Kapitel 28
Tidigare:
Emmas perspektiv:
"Så L hur är han?" Frågade Hannah.
"Han är rolig och charmig och snäll och... ja, helt underbar. Men, man får inte räkna med för mycket. Så, ringde mina föräldrar?"
"Nej, inte en enda gång. Har de ringt dig?"
"Nej, faktiskt inte" Sa jag. "Men förresten, jag gjorde matten, men kan ni förklara tal 1032..."
Nu:
Louis perspektiv:
Vi jobbade vidare med förberedelser inför turnén. Zayn gick på date med Fanny och det gick bra. De verkade gilla varandra och jag längtade efter Emma, även fast vi messade nästa hela våran vakna tid. Felicia och Alice började komma förbi oftare också, och varje dag frågade vi om vi kunde få veta vad som hänt när de och Emma hade varit själva. Men det fick vi aldrig, för det var en hemlis. Liam gick också onödigt många gånger till Milkshake City också, och nu hade han fått veta hennes namn, Nicole. Hon kom också tydligen från Sverige och går på en musikskola här i London. Han har tänkt att fråga ut henne nästa gång han går dit, vilket blir om ca en halv timme. Imorgon kväll kommer Emma tillbaka. Hoppas att jag kan vara med henne mera den här helgen.
Nästa dag:
Emmas perspektiv:
"...och så har vi matte, kemi och biologi läxa. Och glöm inte bort att vi måste öva på dansen extra mycket nästa vecka. Okej?" Sa Hannah till mig medans hon la ner läxböckerna i sin väska.
"Visst" Sa jag och stängde mitt skåp. "Vad ska ni göra i helgen da?"
"Vi ska ut till landet och fixa det sista. Ska du till L igen eller?"
"Ja och det verkar inte som om mamma och pappa märkte att jag var borta förra helgen eller att väskan är borta från hallgarderoben. De bråkar fortfarande om allt."
"Om du vill kan du flytta hem till mig"
"Nej, vi går ut om typ 9 månader, så det ska jag nog klara av" Sa jag och öppnade skolporten.
"Ja, vi får väl bara hoppas att dina föräldrar också göra det" Sa Hannah och tog upp sina solglasögon som skydd mot den starka septembersolen och då plingade min mobil till. "Möt mig nere i aulan, vi måste prata. /Rektor Lundkvist.
"Du, jag glömde en grej i skåpet. Syns på måndag va?" Sa jag och la ner mobilen.
"Visst, arrivederci mon poulette" (hej då min kycking - blir det på direkt över sättning) Sa Hannah och kastade en slängkyss till mig och jag vinkade till henne och sprang in i skolan. Jag sprang ner till aulan.
"Hallå, rektor Lundkvist?" Ropade jag i den till synes tomma aulan.
"Ja, här är jag" Sa han och kom ut på scenen. "Jag måste prata med den om pjäsen. Har du kommit någon vart?"
"Nej, jag har bara fått en svag början, tyvärr. Jag kan nog ha fått klart den efter jul, för jag måste få lite idéer. Om det är okej, men vi vill ju ha en så bra pjäs så möjligt, eller hur rektor Lundkvist?" Sa jag.
"Ja, det är självklart, för vi vill ju inte att Nathalie skämmer ut sig på skolavslutningen."
"Nej, självklart. Var det något annat?"
"Ja, du ska då ta hand om ljus- och ljudsättning. Scenografi och rekvisita ska du komma fram till också, men rapportera allt till Klas så kommer allt det du ber om att komma hit för pjäsen. Okej?"
"Okej" Sa jag och suckade tyst. Ska jag ta hand om ALLT nu? Det här kommer bli tungt.
"Var det något annat, för jag har en tid att passa" Sa jag och tittade på klockan.
"Nej, det var allt. Kom bara till mig när pjäsen är klar"
"Javisst. Ha en trevlig helg rektor Lundkvist!" Sa jag och sprang upp och ut genom skolan. Jag sprang över skolgården och bort mot bussarna. Bara jag inte hade missat den senaste. Men det hade jag ju så klart, så jag började små jogga hemåt.
Nicoles perspektiv:
Jag kollade mot dörren som öppnades och såg Liam, igen. Det var säkert fjärde gången han var här idag. Han gillade verkligen milkshakes. Eller något annat, eller kanske någon annan eftersom han går ut i det här skit vädret varenda dag, flera gånger om dagen... Nej, han gillar milkshakes, helt klart.
"Hi Liam" Sa jag när han kom fram till disken. "One or five 1D milkshakes?"
"One please" Sa han. "And by the way, what are you doing tomorrow night?". Jag trodde inte mina öron. Frågade Liam precis ut mig?
"Nothing. But I can be with you, if you want to" Sa jag och gav honom milkshaken. "Oh, right." Jag tog upp ett papper och en penna och skrev mitt mobilnummer. "Gimme me a call."
"Sure, see ya. And set this on Zayns bill, do you?" Sa han och blinkade åt mig.
"Yes of course!" Sa jag och tog upp ett papper där jag hade Liams räkningar på alla hans milkshakes, även fast han satte de på killarna.
Fannys perspektiv:
"Okey, I give up!" Skrattade jag och slog på hans armar för att han skulle sluta kickla mig. "Please, stop you're killing me". Då slutade han.
"I don't want to kill you" Sa han med en ledsen min och tittade på mig.
"Stop looking at me like that!" Sa jag och slog till honom med en kudde.
"Fine" Sa han och log mot mig.
"Guys, Liam's back, so back to the meeting" Sa Harry som stack in huvudet. "And Fay, do you have a mirror? I think Zayn need to look in one" och så gick han och jag tittade på honom. Och det behövde han verkligen efter jag slagit till honom med kudden.
"Is it that bad?" Frågade han och tittade på mig. Jag bara skrattade till svar och blev då ner puttad från hans knä och han sprang fram till spegeln som satt på väggen.
"Oh my god, it's really bad!" Sa han och försökte fixa till det.
"I'm going out to the meeting. See ya!" Sa jag och gick ut till mötet små fnissande.
Lindas perspektiv:
"Okey, and then you boys are coming up here and the dancers going there. Okey? And the light is going like this and this and the crowd going like: ahh...! Any questions?" Sa jag, eftersom jag fått reda på allt av ljud- och ljussättare och scenografen och skulle nu redovisa för alla hur det skulle se ut. Det såg inte ut som de hade några frågor, så då kunde vi avrunda.
"Okey, then we can stop and you all have a great week-end" Sa jag och så fick jag springa iväg för ett telefonmöte med några chefter.
Felicias perspektiv:
Jag satt och tittade på tv:e när mobilen plingade till. "Want to do something?" Det var från Alice. "Sure, what?" messade jag tillbaka. "A movie at my place?" "Coming!" Skrev jag och stängde av tv:en och sprang mot ytterdörren. Jag satte på mig mina Converse och tog mina nycklar, låste dörren och sprang ner för trapporna och ut på gatan. Jag sprang bort två kvarter och in genom porten och upp tre våningar och knackade på första dörren.
"Hi!" Sa jag när Alice öppnade dörren.
"Hi" Sa hon och vi kramades och jag gick in.
Kapitel 27
Tidigare:
Emmas perspektiv:
"Come on, it's gonna be fun." Sa Felicia och satte på Playstation:et och hämtade en mick och ett spel. Hon började sjunga och Alice och jag satt och pratade. Jag fick veta att hon jobbar på Starbucks, bor i London och är ifrån London. 2010 hjälpte hon till på The X Factor som var en skoluppgift, samma år som killarna var med. Nu går hon sista året, som jag, på gymnastium och i framtiden vill hon jobba som programledare. Och hon gillar inte att sjunga inför publik.
"Come on" Sa Felicia. "Now it's our turn"
"If I start, can you sing one song?" frågade jag Alice.
"One song I can promise" Sa Alice.
"Okey, it's our fault if you lose our ears." Sa jag. Jag sjöng och när jag var klar vände jag mig om och såg Alice och Felicia som bara tittade på mig och sedan på varandra och sedan på mig igen.
Nu:
Emmas perspektiv:
"What?" Frågade jag. Hade jag verkligen sjungit så dåligt?
"And you don't want to sing in front of people. I can't see a problem" Sa Felicia.
"No, I can't sing..."
"Of course, I just heard you. But I know Alice also can sing. Right?" Sa Felicia och stötte på Alice.
"No I can't" Sa Alice och började rodna.
"If someone in this room can't sing it's me" Sa Felicia. "You are the best female singers I heard since Cher Lloyd was on The X Factor with the boys. You can't say you can't sing. But Alice, you promised one song. Please, just one song and we can do something else"
"One song?"
"One song"
"Fine" Sa Alice och valde en låt medans jag satte mig i soffan bredvid Felicia. Och mycket riktigt, Alice kunde sjunga. Riktigt bra. Många har sagt att jag kan sjunga, men jag litar inte riktigt på deras åsikt i den frågan. Men om nu Felicia och Alice tycker det, så kanske...
"But Alice, you're really good. But then we have something in common." Sa jag.
"Yeah, I guess so" Sa hon.
"So what are we gonna do now?" Frågade Felicia och stängde av.
"Do you dance?" Frågade jag
"Just for fun, that's all, both of us" Sa Alice. "And you?"
"Mmm, I have danced since I was three or four years old" Sa jag.
"Whoo, then you're gonna be really good at that too. Do you play any instruments?"
"Well... I play the piano , guitare, violn, drums, flute and is trying to learn the recorder" Sa jag.
"Okey, I think we're gonna leave music now..." Sa Felicia och jag och Alice skrattade.
"Okey, but can we just talk then? With some popcorn, if you bought some" Sa jag och reste mig ur soffan. "What do you think?"
"Well, that sounds good" Sa Alice och så gick vi till köket. Vi stod och pratade medans popcornen poppade och så tog Felicia ut de och hällde i en skål. Och jag trodde hon skulle stoppa i en näve med popcorn i munnen, men istället kastade hon alla på mig. Då var det klippt. Jag kastade mig efter Felicia som sprang iväg med popcornskålen, och jag och Alice efter. Felicia kastade massor med popcorn på oss och när vi fick tag på henne kastade jag och Alice de som var kvar på henne. Sedan låg vi på golvet och bara tjöt av skratt. Vi låg och pratade ett tag efter att vi skrattat klart och efter en stund sov Felicia och Alice, men jag låg vaken. Men efter ett tag somnade jag också.
Louis perspektiv:
Jag och killarna gick in i en nedtonad lägenhet och hittade Alice, Felicia och Emma på golvet med en massa popcorn på golvet. Vi fick bära upp de och så somnade vi alla efter en lång och tröttsam dag.
Nästa morgon...
Jag vaknade av att någon hoppade i min säng. Jag öppnade ena ögat och såg att det inte bara var en person som hoppade i min säng, de var sex.
"What?" Frågade jag trött.
"It's time to get up" Sa Harry och flinade.
"Shut up Harold" Sa jag och kastade en kudde på honom.
"And if it's time to get up, is there any breakfast downstairs?" Frågade jag och såg att de tittade på varandra.
"Noo..." Sa de.
"Come on, if you want to wake me up, you have to do breakfast." Sa jag och så började vi diskutera. Efter ett tag hörde vi en knackning på min dörr och där stod Emma och tittade på oss.
"I have screamed like a hundred times, so, are you coming for breakfast?"
"But we haven't made it yet." Sa Liam.
"Well, then I can eat my home mad breads on my own..." Sa Emma och gick ner för trappan. Vi tittade på varandra sedan rusade vi ut från mitt rum och ner för trappan. Och idag fanns det pannkakor, scones och croissanter. Och mycket tillbehör.
"Louis where did you find her again. On a bakery?" Frågade Liam och tittade på all mat.
"No, on the plane. But she's the best thing I have ever find" Sa jag och kysste henne.
"Thanks honey, that's sweet" Sa hon och log.
"But are we gonna eat or what?" Frågade hon högg tag i ett bröd och började äta. Vi satt där i säkert 2 timmar och åt och pratade. Så tittade Emma på sin klocka.
"Oh shit!" Var det enda som kom ur henne och så sprang hon upp för trappan och in i mitt rum. Vi andra bara tittade på varandra. Vad håller hon på med? Så kom hon ner, ombytt och konkandes på sin resväska. Då fattade jag, det är ju söndag och hon måste hem till Sverige. Hon plockade ihop sina böcker och samtidigt som hon balanserade sin väska i lyfte och la in sina böcker, tog hon upp telefonen.
"Hello? Is it Tom? Hi, it's Emma. Can you come and pick me up, in like halv an hour? Great, thank you" Sa hon la på och drog igen blixtlåset på resväska.
"So guys, it's time to say goodbye, for now" Sa hon och ställde ner resväska och gick mot oss och ställde sig bredvid mig.
"I really had a great time this week-end, thank you." Sa hon och flyttade på en hårslinga som åkt ur hennes hästsvans.
Emmas perspektiv:
Åh, varför måste jag bo i Sverige? Det är så långt härifrån!
"But really, thank you. I hope I see you soon and thanks for yesterday girls, we have to do that again" Sa jag och la ett finger över munnen för att visa att de skulle vara tysta om de. De tittade på varandra och på mig och vi alla tre fnissade. Jag kramade om allihopa och fick sedan ett sms: "Now I'm here. If you want to come home today, you should go now" och det var ifrån Tom.
"Sorry, now I really have to go" Sa jag och hämtade min väska. Louis följde med mig ut i hallen och tog ner en sak från hatthyllan.
"I really want you to come next week-end too. If you want to of course" Sa han och räckte över en ny flygbiljett. Jag kramade honom och viskade: "Of course I'm coming. I would love to!". Så lyfte jag upp min resväska och ropade in i lägenheten:
"Bye everyone. Och Felicia, lova att inte berätta för killarna om igår. Det får bli våran hemlis" Sa jag och skrattade.
"Lovar på heders ord!" Ropade hon tillbaka och man hörde att hon fnissade lite också.
"Bye Louis" sa jag och kramade om honom. "See you next week-end"
"Yeah, see you then" Sa han och öppnade dörren åt mig. "And Emma, just one thing" Så kom han fram och kysste mig, en riktigt lång, härlig kyss.
"See ya" Sa jag och log och började springa ner för trapporna. När jag kom ut på gården tittade jag upp mot fönstrerna och såg de stå där och vinka, så jag vinkade tillbaka och gick in i det mystiska huset.
Nästa dag:
"Så hur var det hos denna hemliga L?" Frågade Jossan.
"Jo, vi hade jätte mysigt. Och jag träffade två av hans bästa kompisars flickvänner, vi hade jätte kul. De påminner lite som er." Sa jag och tog ut matte och kemi boken.
"Så L hur är han?" Frågade Hannah.
"Han är rolig och charmig och snäll och... ja, helt underbar. Men, man får inte räkna med för mycket. Så, ringde mina föräldrar?"
"Nej, inte en enda gång. Har de ringt dig?"
"Nej, faktiskt inte" Sa jag. "Men förresten, jag gjorde matten, men kan ni förklara tal 1032..."
Kapitel 26
Tidigare:
Emmas perspektiv:
"Come on, let me do this. You did breakfast" Sa han och kramade mig bakifrån.
"Louis, I promise, I can handle this. I can take the dishwash, for this time" Sa jag och kollade på Zayn, Liam, Harry och Niall som var påväg uppför trappan.
"Thanks Emma!" Ropade de tillbaka och jag bara log.
"Finally alone" Sa Louis och lyfte upp mig på diskbänken och kysste mig.
"Sorry for being boring, but we can do this longer, the faster we take care of the dishwash" Sa jag.
"But I don't want to do the dishwash" Sa Louis och kysste mig igen.
"But please, get a room!" Ropade Harry från trappavsatsen.
"Shut up Harold!" Ropade Louis tillbaka och jag skrattade åt de.
Nu:
Emmas perspektiv:
"So what are we gonna do today?" Frågade jag Louis som tittade på min lilla väska.
"Well, I have to tell you something..." Sa han och tittade upp på mig.
"Sure" Sa jag medans vi gick in på hans rum och så stängde han dörren.
"What?" Frågade jag och ler lite mot honom samtidigt som jag ställde ner min väska.
"Okey, don't flip" Sa han och gick fram till mig och tog mina händer.
"About what?" Frågade jag oskyldigt, även fast jag visste vad han skulle säga.
"You can't tell anyone my full name, cause they gonna flip cause..."
"Cause...?"
"I'm in a big boyband and please don't scream" Sa han och tittade osäkert på mig.
"Why should I scream?" Frågade jag lugnt.
"Cause I'm in a boyband and most girls scream then..."
"Yeah, but I'm not like most girls" Sa jag och kysste honom. "Cause I'm dating Louis Tomlinson from One Direction" och så slog jag till honom med en kudde.
"So you knew? All the time?"
"Well, not when we was on the plane and it was, how you want to see it, luck that I found out about you"
"So, you're not dating me cause of my fame?"
"No, I'm dating you cause you're charming and you make me laugh"
"So I'm not hot?" Sa han och puttade ner mig i sängen
"Well, a little bit for that too" Skrattade jag och kysste honom.
"Well, then when you know how I'm, am going to a meeting this afternoon too. And please don't get mad" Sa han och skyddade sig med en kudde.
"Why should I be mad?" Frågade jag och lyfte på kudden.
"Cause I'm not here tonight either" Sa han. "And most girls I have dated have been mad then cause I'm not with them all the time"
"I promise, I'll survive and on the other side, I have to study, cause I'm still in school" Sa jag.
"So you promise you don't get mad"
"Promise" Sa jag. "So, when you're still here, what are we gonna do?"
"We can watch a movie"
"Sure" Sa jag och sträckte mig efter tv:e kontrollen, eftersom han hade en tv:e på sitt rum.
Några timmar senare:
Louis perspektiv:
"So you promise you'll be alright?" Frågade jag medans jag letade efter bilnycklarna. Vart har jag lagt de?
"I'll promise, I'll be alright and are you looking for the carkeys are they in some of you boys shoes" Sa jag och jag tittade ner, och mycket riktigt. I en av Liams skor var de.
"What should I do without you?" Sa jag och kysste henne.
"Okey, you guys ready?" Frågade jag.
"Yeah!" Ropade de till svar och började springa ner för trapporna.
"Call me if you want something, anything" Sa jag och kysste henne en sista gång och sprang efter de andra. Som vanligt var det fullt med fans när vi kom ner. Vi körde snabbt därifrån, även fast vi älskar våra fans, så vill man ha ett privatliv.
"And Louis, don't worry about Emma. Me and Niall got her a surprise" Sa Harry
"Thanks boys" Sa jag och körde in på parkeringen. Vi åkte upp och träffade Linda och dansarna som vi valt igår. Fanny, Gabriella, Olivia, David, James och Christopher. Jag och the boys märkte fort att Zayn kollade på Fanny, även fast han försökte dölja det. Vi satt i några timmar och pratade om turnén som skulle vara lite överallt och låtar, ljus och dans. Med på mötet var också ljustekniker, ljudtekniker, en bildtekniker (för vi ska synka med Twitter) och en koreograf. När vi var klara med mötet var klockan halv 2 och vi var ganska trötta. Jag, Liam, Harry och Niall satt i bilen och väntade på Zayn som stod vid Fannys bil och pratade med henne. Efter ett tag kom han och han sken som en sol.
"What did she say?" Frågade Liam.
"She sad... YES" Skrek han.
"Congrats bro" Sa Niall och pratade vi hela vägen hem.
Emmas perspektiv:
"So you promise you'll be alright?" Frågade Louis medans han letade efter något.
"I'll promise, I'll be alright and are you looking for the carkeys are they in some of you boys shoes" Sa jag och han tittade ner, och böjde sig ner för att ta upp de.
"What should I do without you?" Sa han och kysste mig.
"Okey, you guys ready?" Frågade han.
"Yeah!" Ropade de till svar och började springa ner för trapporna.
"Call me if you want something, anything" Sa ha och kysste mig en sista gång och sprang efter de andra. Jag bara log efter de och stängde dörren. Jag gick upp till Louis sovrum och hämtade mina skolböcker. Jag satt i två timmar och pluggade innan det ringde på dörren. Vem är det? Jag tittade genom nyckelhålet och såg Alice och Felicia, så jag öppnade dörren.
"Hi" Sa jag. "The guys aren't here, sorry"
"But we aren't here to see them, we're to see you. Harry and Niall thinks we should girls should have some fun and get to know each other. Is that okey?" Sa Alice och gick in.
"No, no problems. I'm studying, and I'm bored. Welcome in. What do you what to do?" Frågade jag och la ihop mina skolböcker.
"Can't we sing?" Frågade Felicia och jag och Alice tittade på varandra. NEJ!
"I don't know..." Sa jag och Alice samtidigt.
"Come on, it's gonna be fun." Sa Felicia och satte på Playstation:et och hämtade en mick och ett spel. Hon började sjunga och Alice och jag satt och pratade. Jag fick veta att hon jobbar på Starbucks, bor i London och är ifrån London. 2010 hjälpte hon till på The X Factor som var en skoluppgift, samma år som killarna var med. Nu går hon sista året, som jag, på gymnastium och i framtiden vill hon jobba som programledare. Och hon gillar inte att sjunga inför publik.
"Come on" Sa Felicia. "Now it's our turn"
"If I start, can you sing one song?" frågade jag Alice.
"One song I can promise" Sa Alice.
"Okey, it's our fault if you lose our ears." Sa jag. Jag sjöng och när jag var klar vände jag mig om och såg Alice och Felicia som bara tittade på mig och sedan på varandra och sedan på mig igen.
Så vad tycker ni och vad är Felicia och Alice så förvånade över? Kapitlet är försenat för att jag har två prov och ett läxförhör (som är som prov) så nästa kapitel kan (förhoppningsvis) komma upp torsdag/fredag. Hoppas ni kan hålla ut!
Så vad tycker ni och vad är Felicia och Alice så förvånade över? Kapitlet är försenat för att jag har två prov och ett läxförhör (som är som prov) så nästa kapitel kan (förhoppningsvis) komma upp torsdag/fredag. Hoppas ni kan hålla ut!
Kapitel 25
Tidigare:
Emmas perspektiv:
"Undrar var de har alla spel?" Tänkte jag och gick bort mot tv:en. Jag letade ett långt tag, men sen blev jag hungrig och gick för att se om man kunde få någon middag. Det enda jag hittade, som inte var flingor eller mjölk, var lite pasta och en liten, liten köttbit. Jag öppnade nedersta lådan, för jag trodde att jag skulle hitta en stekpanna, men där låg det fullt med Wii och Playstation spel.
"Killar" Tänkte jag och fortsatte leta. Efter några minuter hade jag lyckats hitta en stekpanna och åt. Jag diskade och satte på tv:en. Jag tog två kuddar och la under huvudet och tog en av deras filtar om mig. Efter en stund sov jag.
Nu:
Louis perspektiv:
"Okey, that was everything, I think. Now you can go home and get some rest. I want you here tomorrow too" Sa Linda och gick innan jag hann protestera. Vad ska jag säga till Emma? Och hur ska jag kunna förklara att jag måste vara borta imorgon med? Och vem ska hon vara med? Jag tror inte hon vill vara ensam en kväll till.
"Lou?" Frågade Zayn och avbröt mina tankar.
"Yes?" Frågade jag medans jag märkte att killarna tittade på mig.
"What?" Frågade jag.
"Are you alright Lou?" Frågade Harry.
"Yes, I'm alright" Sa jag och gick ut ur byggnaden och gick mot bilen. "I'm just wondering what I'm gonna say to Emma and what she's gonna do tomorrow if we have to be here?"
"You mean today, cause it's 1:20 p.m." Sa Liam och tittade på sin mobil.
"Sorry, today" Sa jag och körde ut från parkeringen. Resan hem var tyst och när vi kom hem var det som tur inga fans, även fast det var helg. När vi kom in i lägenheten var tv:en på och jag gick för att stänga av den när jag såg att Emma låg och sov i soffan. Jag stängde av tv:en och lyfte upp henne och bar in henne till min säng. Jag la mig direkt bredvid för jag var så trött och nu ville jag bara vara nära henne.
Nästa morgon...
Emmas perspektiv:
Jag vaknade av att någon rörde sig bredvid mig. Jag öppnade sömnigt ögonen och såg att Louis låg bredvid mig. Jag log för mig själv och reste mig försiktigt upp och gick ner till köket. När jag kom ner var det två tjejer och la in saker i kylskåpet.
"Excuse me, who are you?" Frågade jag ganska tyst för att inte väcka killarna på övervåningen. Tjejerna tittade förvånat på mig och sedan slog, den med brunt rak hår, sig för pannan.
"Ofcourse, you're Louis girlfriend. I'm Felicia and this is Alice" Sa hon medans den lockiga tjejen lastade in saker i kylen.
"Okey, hi." Sa jag. "I'm Emma. Do you need any help?"
"No, it's fine" Sa Felicia och ställde in den sista. "Right, I forgot. I'm Harry's girlfriend and Alice is Niall's girlfriend. Where are you from?"
"I'm from Sweden" Sa jag.
"Nä, fy vad kul. Då har man nån att snacka med." Sa Felicia.
"Ja, jag antar det" Sa jag. "Pratar Alice också svenska?"
"Nej, det är bara du och jag. Alice is from London, right?"
"Yes, that's right" Sa Alice. "So you two are gonna start talking swedish now?"
"No, we're not, cause you can't" Sa jag. "Are you hungry?"
"No, we have eated on the way here." Sa hon och tittade på sin klocka. "Alli, we have to go now, but Em, we see you later, right?"
"Yes, hopefully we do" Sa jag och så gick de tyst i väg. Jag ställde mig i fönstret och såg när de gick över den lilla innergården. Jag gick och hämtade min dator och satte på musik på låg volym och började göra frukost. Jag värmde bröd, kokade vatten, tog fram pålägg och nynnade med på sångerna. Efter ett tag kom fem urvakna killar ned för trappan och tittade först på mig, sedan på maten och sedan på mig igen.
"Have you been out?" Frågade Liam.
"No, some Felicia and Alice was here with all this. What I understood are they Harry's and Niall's girlfriends. Why couldn't you tell me about them?"
"I don't know" Svarade de samtidigt. Killarna högg in och jag gjorde samma sak.
"Mmm, this was very good" Sa Niall.
"I think you say that about everything and you shouldn't thank me, thank your girlfriend" Sa jag och började plocka undan, medans Niall ryckte på axlarna till svar. Louis började också plocka undan.
"Come on, let me do this. You did breakfast" Sa han och kramade mig bakifrån.
"Louis, I promise, I can handle this. I can take the dishwash, for this time" Sa jag och kollade på Zayn, Liam, Harry och Niall som var påväg uppför trappan.
"Thanks Emma!" Ropade de tillbaka och jag bara log.
"Finally alone" Sa Louis och lyfte upp mig på diskbänken och kysste mig.
"Sorry for being boring, but we can do this longer, the faster we take care of the dishwash" Sa jag.
"But I don't want to do the dishwash" Sa Louis och kysste mig igen.
"But please, get a room!" Ropade Harry från trappavsatsen.
"Shut up Harold!" Ropade Louis tillbaka och jag skrattade åt de.
Kapitel 24
Tidigare:
Emmas perspektiv:
Jag öppnade hallsgarderoben och tog fram våran minsta resväska, den som även kan användas som handbagage. En liten limegrön, som jag skulle använda nu när jag skulle till London för att träffa killarna igen. Det kändes som en evighet sedan, fast det bara var en månad. Jag tog in den till mitt rum och öppnade de och min garderob och tog upp sakerna jag handlat häromdagen med tjejerna. Jag behövde lämna plats för lite böcker också, för jag behövde plugga också. Jag packade ett par jeans, ett par shorts i fall att, en knälång klänning, tre t-shirts, ett par ballerina skor och lite underkläder. Tandborsten får jag lägga ner den imorgon. Jag la den under sängen och gick för att byta om för att sova.
Nu:
Emmas perspektiv:
"Okej och komihåg, om mina föräldrar ringer..." Sa jag
"Så kommer vi säga att du är på någons landställe där det inte finns täckning, ja vi vet. I alla fall jag" Sa Hannah och tittade menande på de andra.
"Tack för att ni gör det här för mig, även fast ni inte känner honom" Sa jag och kramade de. "Ni är världsbäst"
"Vi vet och vi vet att du skulle göra samma sak" Sa Jossan och hon nästan studsade upp och ner.
"Vad ska jag köpa?" Frågade jag och tittade på henne.
"One Direction's nya singel, snälla?" Frågade hon.
"Fine, om jag kommer förbi en skivaffär som har den, så visst, då kan jag köpa de" Sa jag. Jag tillade: "Jag kan köpa till er andra också"
"YES!" Ropade de och dansade runt.
"Och, mmm, skulle du råka se de..." Sa Ella lite blygt.
"Så tar jag deras autografter, jag vet"
"Du är bäst" Och så fick jag lite fler kramar.
"Okej, nu måste jag gå på tåget" Sa jag och lyfte upp min väska.
"Jag har mobilen ifall ni vill nåt eller om det blir nåt problem" Sa jag och satte mig vid en fönsterplats och vinkade till de tills de var utom syn. Då messade jag Louis: "Okey, on my way to the airport. See you soon ;)" Så lutade jag mig tillbaka i sätet och försökte kolla på allt som svischade förbi i ca 200 km/h.
Louis perspektiv:
Vi var i bilen, påväg till Lindas möte när min mobil vibrerar till.
"Honey, can you take my phone?" Frågade jag Harry och han tittade upp från sin egna mobil.
"Sure" Sa han och sträckte sig efter min mobil.
"What does it say?" Frågade Liam och la sitt huvud på Harrys axel.
"Can I read loud?" Frågade Harry mig i tittade på mig i backspegeln.
"Sure" Sa jag och tittade tillbaka på honom.
"It says: "Okey, on my way to the airport. See you soon" and a flirt smile" Sa Harry och killarna gjorde susljud.
"Lou, are you leaving me?" Frågade Harry med ledsen röst.
"You have already left me" Sa jag menande.
"Ohh, Harry. How does it feel to know the truth?" Frågade Niall.
"It hurts" Sa Harry och gömde händerna i ansiktet.
"Zayn, how is it buddy?" Frågade Niall Zayn, för även om Zayn är tyst, så brukar han inte vara så här tyst.
"I'm fine..." Sa han och vi andra tittade på honom.
"Who is she?" Frågade Liam.
"It's her at the audition, Fanny" Sa han och rodnade.
"You don't say" Sa jag och svängde in på parkeringen.
"Can I get my phone now..." Sa jag, men innan jag hunnit säga klart meningen hade killarna sprungit ur bilen och skrek: "What are we gonna answer Emma?" och sedan sprungit in i byggnaden. Jag gick ur bilen och sprang efter de.
När vi kom upp till Lindas kontor stod hon vid sin sekreterare och kollade lite papper.
"Linda?" Frågade Harry och gav mig min mobil.
"Oh, good. You're here finally. Come on" Sa hon och gick mot konferans rummet.
"Okey, so the backgroundsdancer audition went very good" Sa hon.
"But we have to talk about you're tour. Have a sit" Sa hon, satte sig och pekade mot resten av stolarna.
Någon timmar senare...
Emmas perspektiv:
Planet stod still och jag ställde mig upp och tog min väska. Vi gick ut ur planet och jag gick direkt till anländar hallen. Jag tittade efter Louis, men istället kom en man i 55-årsåldern fram till mig.
"Are you miss Emma Hart?" Frågade han.
"Yes and how are you?" Frågade jag.
"I'm here cause Mr Tom... Mr Louis couldn't come, so here I am" Sa han. "Follow me" Jag följde efter honom genom folkmassan och vi kom ut på någon sidparkering, för det stod bara två bilar där. Och båda var limousiner.
"Are you gonna drive me in one of those?" Frågade jag häpet.
"Yes" Sa han och gick och öppnade ena dörren. "Welcome in" Jag klev in och han stängde dörren efter mig. Han gick och satte sig i förarsätet.
"Are you ready?" Frågade han och jag knäppte fast mig.
"Yeah" Sa jag och tittade ut genom de tonade rutorna.
Vi åkte bil i nästan 40 miuter, men det var kö en ganska lång bit. Jag kollade på alla människor utanför,
affärer och hus. Plötsligt stannade vi och jag öppnade dörren.
"Are they living here?"
"No, but we have to go this way to not be seen" Sa han och öppnade en dörr. Jag vet inte hur många korridorer, trappor och människor vi gick igenom, upp och nedför och förbi innan vi kom till en innergård där det var en svart dörr vi gick in genom. Vi åkte upp till 6 våningen och vi gick av.
"Here we are" Sa han och tog fram en nyckel.
"Here is for the apartment and the keys so you can go the way we just went" Sa han och tog fram en karta. "And the first time you will probably get lost there, so there's a map. Now I'm gonna go. It was very nice to meet you and I'll see you soon, and by the way, my name's Tom" och så åkte han ner med hissen. Jag kollade på dörren jag stod närmast. "L. Payne H. Styles N. Horan Z. Malik L. Tomlinson" stod det på den, så jag stoppade in nyckel i låset och vred om. Det klickade i låset och jag klev in. Jag kom in i en vit hall med fem par jackor och minst 10 par skor innanför dörren och en spegel. Jag tog av mig skorna och ställde ner min väska på, vad det såg ut att vara, kakelplattor på golvet. Jag gick in i vardagsrum/köket och köket hade en stor svart köksö med matchande kyl, frys och spis. Resten av köket, utom köksvertygen, var i samma svarta men på något sätt blev det inte för mycket svart. Jag gick närmare köksön och såg att det låg en lapp där.
"To Emma" Läste jag högt för mig själv, så öppnade jag den. "Sorry not to be here when you arrive, but I and the boys have a meeting. Hope I can get home soon. Xoxo /Louis ;)" Jag la ner lappen på köksön och satte mig på en av de matchande stolarna. Jag suckade. Vad ska jag göra här, ensam, vem vet hur länge? Jag gick efter min väska och upp för trappan jag sett. Jag kollade in i alla rummen, men såg inte vilket som var Louis, så jag ställde väskan på trappavsatsen och satte mig i trappan och kollade ut över vardagsrummet. Jag kollade bort mot tv:en och såg att de hade Playstation 3 och Wii.
"Undrar var de har alla spel?" Tänkte jag och gick bort mot tv:en. Jag letade ett långt tag, men sen blev jag hungrig och gick för att se om man kunde få någon middag. Det enda jag hittade, som inte var flingor eller mjölk, var lite pasta och en liten, liten köttbit. Jag öppnade nedersta lådan, för jag trodde att jag skulle hitta en stekpanna, men där låg det fullt med Wii och Playstation spel.
"Killar" Tänkte jag och fortsatte leta. Efter några minuter hade jag lyckats hitta en stekpanna och åt. Jag diskade och satte på tv:en. Jag tog två kuddar och la under huvudet och tog en av deras filtar om mig. Efter en stund sov jag.
Kapitel 23
Tidigare:
Förlåt för att det har dröjt, imorgon ska jag skriva en till del, så imorgon eller fredag kommer kapitel 24 + nu fick ni en ganska lång del ;)
Emmas perspektiv:
"Så vad säger du? Och innan du svarar så ska du ha klart för dig att du kommer inte gå ut skolan i vår om du säger nej." Sa han och tittade på mig.
"Ja då har jag väl inget annat val" tänkte jag.
"Ja, jag får väl säga ja då. Man kan ju inte missa ett sånt erbjudande!" Sa jag lite ironiskt, men han verkade inte märka.
"Och förresten, du ska skriva pjäsen för din årskurs också" Sa han lite hängande.
"Va?"
Nu:
Fannys perspektiv:
Jag fattar inte att jag, Fanny, ska på en provdans för One Direction. Mitt favoritband nummer 1. Så, nu sitter jag här på ett plan som snart ska landa i London. Imorgon ska jag provdansa, så det är bara åka direkt till hotellet och sova eftersom man ska upp tidigt upp imorgon.
"Ladies and gentlemen, we would be grateful if you could snap your seatbelts, fold up table andchair back. Thanks in advance." Sa co-piloten.
"English men" Tänkte jag samtidigt som jag spände fast mitt säkerhetsbälte. "Always so polite".
Liams perspektiv:
"Guys I'm going to Milkshake City, do you want something?" Ropade jag från hallen där jag drog på mig skorna.
"I want a 1D special!" Ropade Harry till mig.
"Okey and everyone else want the usual, right?" Ropade jag och tog tag i min jacka eftersom det blåste och regnade rejält idag.
"Yes please!" Ropade de andra tillbaka.
"Okey, I'm off" Ropade jag och gick ut genom dörren. Jag och killarna hade flyttat till en tvåvåningslägenhet som vi alla bodde i tillsammans. Som tur var det inga fans utanför porten idag, annars brukar det vara fullt med skrikande fans och det var en av anledningarna varför vi flyttat hit. Det fanns en hemlig ingång på baksidan, och för att komma dit måste man gå genom portar i flera hus och lite andra saker, och så måste man ha en special nyckel. Men samtidigt som jag uppskattar våra fans, det är ju tack vare de som vi har kommit hit, men samtidigt skulle man ju vilja ha ett privatliv nån gång. Inga paparazzis idag, de ville väl inte heller vara ute i regnet. Jag tog upp nackkragen för det blåste om nacken. Några minuter, och väldigt blöt, senare klev jag in på Milkshake City. Jag tog ner nackkragen och gnuggade mitt hår lite för det var dyblött.
"Can I help you?" Frågade tjejen bakom disken och tittade upp från sin tidning som inte var på engelska. Jag kände igen spräket, men kunde inte säga vilket det var. Jag kunde inte säga vem hon var heller, för jag har aldirg sett henne förut, så hon måste vara ny. Hon hade brunt lockigt hår och fina choklad bruna ögon. Det kändes som jag höll på att drunka i de vackra ögonen
"Yes, 5 One Direction specials please" Sa jag och vände ner blicken och tog fram min plånbok ur innefickan.
"Okey" Sa hon och började göra de. När hon var klar verkade de som hon räknade i huvudet vad det skulle bli.
"And that's..." Sa hon och tänkte efter.
"5,85" Sa vi samtidigt.
"Do you buy 5 1D special often?" Frågade hon och knappade på kassaapparaten.
"Yes, every week" Sa jag och samtidigt lyste det upp utanför och direkt efter en stor knall.
"Great" Sa jag. "Now it's thunder also". Men så vände jag mig mot henne. "It seems like I'm gonna be here for a while. What are you reading?" Frågade jag och tittade på hennes tidning.
"It's a gossip journal from Sweden" Sa hon och tittade på tidningen. "Do you speak swedish?" Frågade hon och tittade på mig.
Nicoles perspektiv:
Jag fattar inte att jag står själv på jobbet, Milkshake City, med Liam Payne framför mig.
"No I don't" Svarade han. "So you're from Sweden?"
"Yes" Svarade jag och samtidigt hördes en till knall utanför och regnet öste ännu mera.
"I think I have to call Louis or Harry to pick me up" Sa han och tog upp mobilen.
"But I'm gonna closed in like 5 minutes, so if you want a ride..." Sa jag lite osäkert.
"If you want to I would be very happy" Sa han och log. Vi stod och pratade medans regnet öste ner utomför.
"I'm just gonna turn off the lights so can we go" Sa jag och stängde av lyset och hämtade min handväska. Jag tog mitt paraply spm låg under disken och så gick vi ut. Jag låste och så sprang vi till min bil som stod på andra sidan gatan. När vi kom in i bilen var vi dyblöta.
"So where do you live?" Frågade jag och startade bilen.
"Just go down this street 4 blocks, down left and after 2 blocks we're there" Sa han och spännde fast sig.
"Okey" Sa jag och gjorde en u-sväng.
"So for how long have you been in London?" Frågade han.
"This is my third year" Sa jag och svängde ner.
"Is it there?" Frågade jag och pekade på ett höghus.
"Yes" Sa han och jag stannade utanför. "Thanks for the ride and by the way, what's your name?"
"I'm Nicole" Sa jag och sträckte fram handen. "And what's your name?"
"I'm Liam" Sa han och skakade min hand. "Bye and thanks again" Sa han, stängde dörren och sprang mot porten. Vad var det till porten, högst 20 steg, men han var redan dyblöt.
Louis perspektiv:
"Guys where's Liam? He's been gone for half an hour now. Shouldn't we call him or something?" Frågade jag och tittade ut och då såg jag en blixt och någon sekund efter small det till.
"No, I think he's fine. He's just inside somewhere drinking our milkshakes" Sa Harry som satt och messade med Felicia. Då hörde vi dörren öppnas och Niall sprang direkt. Jag, Harry och Zayn hörde bara lite mummel "It started to thunder" "She drove me..." Så kom Niall springade med våra milkshakes.
"Here you go buddys" Sa han och ställde ner en blöt papperskasse på bordet.
"So Liam, where have you been?" Frågade Zayn.
"Well, I went to Milkshake City, but it started to thunder and rain so much so I was thinking of calling you guys to pick me up, but the girl sad she could give me a ride and she did. So here I am" Sa Liam och sträckte sig efter sin milkshake.
"And what's her name?" Frågade jag.
"Nicole" Sa Liam.
"So, more milkshakes tomorrow?" Frågade Harry.
"Hey, like you didn't want more radio interviews when you first meet Felicia" Sa Liam.
"Ohh. Liam is in looove" Sa jag hoppade omkring och hoppade i soffan och satte mig efter ett ärevarv runt vardagsrummet.
"I think we have to stop give Louis this milkshakes" Sa Zayn och vi skrattade. Liams telefon plingade till och vi andra tittade på varandra. "Säg inte att han gett henne hans nummer redan"
"Is it Nicole?" Frågade Zayn.
"No, it's Linda, she wants a meeting tomorrow afternoon." Sa han
"But Emma is coming tomorrow afternoon" Sa jag lite ledset.
"It's okey Lou, Tom can pick her up" Sa Niall.
"Jay, we hope so" Sa jag och fortsatte dricka min milkshake.
Emmas perspektiv:
Jag öppnade hallsgarderoben och tog fram våran minsta resväska, den som även kan användas som handbagage. En liten limegrön, som jag skulle använda nu när jag skulle till London för att träffa killarna igen. Det kändes som en evighet sedan, fast det bara var en månad. Jag tog in den till mitt rum och öppnade de och min garderob och tog upp sakerna jag handlat häromdagen med tjejerna. Jag behövde lämna plats för lite böcker också, för jag behövde plugga också. Jag packade ett par jeans, ett par shorts i fall att, en knälång klänning, tre t-shirts, ett par ballerina skor och lite underkläder. Tandborsten får jag lägga ner den imorgon. Jag la den under sängen och gick för att byta om för att sova.
Förlåt för att det har dröjt, imorgon ska jag skriva en till del, så imorgon eller fredag kommer kapitel 24 + nu fick ni en ganska lång del ;)
Personer i historien
Nu när det kommer nya personer som ni hittat på har även jag suttit och klurat och det kommer komma delar/kapitel ur allas perspektiv någongång. Alla personer kommer på något sätt att kunna kopplas till Emma eller killarna.
Jag tror det var alla ni behöver veta något om just nu. Det kanske kommer fler personer som man kanske måste gå lite djupare på, kanske inte. Den enda personen som inte kommer dyka upp i kapitel 23 är Sarah, men hon kommer om något kapitel. Och personerna "Linda", "Alice", "Fanny", "Nicole" och "Felicia" är då inskickade från 5 av er läsare. Förlåt om ni tycker att jag ändrat för mycket, men jag ville få med alla bidrag och då fick jag ändra någras. Hoppas det är okej och ni kom ju med ;) . Jag skrev lite om Emma för jag tycker inte att jag berättat så mycket om henne. Ska verkligen försöka fixa ihop ett kapitel som jag kan lägga ut i kväll, men jag försöker få till ett långt och att alla nya tjejer ska vara med (kanske inte Emmas kompisar och Sarah, annars ska alla vara med i nästa kapitel). Här var i alla fall alla nya människor, hoppas att ni gillar de :D ;) (+ UPPDATERING: Jag har tagit BORT Danielle som Liams flickvän, bara så ni vet!)
Såklart killarna i 1D
Emma - Brunt hår, brunblåa ögon och hon är lite lätt, lätt brun. Spelar piano, gitarr, fiol, trummor, tvärflöjt och håller på att lära sig spela blockfjöjt. I framtiden vill hon vara dansare eller sångerska, men hon ska utbilda sig till psykolog eller något med statsvetenskap. Emmas farmor är från Frankrike, så hon pratar flytande franska och grekiska (eftersom hon bott på Cypern när hon var 2-5 år gammal), lite spanska och såklart engelska och svenska.
Hannah - 1 av 4 av Emmas bästa kompisar. Hannah tycker att Emma kan vara väldigt naiv ibland och inte ser saker som de ser ut. Hannah har chokladbrunt hår, blåa ögon och ganska ljus hy. Hannah spelar inget instrument, hon dansar med de andra och hon skulle vilja bli politiker.
Ella - 1 av 4 av Emmas bästa kompisar. Nästan svart hår, gröna ögon och lite lätt brun. Kan anses vara osmart ibland, spelar gitarr och dansar. Vill jobba inom sjukvård.
Tina - 1 av Emmas bästa kompisar, ljus hy, gröna ögon och lite lätt rött hår. Spelar trummor och dansar. Vill jobba inom it.
Jossan - 1 av Emmas bästa kompisar. Ljus hy, platinablont hår och blåa ögon. Spelar inget instrument och dansar.
Felicia Nordstedt - 17 år och tillsammans med Harry. Kommer ifrån Sverige, men har flyttat till London p.g.a. att hennes mamma fick jobb på en radio station där hon träffade killarna en dag när hon kom dit efter skolan. Hennes hud är ganska blek, hennes hår är brunt och ögonen är brungröna. Hon går på en svensk skola i London och hon gillar nästan all sorts musik. Hon spelar inget instrument för hon har inte tålamod nog att lära sig och i framtiden vill hon jobba med något inom inredning. Hon är mer "tjejig" än "killig" men använder bara klänningar och högklackat när hon klär upp sig (från "A").
Nicole - 18 år. Brunt ganska långt lockigt hår, choklad bruna ögon, ganska kort och samma hudfärg som Zayn. Hon är i London för hon går på en musikskola, efter skolan jobbar hon på Milkshake City och spelar basket i en park. I framtiden vill hon fortsätta med musik och basket. hon spelar gitarr och gillar all sorts musik utom opera och hårdrock. Hon är ganska "killig" av sig och har nästan aldrig klänningar eller högklackat. Hon älskar Converse, färgglada byxor, RayBans och mat ;)! (från "N" och ni kommer få träffa Nicole i kapitel 23!)
Fanny - 16 år och från USA. Blåa ögon, brunt hår och lätt solbränd. Hon går på ett dansgymnasium i London och hon spelar gitarr, men spelar inte för någon. Hon vill fortsätta dansa i framtiden och hon är väldigt "tjejig" och gillar snygga klänningar och att titta sig i speglar. (från "Fanny" och ni kommer få träffa henne i kapitel 23!)
Alice - England, London. Hon är 18 år och tillsammans med Niall. Hon har blont lockigt medellångt hår, hennes ögon är chokladbruna och hon är inte jätteblek. Hon blir brun ganska lätt. Hon jobbar på Starbucks i centrala London där hon bor och pluggar. Hon är ifrån London och det är hennes sista skolår och hon tjänar ihop fickpengar genom att jobba på caféet. På X-Factor 2010 så praktiserade hon som producent och träffade killarna ganska ofta när de var med. Hon jobbade bara det året, då det var som en träningsuppgift i skolan. För att kolla vad som händer och liknande på ett stort program. Hon spelar ingen instrument, men kan sjunga ganska bra men det är ingenting som hon gärna gör. Hon sjunger alltid bara för sig själv och har aldrig stått på någon scen eller sjungit för någon. Hon vill jobba som programledare i stora underhållande program, till exempel X-Factor. Hon är en väldigt sportig typ, hon spelar fotboll flera gånger i veckan och går gärna ut och springer. Mat står henne nära hjärtat och att gå ut och festa med sina vänner gör hon ofta på helgerna. Hon är både tjejig och killig, lite mittemellan. (från "Alice", kommer i kapitel 23!)
Linda - Föddes i Sverige, men föräldrarna kommer ifrån Irak. Så hon är muslim, STOLT MUSLIM. Hon är 26 år och hon har bruna ögon, ganska mörka, håret är ganska vågigt/lockigt, men hon gillar inte att ha lockigt hår, så hon plattar det varje dag. Hon är inte så brun, men inte så vit heller om man säger så men typ mitt i mellan. Hon jobbar som killarnas manager. Eftersom killarna reser så mycket och Linda har så lätt att lära sig saker (och att hon då tar hand om allt) kan hon prata engelska, svenska, spanska och arabiska, bosniska, ryska och franska och hon försöker lära sig italienska. Linda spelar inget instrument, men älskar RnB, rap och soul musik. Hon är tjejig, men hon är väl typ lite av en Good girl gone bad. Hon är väldigt lojal mot sina vänner och rak mot de vänner. Hon är den bästa vännen som säger saker till dig som du behöver veta men kanske inte de som du vill höra vid den stunden. Men sen så förstår dom henne. Men hon är också en väldigt glad person som älskar att bara chilla, och att få sina vänner att le och skratta. Men hon kan också vara väldigt kaxig/sarakastisk mot dom som hon inte gillar. (från "Linda" kommer i kapitel 23!)
Sarah - 26 år och är jornalist. Kommer ifrån Oxford, England. Har färgat sitt hår platinablont, har egentligen mörkbrunt. Har riktigt ljus hy och blåa ögon. Följer fenomenet One Direction sedan X-Factor tiden och är väldigt tävlingsinriktad och döljer killarna någonting tar hon till nästan alla åtgärder för att veta vad det är, hur litet det än är. Hon vill få en riktig stor artikel om de och få sitt stora genombrott som jornalist.
Jag tror det var alla ni behöver veta något om just nu. Det kanske kommer fler personer som man kanske måste gå lite djupare på, kanske inte. Den enda personen som inte kommer dyka upp i kapitel 23 är Sarah, men hon kommer om något kapitel. Och personerna "Linda", "Alice", "Fanny", "Nicole" och "Felicia" är då inskickade från 5 av er läsare. Förlåt om ni tycker att jag ändrat för mycket, men jag ville få med alla bidrag och då fick jag ändra någras. Hoppas det är okej och ni kom ju med ;) . Jag skrev lite om Emma för jag tycker inte att jag berättat så mycket om henne. Ska verkligen försöka fixa ihop ett kapitel som jag kan lägga ut i kväll, men jag försöker få till ett långt och att alla nya tjejer ska vara med (kanske inte Emmas kompisar och Sarah, annars ska alla vara med i nästa kapitel). Här var i alla fall alla nya människor, hoppas att ni gillar de :D ;) (+ UPPDATERING: Jag har tagit BORT Danielle som Liams flickvän, bara så ni vet!)
Tävligen
Jag har fått in fem bidrag och även om ditt "bidrag" inte blir flickvän till någon av killarna kommer hon komma med på något sätt och det kommer komma ur hennes perspektiv också. Men jag kanske ändrar ålder eller något jätte litet. Annars kommer det vara samma och jag kommer säga vem det är som skickat in. Ska försöka fixa nytt kapitel tills imorgon, men jag måste få ihop alla personer m.m., men jag ska verkligen försöka!
God natt och tack för alla fina kommentarer och bidrag. Fortsätt gärna kommentera, det blir mycket roligare att skriva då :D!
Avslutas snart...
Om ni vill anmäla dig/ någon du hittat på till Harry's/Niall's/Zayn's flickvän ska du göra det snart. Tävlingen avslutas kl 21:00 i kväll (även om du änmäler och inte blir flickvän kommer personen komma med i historien i alla fall!). Så skynda, snart börjar jag skriva på kapitel 23. Ni kommer få en "personlista" över alla som är med och som kommer att vara med i framtiden (men alla kommer inte dyka upp i kapitel 23). Så anmäl NU :D ;)
Imorgon...
Jag har nu fått in tre bidrag, så imorgon kväll kommer tävlingen avslutas, någongång mellan 19:00 - 21:00. Så bara lite mer än 24 h kvar. Så på tisdag kommer nästa del upp ;)
Skriv till en grej i beskrivningen!
Jo, jag glömde skriva en grej i beskrivningen. Vem ska din tjej vara tillsammans med av Niall, Zayn eller Harry? Det kommer kanske fler tävlingar i framtiden, men just nu behöver jag minst en till flickvän, annars kommer jag typ få lotta eller nåt. Så fortsätt vara kreativa!
-Tävlingen kommer avslutas så fort jag har flickvänner till alla tre, plus en dag så jag kanske hinner få fler bidrag. Så skynda att "anmäla" din tjej!
Niall's, Zayn's och Harry's flickvänner - TÄVLING!
I nästa kapitel kommer Emma få träffa killarna i London med Liams flickvän Danielle, men Niall, Zayn och Harry har inga, så jag behöver 3 stycken tjejer för nästa del. Jag kommer inte lägga ut någon mer del tills jag har tre flickvänner! Så var kreativ och antingen så kommentera er tjej, maila till [email protected] eller klicka på "Våga fråga" knappen här under. Men ni måste gå efter den här mallen:
Vad heter hon?
Vilket land kommer hon ifrån?
Hur gammal är hon?
Vilken ögon-, hår- och hudfärg har hon?
Vad jobbar hon med och varför är hon i London?
Hur har hon träffat de?
Pluggar hon fortfarande?
Spelar hon något instrument och vad gillar hon för musik?
Vad vill hon jobba med i framtiden?
Är hon mer för "tjejig" än "killig" eller tvärtom?
Så var kreativia och lämna något så jag kan kontakta er om ni vunnit. Och som sagt, ingen mer del innan de har flickvänner!
Låt tävlingen börja!
Kapitel 22
Tidigare:
Ledsen att delen dröjt, lite inspiration, mycket läxor och imorgon kommer det upp en grej här på bloggen som tagit mycket tid att fixa. Hoppas, hoppas att jag kan skriva en till del imorgon!
Emmas perspektiv:
Nästa dag kom ett brev och när jag öppnade det kom en flygbiljett ut och ett brev. "If you can and want you can come and visit me in London. Miss you like crazy ;) xxx". Jag tog genast fram min mobil och skrev till Louis:"Ofcourse I'm coming! See ya in 3 weeks ;) xoxox". Jag öppnade min garderob och tittade in i den och tog upp mobilen.
"Hannah, modekris. Vi måste gå och shoppa NU"
Nu:
Emmas perspektiv:
Jag hade träffat tjejerna på gallerian och hade minst tre kassar med mig hem. Jag slängde de på sängen och satte mig vid skrivbordet när min mobil vibrerade till. Möt mig vid skolan. /Rektor Lundkvist . Vad vill Lundkvist mig nu da? Vad har jag gjort som är så hemskt mot hans dotter så hon har gått och skvallrat för överhuvudet i skolan? Jag tog mobilen och gick mot skolan.
När jag kom dit var endast rektorn där och jag såg inte Nathalie någonstans.
"Du smsade" Sa jag när jag kom fram till honom.
"Ja" Sa han och började gå mot skolan. "Det gäller avslutningsuppträdanderna vi alltid har en vecka innan vi slutar"
"Ja?"
"Och jag vet att du är duktig på tekniska saker och jag har hört dig på musikklasserna..."
"Men du har aldrig varit med" Sa jag osäkert. Hade vi avlyssning i skolan?
"Jag menar att Klas har berättat att han har hört dig sjunga" Sa han och låste upp skolporten. "Och sa att du sjunger väldigt bra. Och jag skulle vilja att du ska ta hand om uppträdandet."
"Va? Jag? Nathalie kommer aldrig tillåta det. Och det vet du minst lika väl som jag."
"Därför ska det hållas hemligt. De enda som kommer veta är du, jag, Klas och kanske någon annan lärare. Om du är snäll kan då få berätta för dina små vänner" Sa han och lät verkligen som han pratade med en tre åring när han sa "för dina små vänner". Jag blev sur, men vågade inte säga något. Vi fortsatte neråt i skolan, mot våran aula, under tysnad. Vi gick in bakom scenen och jag bara gapade när jag såg alla knappar och vevar och skärmar och mycket mera. Tur att man gått en lite kurs hos farfars bror.
"Så vad säger du? Och innan du svarar så ska du ha klart för dig att du kommer inte gå ut skolan i vår om du säger nej." Sa han och tittade på mig.
"Ja då har jag väl inget annat val" tänkte jag.
"Ja, jag får väl säga ja då. Man kan ju inte missa ett sånt erbjudande!" Sa jag lite ironiskt, men han verkade inte märka.
"Och förresten, du ska skriva pjäsen för din årskurs också" Sa han lite hängande.
"Va?"
Ledsen att delen dröjt, lite inspiration, mycket läxor och imorgon kommer det upp en grej här på bloggen som tagit mycket tid att fixa. Hoppas, hoppas att jag kan skriva en till del imorgon!
Och hur ska det gå för Emma att fixa allt för avslutningsuppträderna?
Kapitel 21
Tidigare:
Emmas perspektiv:
"Men hur var det för dig da på Cypern?" Frågade Ella
"Joda, jag träffade en jätte schyst kille..." Började jag
"Jasså, du har trillat dit igen. Kommer han ifrån Sverige?" Frågade Hannah.
"Nej, han kommer tyvärr inte ifrån Sverige. Har bor i England och bara för att han ska bli mystisk för er ska jag kalla honom L"
Nu:
Emmas perspektiv:
Varför behöver lärare alltid veta vad man gjort på loven? Jag tycker bara det är jobbigt att prata inför klassen, eller för en större grupp människor överhuvudtaget.
"Så Emma, vad har du gjort på sommarlovet?" Frågade min mentor Eva mig. Jag ställde mig upp och tittade på henne och kände: "Snälla! Låt mig slippa det här!!"
"Jag har varit ute på mitt landställe i skärgården, jobbat och varit på Cypern." Sa jag och satte mig ner.
"Jaha" Sa Eva för den var så kort. "Det var ju trevligt Emma. Så Daniel, vad har du gjort på lovet?"
Dagen rullade på och vi fick träffa nya lärare, få nya böcker och kursplaner, nytt schema och nya lokaler och klassrum att komma till. Vi fick nya skåp också, och större så i år kanske man skulle kunna få plats med sina saker. Dagen var äntligen slut och jag och tjejerna skulle gå på bio när jag känner hur min mobil darrar till.
"Hope u like them xx" det var från Louis, men jag förståd ingenting, men då kom en blomkille fram till mig och frågade: "Emma Hart?"
"Ja, det är jag" Sa jag lite småförrvirat. Så gick han och hämtade en stor bukett med rosor.
"Hoppas du gillar de" Sa han, la de i min famn och åkte iväg. Jag och tjejerna stirrade på blommorna och Tina tog upp kortet från blommorna och läste högt: "Hope I can see you soon. This flowers is for how long we known each other and how much I miss you. See you in London soon! xxx"
"Är blommorna från den jag tror att det är?" Frågade Hannah tyst.
"Ja" Viskade jag tillbaka. "Det är från honom"
Louis perspektiv:
Jag hade skickat blommor till Emma och hoppades att de kom fram. Jag hoppades att hon gillade meddelandet också. Jag och killarna hade fått en dag till ledigt ifrån studion, så vi gick ut på stan för att handlar nya skor. Vi träffade några fans också och pratade lite med de. När vi kom hem till huset satte vi oss i soffan och la påsarna på bordet framför oss.
"Guys, Emma is maybe coming in 3 weeks. Just so you know" Sa jag medans vi satte där halvdöda efter en shoppingdag.
"Okey" Sa de.
Emmas perspektiv:
Nästa dag kom ett brev och när jag öppnade det kom en flygbiljett ut och ett brev. "If you can and want you can come and visit me in London. Miss you like crazy ;) xxx". Jag tog genast fram min mobil och skrev till Louis: "Ofcourse I'm coming! See ya in 3 weeks ;) xoxox". Jag öppnade min garderob och tittade in i den och tog upp mobilen.
"Hannah, modekris. Vi måste gå och shoppa NU"
Kapitel 20
Tidigare:
Louis perspektiv:
"Yes, I fight with her like I fight with Gemma." Sa han och drack direkt ur mjölkpacketet som stod i kylskåpsdörren.
"Okey." Sa jag. "Do you think she can come the second week-end in september?"
"I think she would come day and night to see you" Sa Harry till mig och gick till hallen och satte på sig skor."I'm gonna buy some milk. Do you want something?"
"No thank" Sa jag och klickade på boka plats.
Nu:
Louis perspektiv:
En vanlig dag: vakna, gå upp, gå ner till köket och göra en macka och dricka ett glas juice, fundera om jag vill göra té, men gör aldrig. Sätter på tv:en och hör nyheterna, går upp och byter till badbyxor, kommer ner och stänger av nyheterna och springer ut och hoppar i vår egna pool. Simmar något varv, går in och duschar, klär på mig, borstar tänderna och åker till studion. Är i studion någon timme sedan hem igen och spelar Nintendo 3DS eller tittar på tv:e. Lagar middag, äter middag med killarna, läser tidingen, går och borstar tänderna, byter om och går och lägger mig igen. Och så rullar de flesta av våra dagar nu förtiden på. I början var det kul, men det har börjat bli ganska tråkigt efter att man haft nästan samma schema i 5 månader. Enda undantaget är resa till Sverige (men vi spelade in nya låtar till en ny singel) och sedan resan till Cypern, vilken jag i början var imot, men inte längre. Hade vi inte åkt hade jag inte träffat Emma. Och jag har inte mått så här bra på länge. Och därför längtade jag väldigt mycket efter henne.
Emmas perspektiv:
Tina och Jossan (en annan av mina bästa kompisar) hade varit tillsammans under nästan hela sommarlovet. Hannah och Ella (mina två andra bästa kompisar) hade varit ute och rest (inte tillsammans) och var mycket brunare ön mig, även fast jag var lite brun.
"Så hur gick det på Cypern med dina föräldrar?" Frågade Hannah första dagen i skolan.
"Dåligt" Sa jag. "De bråkar nästan värre än förut. Nu önskar jag faktiskt att de vore skilda, då slipper man allt bråk"
"Ja, stackare. Jag kommer ihåg när mina skilde sig. Det var jobbigt, men idag är det bra. Hoppas allt löser sig på ett eller annat sätt" Sa Jossan.
"Men hur var det för dig da på Cypern?" Frågade Ella
"Joda, jag träffade en jätte schyst kille..." Började jag
"Jasså, du har trillat dit igen. Kommer han ifrån Sverige?" Frågade Hannah.
"Nej, han kommer tyvärr inte ifrån Sverige. Har bor i England och bara för att han ska bli mystisk för er ska jag kalla honom L"
