me” Sa jag och drog med henne ner för en annan trappa än vad vi egentligen skulle gå.
”Why and where are you going?” Frågade hon oroligt.
”You’ll see” Sa jag och tog ut henne och vi hoppade in i bilen Tom stod med på sidan av huset.
”Hi Tom, could you get us home please” Sa jag och la ner mina saker på golvet och knäppte fast mig.
”Where are you talking me?”
”You’ll see, I promise, we’re not kidnapping you.” Sa jag men hon fortsatte ändå se orolig ut. Jag skulle väl inte heller varit så lugn under såna här omständing heter som hon är i just nu, men hon skulle snart få träffa Zayn och då skulle hon nog förlåta mig. Vi kom till huset och hoppade ur.
”Thanks Tom” Sa jag.
”Any time Emma” Sa han och så stängde jag dörren och han åkte iväg. Fanny stod och kollade på huset.
”Are they living here?” Sa hon skeptiskt och kollade på huset.
”No, but you’ll see.” Sa jag och drog med henne in bland alla gångar och trappor.
Fannys perspektiv:
Emma hade dragit med mig någonstans och nu hade vi precis kommit ut på en gård.
”Emma, where are we going?”
”Just, wait 5 minutes and you’ll see” Sa hon och vi gick in genom en svart dörr. You’ll see var nästan det enda hon sagt till mig under en halvtimme. Vi klev ur och hon tog upp en nyckel och gick in genom en dörr.
”Hello?” Ropade hon och vi gick in i vardagsrummet/köket. Köket var väldigt vitt, förmodligen av mjöl. Bordet vid soffan låg ner, och var vit och kuddarnas dun låg lite halvft om halvft på golvet. Någon eller några hade haft krig. Så hörde vi ett tjut och ner för trappsräcket kom Harry, som då vanlig vis har brunt hår, hade nu vitt. Efter honom kom Niall, med dun över hela sig. Och efter de kom Zayn och Louis som hade varsin mjölpåse och kastade efter de. Efter de kom Liam och tjöt: ”Guys, stop it!”, men de lyssnade såklart inte. De stannade upp i sina rörelser när de först fick syn på Emma och sedan på mig. Emma stod med armarna i kors och stampade med ena foten.
”What are you doing home so early?” Frågade Louis Emma.
”Well…” Sa hon och tog upp mobilen. ”I’m excaly nearly an hour late, so the qustion is: what are you doing?!”
”We was going to bake, then Louis throw some flour at Zayn and then everybody, exept Liam, start to throw at each other. Then we ran to livingroom and then upstairs.” Sa Niall.
”Okey, well, I’m bought a surprise, expecily Zayn.” Sa Emma och drog fram mig så jag syntes.
”Hi” Sa jag blygt och tittade runt i rummet istället för på killarna.
Sarahs perspektiv:
Åh, det här skulle bli så bra. Jag skulle börja ett sådant rykte om killarna och den här tjejen att hon mister jobbet och att hon bara har utseendet. Och de misstänker ingenting. Jag knuggade mina händer och började skriva på min dator.
Louis perspektiv:
Jag kollade runt på vad jag och killarna hade gjort. Jag smålog, för allting var vitt. Men det skulle inte bli kul att städa upp. Och nu hade Emma kommit hem mitt i kriget. Och så hade nu tagit med sig Fanny, som inte visste vad hon skulle göra.
”I’m just gonna talk to Fanny for a second” Sa Emma och Fanny följde efter. Hon stannade vid mig och pussade mig på kinden.
”And you five” Sa hon och kollade mig i ögonen. ”Start to clean here” och så kollade vi runt. Så gick de upp på övervåningen och in i badrummet. Jag kommer nog aldrig förstå varför tjejer alltid pratar med varandra på toaletten. Vi gick ner för trappan och tog fram några handdukar och jag satte på musik på datorn.
Sarahs perspektiv:
Jag tog mina papper och sprang till publiceraren.
”I want this in tomorrows magazin” sa jag och räckte fram papprerna.
”Of course” Sa hon och la de på de andra papprerna som skulle tryckas i natt. Imorgon kanske det äntligen händer! Jag kanske kan få mitt stora genombrott i den här branchen!
Emmas perspektiv:
Jag satt på badkarskanten och Fanny bredvid handfatet.
”So what do we do?” Frågade jag henne och satte ner högerfoten igen för att återfå min balans.
”I don’t know. Help the guys to clean?”
”Yeah” Sa jag och reste mig. När vi kom fram till trappen stannande vi och kollade ner i vardagsrummet/köket. Det var halvvitt fortfarande, och killarna syntes inte till. Jag började gå ner för trappan och sa: ”typical guys to leave”. Så kände jag hur något landade på mitt huvud och det kom ner en vit ridon framför mitt ansikte.
”Serious guys” Sa jag skrattade och vände mig om. Då kastade de mera mjöl på mig och jag hostade. Louis kom fram springande till mig.
”How are you feeling babe?” Frågade han. Jag ryckte till mig mjölpåse, hällde på honom och tog hans mobil ur hans bakficka och la i min jeansficka.
”Fine and you?” Sa jag och så började kriget igen. Jag drog med mig Fanny bakom en av sofforna med sockret.
Jag tog upp Louis mobil jag tagit ur hans ficka och slog upp Felicias nummer.
"Hello, it's Felicia" Svarade hon
"Hej Felicia det är Emma. Är du med Alice just nu?"
"Ja, vaddå da?"
"Jo, skulle ni kunna skynda er hit? Jag, Fanny och killarna har krig och ni måste hjälpa oss!"
"Visst, men vem är Fanny?" Frågade hon. Jag och Fanny började skrika för först hällde de kakao på oss och sedan lyfte de upp oss.
"Jag berättar senare!" Ropade jag till mobilen som låg kvar på golvet.
"Who was it?" Frågade Zayn och Liam tog upp mobilen. Han kollade och började se orolig ut.
"Guys, it's a problem here." Sa han allvarligt.
"What is it Liam?" Frågade Niall.
"Emma called Felicia, and they both speak Swedish. How knows what they are up to!"
”Emma, what did you say to her?” Frågade Harry mig.
”Why would I tell you? You’re the enemy” Sa jag och log. ”And Louis, put me down!”
”No, cause you’re going to prison with Fanny.”
”Where’s the prison then?”
”Here” Sa de och ställde ner oss. Vi stod i köket, där det var som vitast.
”Guys, what are you…” Började Fanny, men sedan fick vi en hink med vatten över oss. Eller inte riktigt en hel hink med vatten, bara tillräkligt för att blöta ner oss totalt. Killarna började gapskratta och Niall och Louis skrattade så mycket att de la sig ner på golvet och höll sig för magen. Mjölet och kakaon vi fått på oss satt nu klistrat, och det var ingen härlig blandning.
När killarna skrattade som allra mest, hörde jag hur dörren öppnades och kollade på Fanny. Killarna skrattade fortfarande och verkade inte märka att dörren hade öppnas. Jag såg Felicia och Alice komma smygande med varsin hink och de gick fram till Louis och Zayn. När de började hälla ut innehållet såg jag var det var. Lera. Zayn och Louis blev väldigt förvånade över att plötdligt få lera på sig och ställde sig snabbt upp, men vad hjälpte det? De hade lera från topp till tå och det såg ut att ha kommit lite innanför kläderna också.
"What, why, when?" Frågade Louis och tittade på mig. Jag log och försökte låtsas spela oskyldigt. Louis kom fram till mig och lyfte upp mig och gav mig en härlig lerig kram. Nu hade jag lera blandat med kakao och mjöl "deg".
"Thanks babe" Sa jag och kysste honom.
"Your welcome." Sa han och besvarade kyssen.
"But when did you came?" Frågade Zayn och tittade på Alice och Felicia.
"Now." Svarade de och kollade på Fanny.
"And you must be the legendary Fanny." Sa Felicia och gick fram till henne.
"Well, not exacly legendary, but I'm Fanny. And your name is...?"
"Felicia and that's Alice." Sa hon och pekade på Alice som vinkade lite.
"Hi." Sa Fanny och vinkade tillbaka. Vi började sedan och städa och fick veta ganska mycket och Fanny. Hon kommer ifrån USA och började på ett dansgymnasium här i London förra året och att hon är ensambarn. Hon växte upp i Miami och hon och hennes klasskamrater har varit gisslan, men ingen dog som tur var. Det var bara läraren som fick ett skott i benet och han kan gå idag så inget jätte allvarligt. Vi satt och pratade jätte länge efter att vi hade städat klart...
Söndag förmiddag
Jag och Fanny gick tillbaka istället för att åka med Tom. Vi kände att vi behövde röra lite på oss. Vi gick förbi ett tidningsstånd och på planscherna stod det: ”Zayn’s new girlfriend are gonna dance on their tour. I wonder how she got the job?” Vi stannade upp och kollade på varandra. På bilden var det Fanny och Zayn. Jag gick fram till försäljaren.
"Two of that magazin please." Sa jag och pekade på tidningen.
"Sorry, only got one left. They sell like butter in sunshine because of the news about 1D. So that’s 3,39 please." Sa han och räckte över tidningen. Jag tog upp de enda småpengar jag hade, vilket var en 5 punds sedel. Jag fick växeln och vi fortsatte gå. Jag slog upp repotaget om Zayn och Fanny och det stod att de började träffas innan uttagningarna började till deras turné och att Fanny hade fått jobbet för att hon var flickvän till Zayn.
”That’s not true!” Sa Fanny och drog upp sin luva på sin munkjacka. Vi gick in i en gränd och jag ringde Tom och bad honom hämta oss.
När vi klev in i replokalen var vi en kvart försenade.
”So sorry that we’re late. But you may have seen this” Sa jag och höll upp tidningen.
”Yes and Fanny, we all know it’s not true!” Sa Gabriella.
”I know, but how about the others how went dancing and didn’t get throw? They gonna believe it and call and Linda is gonna kick me. There’s nothing else to do!”
”Came down!” Sa jag till henne till henne och la en hand på hennes arm. ”It’s gonna be alright, ok?”
”Okey.” Sa hon och verkade i alla fall lugna ner sig lite.
”So, are we gonna start?” Frågade jag och satte på musiken.
Jag låste dörren och kollade på Fanny som såg skräckslagen ut. Linda hade ringt precis när vi hade slutat och nu skulle vi åka dit för hon ville ha stöd och hade nästan ingen. Tom skjusade oss och när vi klev av på ”Lindas” våning möttes vi av ett kaos. Människor sprang överallt och verkade leta efter lite olika saker. De la inte märke till oss och Lindas sekreterare satt inte utanför så vi klev rak in på hennes kontor.
”Linda?” Sa vi när vi klev in. Och därinne såg det värre ut än ute i korridorren. Papper över precis hela rummet och alla lådor var utdragna.
”Linda?” Sa Fanny igen och då rörde sig papprerna på skrivbordet. Då såg vi Lindas hår och sedan hennes ansikte. Hon såg väldigt trött ut.
”Hej tjejer” Sa hon trött. Kan Linda svenska?
”Hej Linda” Sa jag och kollade, inte konstigt, men undrande på henne. Jag fortsatte på engelska: ”What’s going on?”
”My old secretary quit Friday, earlier than she would and my new one, well…” Sa hon och inspringade kommer en kille på ca 20 år.
”Linda, where’s the paper about our new boss?” Frågade han och tittade på henne och verkade inte tycka att det var konstigt att alla papper låg huller om buller, att hans chef näst in till sov på sitt skrivbord och att lådorna var utdragna. Han undrade var PM om hans nya chef var någonstans. Jag förmodade att han var den nya sekreteraren.
”Are you the new secretary?” Frågade jag lugnt och still.
”Yes, I am” Sa han stolt och glömde helt bort PM:et om hans nya chef.
”Well, then you can go and by some coffee. A latte for me please, and you girls?” Sa jag ganska ”bitchigt” för att jag inte gillade den här killenför han hade fått hela kontoret på fall, och inte på ett bra sätt.
”Black coffee for me please” Sa Fanny och stirrade ner i golvet.
”A latte please” Sa Linda och la ner huvudet på skrivbordet igen. Killen kollade chokat på mig.
”What are you waiting for? It’s gonna be 2014? Shup, shup” Sa jag och vinkade ut honom.
”Thank you” Mumlade Linda.
”Your welcome. I don’t like him, where did you find him?”
”It wasn’t me, but any way. Now we’re gonna talk about Fanny…” Sa hon och vi satte oss ner.
SV: Tack vi spelade upp bredänglar :)
