Kapitel 22
Tidigare:
Ledsen att delen dröjt, lite inspiration, mycket läxor och imorgon kommer det upp en grej här på bloggen som tagit mycket tid att fixa. Hoppas, hoppas att jag kan skriva en till del imorgon!
Emmas perspektiv:
Nästa dag kom ett brev och när jag öppnade det kom en flygbiljett ut och ett brev. "If you can and want you can come and visit me in London. Miss you like crazy ;) xxx". Jag tog genast fram min mobil och skrev till Louis:"Ofcourse I'm coming! See ya in 3 weeks ;) xoxox". Jag öppnade min garderob och tittade in i den och tog upp mobilen.
"Hannah, modekris. Vi måste gå och shoppa NU"
Nu:
Emmas perspektiv:
Jag hade träffat tjejerna på gallerian och hade minst tre kassar med mig hem. Jag slängde de på sängen och satte mig vid skrivbordet när min mobil vibrerade till. Möt mig vid skolan. /Rektor Lundkvist . Vad vill Lundkvist mig nu da? Vad har jag gjort som är så hemskt mot hans dotter så hon har gått och skvallrat för överhuvudet i skolan? Jag tog mobilen och gick mot skolan.
När jag kom dit var endast rektorn där och jag såg inte Nathalie någonstans.
"Du smsade" Sa jag när jag kom fram till honom.
"Ja" Sa han och började gå mot skolan. "Det gäller avslutningsuppträdanderna vi alltid har en vecka innan vi slutar"
"Ja?"
"Och jag vet att du är duktig på tekniska saker och jag har hört dig på musikklasserna..."
"Men du har aldrig varit med" Sa jag osäkert. Hade vi avlyssning i skolan?
"Jag menar att Klas har berättat att han har hört dig sjunga" Sa han och låste upp skolporten. "Och sa att du sjunger väldigt bra. Och jag skulle vilja att du ska ta hand om uppträdandet."
"Va? Jag? Nathalie kommer aldrig tillåta det. Och det vet du minst lika väl som jag."
"Därför ska det hållas hemligt. De enda som kommer veta är du, jag, Klas och kanske någon annan lärare. Om du är snäll kan då få berätta för dina små vänner" Sa han och lät verkligen som han pratade med en tre åring när han sa "för dina små vänner". Jag blev sur, men vågade inte säga något. Vi fortsatte neråt i skolan, mot våran aula, under tysnad. Vi gick in bakom scenen och jag bara gapade när jag såg alla knappar och vevar och skärmar och mycket mera. Tur att man gått en lite kurs hos farfars bror.
"Så vad säger du? Och innan du svarar så ska du ha klart för dig att du kommer inte gå ut skolan i vår om du säger nej." Sa han och tittade på mig.
"Ja då har jag väl inget annat val" tänkte jag.
"Ja, jag får väl säga ja då. Man kan ju inte missa ett sånt erbjudande!" Sa jag lite ironiskt, men han verkade inte märka.
"Och förresten, du ska skriva pjäsen för din årskurs också" Sa han lite hängande.
"Va?"
Ledsen att delen dröjt, lite inspiration, mycket läxor och imorgon kommer det upp en grej här på bloggen som tagit mycket tid att fixa. Hoppas, hoppas att jag kan skriva en till del imorgon!
Och hur ska det gå för Emma att fixa allt för avslutningsuppträderna?
Kommentarer
Trackback
