bloglovin

Kapitel 23

Tidigare:

Emmas perspektiv:
"Så vad säger du? Och innan du svarar så ska du ha klart för dig att du kommer inte gå ut skolan i vår om du säger nej." Sa han och tittade på mig.
"Ja då har jag väl inget annat val" tänkte jag.
"Ja, jag får väl säga ja då. Man kan ju inte missa ett sånt erbjudande!" Sa jag lite ironiskt, men han verkade inte märka.
"Och förresten, du ska skriva pjäsen för din årskurs också" Sa han lite hängande.
"Va?"

Nu:
Fannys perspektiv:
Jag fattar inte att jag, Fanny, ska på en provdans för One Direction. Mitt favoritband nummer 1. Så, nu sitter jag här på ett plan som snart ska landa i London. Imorgon ska jag provdansa, så det är bara åka direkt till hotellet och sova eftersom man ska upp tidigt upp imorgon.
"Ladies and gentlemen, we would be grateful if you could snap your seatbelts, fold up table andchair back. Thanks in advance." Sa co-piloten.
"English men" Tänkte jag samtidigt som jag spände fast mitt säkerhetsbälte. "Always so polite".

Liams perspektiv:
"Guys I'm going to Milkshake City, do you want something?" Ropade jag från hallen där jag drog på mig skorna.
"I want a 1D special!" Ropade Harry till mig.
"Okey and everyone else want the usual, right?" Ropade jag och tog tag i min jacka eftersom det blåste och regnade rejält idag.
"Yes please!" Ropade de andra tillbaka.
"Okey, I'm off" Ropade jag och gick ut genom dörren. Jag och killarna hade flyttat till en tvåvåningslägenhet som vi alla bodde i tillsammans. Som tur var det inga fans utanför porten idag, annars brukar det vara fullt med skrikande fans och det var en av anledningarna varför vi flyttat hit. Det fanns en hemlig ingång på baksidan, och för att komma dit måste man gå genom portar i flera hus och lite andra saker, och så måste man ha en special nyckel. Men samtidigt som jag uppskattar våra fans, det är ju tack vare de som vi har kommit hit, men samtidigt skulle man ju vilja ha ett privatliv nån gång. Inga paparazzis idag, de ville väl inte heller vara ute i regnet. Jag tog upp nackkragen för det blåste om nacken. Några minuter, och väldigt blöt, senare klev jag in på Milkshake City. Jag tog ner nackkragen och gnuggade mitt hår lite för det var dyblött.
"Can I help you?" Frågade tjejen bakom disken och tittade upp från sin tidning som inte var på engelska. Jag kände igen spräket, men kunde inte säga vilket det var. Jag kunde inte säga vem hon var heller, för jag har aldirg sett henne förut, så hon måste vara ny. Hon hade brunt lockigt hår och fina choklad bruna ögon. Det kändes som jag höll på att drunka i de vackra ögonen
"Yes, 5 One Direction specials please" Sa jag och vände ner blicken och tog fram min plånbok ur innefickan.
"Okey" Sa hon och började göra de. När hon var klar verkade de som hon räknade i huvudet vad det skulle bli.
"And that's..." Sa hon och tänkte efter.
"5,85" Sa vi samtidigt.
"Do you buy 5 1D special often?" Frågade hon och knappade på kassaapparaten.
"Yes, every week" Sa jag och samtidigt lyste det upp utanför och direkt efter en stor knall.
"Great" Sa jag. "Now it's thunder also". Men så vände jag mig mot henne. "It seems like I'm gonna be here for a while. What are you reading?" Frågade jag och tittade på hennes tidning.
"It's a gossip journal from Sweden" Sa hon och tittade på tidningen. "Do you speak swedish?" Frågade hon och tittade på mig.

Nicoles perspektiv:
Jag fattar inte att jag står själv på jobbet, Milkshake City, med Liam Payne framför mig.
"No I don't" Svarade han. "So you're from Sweden?"
"Yes" Svarade jag och samtidigt hördes en till knall utanför och regnet öste ännu mera.
"I think I have to call Louis or Harry to pick me up" Sa han och tog upp mobilen.
"But I'm gonna closed in like 5 minutes, so if you want a ride..." Sa jag lite osäkert.
"If you want to I would be very happy" Sa han och log. Vi stod och pratade medans regnet öste ner utomför.
"I'm just gonna turn off the lights so can we go" Sa jag och stängde av lyset och hämtade min handväska. Jag tog mitt paraply spm låg under disken och så gick vi ut. Jag låste och så sprang vi till min bil som stod på andra sidan gatan. När vi kom in i bilen var vi dyblöta.
"So where do you live?" Frågade jag och startade bilen.
"Just go down this street 4 blocks, down left and after 2 blocks we're there" Sa han och spännde fast sig.
"Okey" Sa jag och gjorde en u-sväng.
"So for how long have you been in London?" Frågade han.
"This is my third year" Sa jag och svängde ner.
"Is it there?" Frågade jag och pekade på ett höghus.
"Yes" Sa han och jag stannade utanför. "Thanks for the ride and by the way, what's your name?"
"I'm Nicole" Sa jag och sträckte fram handen. "And what's your name?"
"I'm Liam" Sa han och skakade min hand. "Bye and thanks again" Sa han, stängde dörren och sprang mot porten. Vad var det till porten, högst 20 steg, men han var redan dyblöt.
Louis perspektiv:
"Guys where's Liam? He's been gone for half an hour now. Shouldn't we call him or something?" Frågade jag och tittade ut och då såg jag en blixt och någon sekund efter small det till.
"No, I think he's fine. He's just inside somewhere drinking our milkshakes" Sa Harry som satt och messade med Felicia. Då hörde vi dörren öppnas och Niall sprang direkt. Jag, Harry och Zayn hörde bara lite mummel "It started to thunder" "She drove me..." Så kom Niall springade med våra milkshakes.
"Here you go buddys" Sa han och ställde ner en blöt papperskasse på bordet.
"So Liam, where have you been?" Frågade Zayn.
"Well, I went to Milkshake City, but it started to thunder and rain so much so I was thinking of calling you guys to pick me up, but the girl sad she could give me a ride and she did. So here I am" Sa Liam och sträckte sig efter sin milkshake.
"And what's her name?" Frågade jag.
"Nicole" Sa Liam.
"So, more milkshakes tomorrow?" Frågade Harry.
"Hey, like you didn't want more radio interviews when you first meet Felicia" Sa Liam.
"Ohh. Liam is in looove" Sa jag hoppade omkring och hoppade i soffan och satte mig efter ett ärevarv runt vardagsrummet.
"I think we have to stop give Louis this milkshakes" Sa Zayn och vi skrattade. Liams telefon plingade till och vi andra tittade på varandra. "Säg inte att han gett henne hans nummer redan"
"Is it Nicole?" Frågade Zayn.
"No, it's Linda, she wants a meeting tomorrow afternoon." Sa han
"But Emma is coming tomorrow afternoon" Sa jag lite ledset.
"It's okey Lou, Tom can pick her up" Sa Niall.
"Jay, we hope so" Sa jag och fortsatte dricka min milkshake.
Emmas perspektiv:
Jag öppnade hallsgarderoben och tog fram våran minsta resväska, den som även kan användas som handbagage. En liten limegrön, som jag skulle använda nu när jag skulle till London för att träffa killarna igen. Det kändes som en evighet sedan, fast det bara var en månad. Jag tog in den till mitt rum och öppnade de och min garderob och tog upp sakerna jag handlat häromdagen med tjejerna. Jag behövde lämna plats för lite böcker också, för jag behövde plugga också. Jag packade ett par jeans, ett par shorts i fall att, en knälång klänning, tre t-shirts, ett par ballerina skor och lite underkläder. Tandborsten får jag lägga ner den imorgon. Jag la den under sängen och gick för att byta om för att sova.

Förlåt för att det har dröjt, imorgon ska jag skriva en till del, så imorgon eller fredag kommer kapitel 24 + nu fick ni en ganska lång del ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0