En 1D story...

"But she can't do that. It's illegal!" Sa Felicia upprört och man såg att om den där reporten hade varit här hade hon fått något hårt i skallen.

"Take it easy babe" Sa Harry och kom fram till henne. "She just wants a story, that's all. So we should give her one..."

"Hazza, what are you thinking?" Frågade Zayn som precis kom innanför dörren.

Nu:

Torsdag eftermiddag

Emmas perspektiv:

Jag stod bakom aulascenen och bläddrade igenom det jag hade hunnit skriva till manuset. Ganska tråkigt egentligen, men rekor Lundkvist hade älskat det lilla jag hade skrivit, med hjälp av Alice och Felicia. Jag var nervös inför helgen för jag skulle hoppa in för killarnas dansares korograf och jag visste vad jag skulle göra då eller om de skulle hata mig från början eller någonting. Jag suckade och stängde dörren efter mig till ljus- och ljudrummet bakom scenen och gick ut i den kyliga oktoberkylan. Jag drog åt halsduken lite mera och gick mot bussen för idag skulle jag till min dans. När jag några minuter senare kom in i danslokalen var alla redan där och min lärare kollade strängt på mig.

"Jasså, du hade tid att dyka upp. Det var ju trevligt. Du vet väl att man kan ringa om man där försenad. Det är därför man har uppfunnit mobiltelefoner, har jag hört." Sa hon surt. Visst hon kunde vara lite gammaldags, men hon var inte så ofta sur. Jag kollade på klockan som hängde över den stora spegeln och såg att jag var en kvart försenad.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt" Sa jag och slängde av mig jackan och väskan. "Jag behövde..."

"Du kan spara dina ursäkter till skolan. Då tar vi och börjar. Några låt förslag...?"

Lindas perspektiv:

"...and we need that too. And tomorrow you need meet our new boss, Mr Ross. And your new secretary should be here any minute" Sa min assistent samtidigt som jag tittade igenom några papper. Jag hörde hur hissen plingade till och ur den kom mannen jag gått in i i lördags natt.

"Okey, thank you Rose" Sa jag, vände mig om och gick in i mitt arbetsrum och stängde dörren efter mig. Vad gör han här? Och jag hoppas han inte såg mig!

"Your new secretary is here now and remember that it's my last day tomorrwo, okey?"

"Yes, thank you. Send her in." Sa jag och vände mig mot fönstret. Jag hörde inte dörren stängas så jag vände mig tillbaka och kollade på Rose.

”What is it?” Frågade jag henne. Hon kollade på mig och sa: ”It’s not a her, it’s a he.”

”Okey” Sa jag nervöst. ”Send him in then”. Hon stängde dörren och gick. Dörren öppnades in kom mannen jag stött ihop med i lördags. Eller man och man, han är väl snarare en ung kille.

”Hello” Sa han, medans jag vände mig om för att inte stirra på honom. Jag satte mig bakom skrivbordet och pekade på besökstolen.

”Have a sit” Sa jag. ”So you’re my new secretary, well, welcome. So what are you doing here?" Han satte sig och svarade: ”Well, I just want to see how it looks and want to know, you.  You know, we have to start working on Monday together, and, well, I don’t want a bad start if you know what I mean.” Jag tänkte på i lördags. Hur han först hade varit trevlig, men sedan avbrutit mig mitt i min mening och sedan bara gått sin väg. Men han verkade inte känna igen mig, så jag fick lägga det åt sidan eftersom vi behövde jobba mycket och bra tillsammans. Killarna ska snart på turné och då vill jag inte behöva oroa mig över min sekreterare.

”Okey, see you on Monday” Sa jag och reste på mig.

”But, I would like to talk to you. Before we really start to work together.”

”Okey, fine. But I can only give you five minutes, because then I have to go back to work.”

”Thank you” Sa han och började prata.

Alices perspektiv:

Jag kollade på mina böcker och suckade. Att man behövde ha så mycket läxor i High school. Jag kollade ut genom fönstet, och på det eviga regnet. Varför behöver det alltid regna i London? Mobilen vibrerade till och jag kollade på den. Skulle jag läsa smset eller skulle jag inte låtsas om det och fortsätta med pluggandet? Jag tog upp mobilen och kollade. Det var från Felicia: ”What are you doing? Can we do something later?”. Jag svarade: ”Maybe, I have to study, dosen’t you have to study too?”. Jag skickade det och kollade tillbaka på matteböckerna, att matte måste vara så jobbigt. Varför behövde jag välja naturlinjen? Jag kunde ju typ ingenting om de ämnerna. Mobilen vibrerade till igen och ett svar från Felicia: ”Well, yeah I have to study, but I don’t want to right now. But please can’t we do something later?”. ”Fine, but not so long, I really got to study. You know, I don’t get a thing. Can’t you explain it for me? Please?” Svarade jag. Jag kollade på matteatalen och suckade. Roten ur 3574. Vem behöver kunna sånt?!

Lördag, klockan 11:30

Emmas perspektiv:

Jag klev in i danslokalen och kollade på de som var där. 6 dansare och några som skulle spela gitarr/bas, piano/keyboard eller trummor.

"Hi everyone. I don't know if they have informed you, but I jump in instead of the choreographer who really should be here. So should we get started?" Frågade jag medans allas blickar vändes mot mig.

"Are you gonna teach us how to dance? You can't be any older than us." Sa en av killarna stöddigt.

"Well, how old are you?" Frågade jag och öppnade skåpet där man kopplade in musiken.

"I'm soon 17. And you?"

"I'm 19 in the summer. So that will be 1,5 year older than you. And for how long have you been dancing?"

"I was 7 when I started. And you?"

"I lived on Cyprus when I was younger and there you dance every week-end, nearly. I started dance at a teacher when I was 2. So you have danced in soon 10 years, and I have been at a teacher in soon 17, and that's nearly all your life. So, can I teach you now?"

"Ohh, James, you got bured." Sa en annan av killarna. Han kom fram till mig och stäckte fram handen. "Chrisopher".

"Emma" Sa jag och kollade på de andra. "And your names are...?"

"Gabriella" Sa en av tjejerna, hon hade ljus brunt hår och blåa ögon.

"Olivia" Sa den andra tjejen och hon hade nästa korpsvart hår och grå/bruna ögon.

"David" Sa den sista killen och så vände vi oss alla mot den sista tjejen som stod och rotade efter något i sin väska.

"And I guess you're Fanny" Sa jag till henne. Hon vände sig om och tittade på oss.

"How do you know that?"

"We can talk about that later, we gonna start. So what have you leard by this choreographer who aren't here today?" Frågade jag. De kollade på varandra och sedan på mig.

"That's the thing" Sa David. "He haved given us a dance yet"

"Something he must have gave you" Sa jag och de skakade på sina huvuden.

"And just as you know, this is the first time we aren't fighting" Sa James.

"Really?" Sa jag och kollade skeptiskt på de. De nickade instämmande.

"It's true Emma" Sa Olivia.

"Okey, but then we should get started. But just a question before we start, or something that you should think of when we dance" Sa jag och gick bort och kopplade in min mobil. "What do you feel when you're dancing?" och så började musiken till Up All Night.

---

Ganska långt endå tycker jag. Och snart kommer Sarah tillbaka och hon kommer göra något som gör en drastisk ändring i huvudpersonernas liv. Vad kommer hon göra tror ni? Och kommentarer är alltid roliga och man blir inspirerad att skriva mera + jag har inte sett det tidigare, men jag hade besöksrekord i torsdags. Välkomna alla nya läsare och hoppas du stannar :)