Kapitel 39
”So what about the party tonight?” Frågade Alice.
”Well, it’s gonna be AWESOME!” Sa Zayn. ”Because it’s a ONE DIRECTION PARTY!” Så gjorde killarna high five och vi tjejer bara skrattade åt de.
”So, a real 1D party tonight?” Frågade Nicole.
”Count on that!”
Nu:
Kvällen, innan festen börjar
Felicias perspektiv:
Jag och tjejerna klev in i lokalen killarna hyrde som vi blivit utslängda från några timmar tidigare för killarna ville fixa själva. Vi hängde in våra ytterkläder i hallgarderoben och gick in i vardags rummet vilket var riktigt snyggt inrätt. Harry stod på en stege och satte upp ballonger och Zayn stod på en annan stege på andra sidan rummet och satte upp lampor.
”Wow boys. You did a really good job!” Sa jag och kollade mig omkring.
”You sound surprised babe” Skrattade Harry och tittade ner på mig.
”Well, I am. I didn’t know you was this good to do a party. Maybe you can do one on my birthday?” Frågade jag och blinkade åt Harry.
”Sure babe” Skrattade han och satte upp en till ballong.
Festen börjar
Nicoles perspektiv:
Jag stod och gav ut drinkar när Liam kom och drog iväg mig.
”Liam, where are we going?” Frågade jag.
”You’ll see” Sa han och tillslut stod vi ute i hallen.
”Liam, what…?” Försökte jag fråga, men han kysste mig och där stod vi en bra stund.
Nära slutet av festen.
Alice perspektiv:
Jag stod och pratade med Felicia när jag ser Emma och Fanny komma ner för trappan. Jag hörde inte vad de sa, men Fanny verkade försöka stoppa Emma. Men tillslut kom och fram till dörren och så gick de båda. När de gått nära såg jag hade Emma grät. Vad hade hänt på övervåningen?'
Sorry för kort, men ska dra iväg till skolan. Ni får 2/3 på söndag, för imorgon får ni inget. Deal?
Xxx
Kapitel 38
”Zayn where are we going?” Frågade jag.
”No where” Sa han lurigt. Han la tillslut ner mig i soffan i vardags rummet och började kikla mig.
”No Zayn” Skrattade jag. ”Stop it!”
”Only if you say I love you” Viskade han i mitt öra.
”I love you” Viskade jag och så kysste han mig.
Nu:
21 december 2012 - London (dagen då jorden ska gå under ;))
Emmas perspektiv:
”Emma, har du sett det här?” Frågade Nicole och kolla upp från datorn och kollade på mig.
”Vad ska jag ha sett?” Frågade jag skrattandes och slog mig ner bredvid henne vid killarnas matbord.
”Det här” Sa hon och vred datorn mot mig. Där visades ett videoklipp på killarna på YouTube från någon gala från den senaste månaden.
”Vad är det med det här?”
”Vänta” Sa hon och jag fortsatte kolla. Så visades tjejerna, Nicole och Liam hade gått ut med det och så nu gick alla tjejerna på galor. Utom jag. Jag hade sagt att jag ville komma ut med det efter jag slutat skolan i juni. Vilket alla tyckte var okej, eftersom det inte finns många tonårstjejer som dejtar världskändisar i Sverige. Tjejerna pratade och skrattade, inget märkvärdigt Men så frågade reporten något som fick mig att lyssna extra noga.
”So, mystery girl isn’t with no at the moment. How do you feel about that?”
”Well, we’re sad because she’s not here with us. And she is our girly Liam, she takes care of us so we don’t do anything stupid” Sa Felicia och alla skrattade. Jag log.
”So you miss her?”
”Of course we miss her!” Sa Alice och de andra nickade.
”Well, do have anything else to say?” Frågade hon och tjejerna kollade på varandra och nickade.
”Yes we have” Sa Fanny.
”What?”
”WE MISS YOU MYSTERY GIRL! COME BACK SOON AND WE LOVE YOU!” Ropade de alla och kollade mot kameran. Så slutade videon.
”Aww.” Sa jag och vände mig om mot, inte längre bara Nicole, utan alliopa var där.
”Thanks girls” Sa jag och ställde mig upp. ”Group hug” Så kramades vi allihopa. ”You know, you’re the best” Sa jag och kollade på de.
”Well, I think I have to speak now. You’re like my unknown sisters and I just want to say that this is the best time of my life with you and the boys. Thanks” Sa Felicia.
”Group hug!” Ropade Harry och så sprang killarna runt oss så vi blev en enda stor hög.
”Serious?” Skrattade Nicole.
”Serious” Sa Liam och pussade henne så hon rodnade.
”So what about the party tonight?” Frågade Alice.
”Well, it’s gonna be AWESOME!” Sa Zayn. ”Because it’s a ONE DIRECTION PARTY!” Så gjorde killarna high five och vi tjejer bara skrattade åt de.
”So, a real 1D party tonight?” Frågade Nicole.
”Count on that!”
Ja, kan bara säga att det kommer hända nåt på festen....
Kapitel 37
Några timmar senare...
Jag kröp ner under täcket och tog ett djup andetag. Louis la sig ner nära mig och drog in mig i hans famn. Han tog upp mitt huvud och pussade mig lätt på läpparna.
”I love you” Sa han när vi hade avslutat kyssen.
”I love you too” Sa jag och pussade honom en gång till, sedan gosade jag ner mig i hans famn och somnade.
Nu:Jag stod och höll upp lappen med Nicoles namn. Killarna kunde inte hämta henne, fansen skulle bli galna och pressen skulle vara här. Alice och Felicia skulle bli igenkända, Linda likaså. Så det var bara jag kvar. Och nu stod jag här ensam och väntade på någon Nicole. Så hörde jag hur dörren öppnades och såg att det började välla ut folk och folk sprang fram och kramade om varandra. Jag kollade mig efter Nicole och såg henne tillslut. Eller jag trodde det var hon för hon kollade såg omkring hela tiden. Jag gick fram till henne.
”Nicole?” Frågade jag henne. När hon vände sig mot mig studsade hennes lockiga hår och hennes bruna ögon kollade på mig.
”Yes, who are you?” Frågade hon och sträckte fram handen.
”Emma. Lou’s girlfriend” Sa jag och vi skakade hand. Vi började gå ut till bilarna och hoppade in i den jag hade kommit dit i, med Tom som förare.
”So, where are you from?”
”England”
”Are you born there?”
”No, I’m born in Sweden” Sa hon och knäppte fast sig. Jag började skratta.
”What?” Frågade hon.
”Jag är också från Sverige” Sa jag och försökte få tillbaka min normala puls. Men det blev svårt när hon också började skratta.
”Okej” Sa hon och torkade tårarna. ”Då börjar vi om. Nicole.”
”Emma” Sa jag och så började vi skratta igen.
”Girls, we are here” Sa Tom och kollade bak på oss i bakspegeln.
”Okey, thank you Tom” Sa jag och vi hoppade ur.
”Kom igen, vi går in” Sa jag och tog jag om hennes arm och tog med henne in.
”Guys we’re here!” Ropade jag och stängde dörren.
”Det verkar inte vara någon här” Sa Nicole och gick fram till balkongen och tittade på utsikten.
”Låt dig inte luras av första anblicken. Jag har varit borta i lite över 3 timmar, mycket tid att smida en plan på”
”Det låter ju som om du pratar om tjuvar och banditer. Det är killarna vi snackar om!”
”Jag har själv gjort det många gånger, med killarna. Och jag tror inte du är ett undantag.” Sa jag och log. ”Men du kanske slipper bli kladdig”
”Vad menar du?” Frågade hon och satte sig vid matbordet.
”Jo, för ungefär två och en halv månad sedan, precis innan turnén började tog jag hem, nu Zayns flickvän, Fanny och killarna hade haft mjöl- och dunkrig. Det slutade med att jag och Fanny fick först mjöl och kakao på oss och på det hällde killarna vatten. Det var en härlig gägga. Men jag hade ringt Nialls och Harrys flickvän, Felicia och Alice, och killarna skrattade så högt att de inte hörde de komma in. Så Zayn och Louis fick lera på sig, och tillslut var det bara Liam som inte var kladdig. Och då fortsatte kriget till han också var det.”
”Wow. Gladdigt. Men vart är de?”
”Kom vi går upp” Vi gick upp för trappan och när vi kom utanför Liams rum skrek Nicole och jag vände mig om och bakom henne stod Liam, med nu en tom hink. Och Nicole var dyngsur.
"Liam!" Sa hon anklagande och vände sig om.
"Yes love?" Frågade han leende.
"Oh, don't try that Payne charm on me..." Försökte hon säga, men Liam drog till sig henne och kysste henne.
"Jag lämnar er ensamma" Sa jag och gick till det lilla vardagsrummet, där alla satt.
"So, here have you guys been all the time and made up plans."
"You got us" Sa Louis och gick fram till mig leende.
"What?"
"Come on" Sa han och drog med mig. Jag gav tjejerna en förundrad blick innan jag försvann runt hörnet.
"Lou, where are we going?"
"You'll find out soon, 1D's mystery girl" Sa han och satte händerna för mina ögon. Jag visste att han log, för det var smeknamnet jag fått av median när de fått bilder av mig, när jag hade solbrillor på mig, kysste Louis och jag dansade nu varje uppträdande för Gabriellas ledbandet i foten hade gått av, och hennes danskarriär var över. Väldigt synd, hon var en väldigt bra dansare.
"Lou"
"Yes love?"
"Where are we?" Frågade jag, samtidigt fick jag en vindpust på armen. "Are we outsides?"
"Yes" Sa han och tog bort sina händer. Där, på stranden, låg en filt och det fanns levande ljus och chokladdoppade jordgubbar.
"I love you" Viskade han i mitt öra och kramade mig bakifrån. Han la sitt huvud på min axel och jag pussade hans kind och lutade min panna mot hans kind.
"I love you too babe"
"Come on let's eat!" Sa han och tog min hand och drog med mig till och ner på filten.
Fannys perspektiv:
Jag gick ut på terrasen och kollade ner mot havet. På stranden var Emma och Louis och kastade nu sand på varandra. Jag la huvudet på räcket och kollade på de. Efter ett tag kom Lou närmare och tillslut lyfte han upp henne och snurrade runt. De såg så gulliga ut tillsammans. Såg jag och Zayn lika gulliga ut?
”Vas happenin babe?” Kom Zayn leendes ut och frågade. Jag vände mig om och log. Hans hår såg ut som en virvelvind, hans tröja hade lite hål överallt och han såg ganska trött ut.
”Nothing” Svarade jag och hoppade upp på räcket. Han kom fram till mig och jag lutade mitt min panna mot hans. Det såg ut som han tänkte på någonting så jag frågade: ”What is it babe?”
”This” Sa han och la mig över sin ena axel.
”ZAYN!” Ropade jag och slog honom lätt på ryggen. ”Let me GO”
”No” Sa han. Jag märkte hur vi gick upp för trapporna.
”Zayn where are we going?” Frågade jag.
”No where” Sa han lurigt. Han la tillslut ner mig i soffan i vardags rummet och började kikla mig.
”No Zayn” Skrattade jag. ”Stop it!”
”Only if you say I love you” Viskade han i mitt öra.
”I love you” Viskade jag och så kysste han mig.
Ledsen för att det har dröjt, men det kommer ett till ikväll och till tisdag (eller kortare) kommer det komma ett eller två varje dag, för nästa torsdag får jag sommarlov! Helt sjukt!! I alla fall, hoppas ni läser klart :)
Kapitel 36
2 månader senare, Australien
Emmas perspektiv:
Jag lutade mig tillbaka i solstolen och suckade nöjt. Mellan konserterna gav Linda oss ledigt och det var skönt att ibland bara koppla av. Visst det var kul att stå inför skrikande tjejer och göra det man älskar, men ibland är avkoppling också något man älskar.
"Em!" Ropade Harry, men jag hörde honom bara, jag såg honom inte.
"Yes?" Ropade jag tillbaka och satte solbrillorna på huvudet. De får ju mer ledigt än vad jag får, ibland. Jag gick in i huset vi bodde i. Jag gick in i köket där Niall satt och åt, såklart.
"Have you seen Harry?”
“Yeah, he ran up the stairs just a second ago” Svarade han och drog en stor tugga av sin enorma macka. Jag skrattade åt honom och gick upp för trapporna. Jag gick förbi Liams rum och hörde honom prata med Nicole. De hade blivit tillsammans för någon vecka sedan och nu verkade de prata konstant med varandra, trots tidskillnaderna. Hon skulle komma till Nya Zeeland nästa vecka, skulle bli kul att äntligen få träffa henne. Jag gick förbi Harrys och Felicias rum och jag hörde hur Felicia skrattade. I det lilla vardagsrummet vi hade på övervåningen satt Zayn, Alice och Fanny och spelade kort. Så hörde jag Harry igen och gick längre bort i korridoren. Jag gick in i Zayns och Fannys sovrum och så kom en säck över huvudet på mig.
”Guys, what are you doing?” Ropade jag och slog på den som nu bar på mig. Jag kände hur vi gick ner för trappan.
”Lou, put me down!!” Sa jag till honom, för det var uppenbart att det var han.
”No” Sa han och pussade på mig kind. Eller jag bara kände hans läppar nudda vid min kind eftersom det var en säck emellan. Jag kände hur det blåste på mina bara ben efter ett tag och hur det gick neråt.
”No you wouldn’t!” Sa jag och visste vad han skulle göra. Doppa mig – igen.
”Oh yes I would” Sa han och så drog Harry av mig säcken och han sken som solen. Jag kollade surt på honom.
”Why do you help him? You’re gonna help me, I’m a girl!”
”Well, in your relationship, you’re the guy Em” Sa han och log lite mera.
”Thanks” Sa jag och kollade upp mot huset där nu alla hade samlats.
”Guys you’re supposed to help me here!” Ropade jag till de.
”No” Ropade Felicia tillbaka. ”Det är mycket roligare att se dig bli blöt!”
”Tack för den sis!” Ropade jag tillbaka och såg hur de skrattade. Så började Louis gå ut i vattnet med mig.
”Lou, why do you always to this?” Suckade jag och skakade på huvudet åt Liam som tog kort.
”Take down your sunglasses!” Ropade han till mig och jag gjorde som han sa.
”And now, take a deep breath” Sa Louis och tog ner mig från sina axlar. Och drog ner mig under vattnet. Under vattnet kysste vi, vilket var jätte roligt. När vi kom upp drog jag håret ur ansiktet och kollade på Louis. Jag skrattade åt honom och stängte vatten på honom.
”Hey, it’s not fair!” Sa han när jag stängt vatten på honom skyndade mig upp mot huset. Solen var på väg ner tillsammans med den varma luften. Jag huttrade lite smått när jag kom in i huset. Louis log fortfarande stort när han också kom in.
”Babe are you freezing?” Frågade han leende.
”Of course I’m freeezing, it’s bloody cold!” Sa jag och huttrade lite extra.
”Here” Sa Alice och slängde en handduk till mig. Jag drog den snabbt om mig.
”Hey, I don’t want to freeze either!” Sa Louis och ställde sig nära mig.
”Thanks babe” Sa jag och pussade honom lätt på läpparna.
Några timmar senare.
Jag kröp ner under täcket och tog ett djup andetag. Louis la sig ner nära mig och drog in mig i hans famn. Han tog upp mitt huvud och pussade mig lätt på läpparna.
”I love you” Sa han när vi hade avslutat kyssen.
”I love you too” Sa jag och pussade honom en gång till, sedan gosade jag ner mig i hans famn och somnade.
Okej, nu har de sagt det efter ca 3-4 månader tillsammans. Vad tror ni kommer hända härnäst?
Håller på...
Kapitel 35
”Gabriella, what happen?” Frågade jag henne när jag kom fram.
”One of the guitarrplayers was where he wasn’t meant to be, and I triped and here I am” Sa hon och gnyde. Hennes ena fot var dubbel så stor som den andra och killarna bar i väg henne.
”Fanny, you’re gonna jump in!” Sa jag till henne, men jag vände mig om och hon stod inte där.
”Where’s Fanny?” Frågade jag Alice och Felicia men de rykte på axlarna.
”Emma!” Ropade Linda och kom springade mot mig. Hon sa inget mer, bara tog tag i min arm och började springa mot scenen. Jag var inte helt med mentalt förän jag märkte att jag stod på scenen.
Nu:
Emmas perspektiv:
Jag kände hur allas blickar vände sig mot mig. Ja, jag skulle väl också kolla på mig om jag stod i publiken. Jag var helt annorlunda mot de andra. Jag hade inget instrument, var inte med i doakören och hade inte likadana kläder som dansarna. Jag nickade lite diskret åt bandet och killarna och så började Stand Up. Jag sprang fram till Olivia och så började vi dansa. Vi dansade och jag kände att vissa kollade på mig. Ibland såg jag att killarna också kollade på mig och såg lite smått förvånande ut. Men jag strundande i det, för hade jätte kul med killarna och Olivia. Jag hade på vägen ut fått en grej i örat på väg ut och de sa ibland: ”Good job Emma.” eller ”Just like that, perfect spot”. Även om de inte visste det, så visste ju vi. Det var ju jag som gjort koregrafin, eftersom "Quinn" inte gjort nån. När jag höll på att dansa kom jag på en sak, jag älskar att dansa och att uppträda för tusentals människor. Men skulle jag våga prov-sjunga, dansa eller spela för någon?
Nicoles perspektiv:
Jag lutade mitt huvud i mina händer och stötte armbågarna på kassa-apparaten. Ikväll var det så lite att göra, inte vet jag varför. Hade inte hört av Liam på ett tag. Jag undrar vad han göra just nu.
Emmas perspektiv:
Det var inte förrän när jag klev av scenen när showen var slut som jag märkte att jag hade solbrillorna på mig fortfarande. Jag tog några kluckar vatten och bara tänkte efter vad som hänt. Jag hade dansat inför några tusen människor och inte varit nervös när jag stod där ute, som jag brukar vara när jag dansar hemma i Sverige. Och då är det ju bara ett trettiotal människor. Alice och Felicia kom fram springade till mig och var helt till sig.
”How was it?” Frågade Alice.
”It was incredible!” Sa jag som nu kommit ur chocken.
”And it looked like you really had fun!” Sa Felicia.
”Yes, the second funniest moment in my life so far!” Sa jag och skrattade.
”What’s the first?”
”When we throw popcorn at each others!” Sa jag och vi tre skrattade. Då såg jag Fanny och vi sprang fram till henne.
”Where have you been? We have been worried” Sa Alice.
”I have been with Gabriella. I thought that she wanted company” Sa hon och satte sig på en pall.
”Ok” Svarade vi.
”And I heard that you was on stage. Congrats!” Sa Fanny och gav mig en kram. ”How was it?”
”It was fantastic, incredible and a thousands other feelings.”
”Girls!” Ropade killarna och kom fram till oss och kramade oss.
”Emma, you was really good!” Sa Harry och lät väldigt förfånad.
”Don’t be so surprised Harry” Skrattade jag och slog honom löst på armen.
”Didn’t you know Emma was a good dancer?” Frågade Felicia och skrattade.
”I know she dance and she jumped in for our choreographer, but this good. And that she just jumped in for Gabriella.”
“Harry, I made the dance. So I think I can jump in if I made the dance”
“Did you do the dance?” Frågade Liam
“Yes I did. Ask Fanny.” Sa jag och nickade mot Fanny och Zayn.
“Fanny, did Emma do the dance for the show?” Frågade Harry som verkade skeptisk.
“Yes she did” Svarade hon utan att vända sig från Zayn.
Okej, kort kapitel jag vet, men bättre än ingenting alls. Hur tycker ni att novellen är? Eftersom det är typ 30 dagar till mitt sommarlov måste jag skynda på. Måste kanske tyvärr hoppa över en massa saker som de kanske tänker på. Men vad tycker ni? Och vad skulle ni säga om att jag kanske skaffar en novell blogg med kanske någon kompis (vi skriver på olika noveller) och skriver på lite olika noveller? Skulle det vara en bra idé? Skulle ni läsa den?
Xx
Kapitel 34
Tidigare:
”What are you waiting for? It’s gonna be 2014? Shup, shup” Sa jag och vinkade ut honom.
”Thank you” Mumlade Linda.
”Your welcome. I don’t like him, where did you find him?”
”It wasn’t me, but any way. Now we’re gonna talk about Fanny…” Sa hon och vi satte oss ner.
Nu:
Emmas perspektiv:
Jag satt med en gråtande Fanny i Toms bil. Hon hade sitt huvud i mitt knä och bara grät. Hon hade fått sparken, p.g.a. den där artikeln. Jag hade försökt stoppa det, men jag kunde inget göra. Linda ville inte ha några fler rubriker innan turnén. Hon hade gett ett papper jag skulle ge till Louis, det var bråskande, men det fick vänta ändå. Nu behövde Fanny mig. Vi åkte hem till henne för att få vara ifred. Jag ringde Louis därifrån.
”Louis”
”Hi, it’s Emma. I’m home with Fanny a while ok? I’m going home tomorrow, but see you later.”
”Okey. See you later babe.”
”Bye babe” Sa jag och la på.
”You two really like each other” Snörvlade Fanny, som hade höger armen på frysdörren och kollade in efter något. Hon tog fram två paket med Ben & Jerry’s och två skedar. Vi satte oss i soffan och pratade. Jag fick veta att hon var mobbad på sin dansskola, men hon hade inte sagt något till hennes föräldrar för då hade de velat att hon skulle komma hem till USA, men det ville hon inte. Hon älskar England och särskilt London. Det är något särskilt med London, som inte fanns i Miami eller USA. Och nu när hon hade fått jobbet för att dansa på killarnas turné var hon jätte glad, och så hade hon börjat prata med Zayn och det hade utvecklats till det bättre.
”… and he walked to me and we started talk, and then we went on a date, and he came to my house last week-end, and, well, now I don't know where we are" Sa hon och tog lite glass.
”If I’m gonna be honest, me and Louis have never been on a date. We meet on the airplane to Cyprus, and then we stayed at the same hotel and it was back and forth, but the we talked, danced and kissed. And after that we was, together.” Sa jag och slevade in en stor sked med glass.
”Serious?”
”Serious.”
”Well, if we are being honest to each other about stuff, I like you. I like you like a sister, I don’t have one and always wished for one. And we meet yesterday, and you’re already surporting me and we tryed to help me with Linda. You’re the bigsister I never got.” Sa hon och kollade ner i glassen.
”Thank you. I just got 3 big brothers and I always wished for a little sister, and your welcome. You’re really good at dancing, and I don’t think the press should have so much power over us. And you know, we will get throw this” Sa jag och gav henne en kram.
Sarahs perspektiv:
”Very good Sarah. It’s your best story ever. And my sorces are saying that she got kicked.” Sa min chef och tittade på tidningen som låg framför honom.
”Thank you sir. Was there something else, other wise I gonna go back and spie on the boys.” Sa jag och reste mig.
”No, go back. Thank you Sarah.” Sa han
”No, thank you” Sa jag och stängde dörren till hans kontor efter mig.
Onsdag eftermiddag - förlåt för att jag hoppar så mycket, men för att vi ska komma framåt och för att hinna innan sommarlovet måste jag göra det -
Jag och tjejerna klev ut i den kyliga oktoberluften från att ha varit på dansen. … know your name. And I need you here with me now, cause you’ve got that one thing… Jag kollade på Jossan och svarade.
”Emma” Sa jag
”Hey Emma, it’s Harry” Sa personen på andra sidan
”Hi. How are you?”
”I’m fine, just wanted to know if Louis have talked to you?”
”No, is there some thing that I should know about?”
”Yes and no. But I want Lou to tell you, bye see this week-end Emma” Sa han och la på. Jag kollade på mobilen och la ner den i väskan.
”Vem var det?” Frågade Hannah.
”Det var en av L’s kompisar. Ville inget märkvärdigt” Sa jag så nonchalant som jag kunde. Men jag undrade egentligen vad Harry menade. Vad var det Louis skulle berätta för mig?
Senare på kvällen ringde Louis.
”Hey babe”
”Hi Louis, Harry called me earlier and asked if you had told me something. So what are you gonna tell me?”
”Well, if you’re gonna go with it, you gonna have to take a break or semester from school”
”What do you mean?” Frågade jag och satte mig i soffan och satte på tven.
”Linda wants you to keep dance with our dancers. And the dancers loves you. It feels like right now everybody likes you.” Sa Louis och jag rodnade.
”I’m gonna talk to my headmaster tomorrow about, okey?” Sa jag och så hörde jag skrik och jag sträckte ut armen och väntade på att skriken skulle sluta. När det lät mindre, men inte över, la jag telefonen mot örat igen.
”What are you doing?” Skrattade jag.
”Vi är så glada!” Sa Felicia som plötsligt kom till telefonen.
”Hej Felicia. Är du och Alice där?” Sa jag förvånat och log.
”Ja, och nu skriker vi bara för att du tog det.” Sa hon och skrattade glatt.
”Vad bra da” Sa jag och skrattade.
”So you call me if you get throw with it?” Sa Louis som plötsligt kom tillbaka till telefonen.
”Of course. Night babe” Sa jag och la mig ner i soffan och log.
”Night babe!” Ropade Louis lågt ifrån telefonen och så stängdes samtalets av.
-Nästa dag på rektor Lundkvist kontor-
”Varsågod och sitt Emma” Sa han och jag satte mig. ”Vad är det du vill?”
”Jo, du har ju gett mig en uppgift att skriva avgångsklassens pjäs till avslutningen”
”Ja, det är sant, vad är det med det?”
”Jo, jag behöver ledigt, men jag vet inte hur länge under skolåret. För att göra reaserch. Men du måste se till att ingen tror att jag är utomlands. Annars kommer jag avslöja att du håller på med utpressning till polisen. Och detta är inte utpressning, det är en överrenskommelse” Sa jag och lutade mig tillbaka i stolen. Hade jag varit med i en teknad film hade han svettats floder just nu, och så sa han: ”Okej, du får ledigt och jag ska täcka över det. Men nämner du något till någon, är dealen av.”
”Självklart” Sa jag och reste mig. ”Men det samma gäller dig.”
”Självfallet” Sa han och vi skakade hand. ”Så, när åker du?
”Antingen imorgon eller någongång nästa vecka, det beror på en sak som jag måste hålla hemlig, för mina källor vill hålla sig hemliga, om du förstår vad jag menar”
”Självklart” Sa han och jag gick till min nästa lektion.
-Nästa helg, första konserten-
”Okey guys, just have fun like I sad in the class. Ok?” Sa jag och la fram handen och tittade på dansarna. De alla älskade att dansa, men hade inte riktigt visa det på sina lektioner när de var yngre, vilket jag nu hade visat att om man ska ha så kul som möjligt på scen måste man visa med hela kroppen att man älskar att göra det och då visar man självförtroende och presterar bättre och showen blir bättre. Enkel matte.
”OK!” Ropade de till svar och la sina händer på min.
”One, two, show!” Ropade vi och slängde upp händerna och de sprang till sidan av scenen för att snart springa ut och dansa. Jag gick bort till buffén där Felicia, Alice och Fanny stod.
”Ohh, I’m so nervous and I’m not gonna dance!” Sa jag och drack lite vatten.
”I know the feeling” Sa Alice. ”I had it the first thime I was on a concert backstage too, but you gonna worrie about your dancers, so it's not strange that you're nervous”. Vi hörde första låten, och vi skojade med varandra och satte på oss solglasögon bara för skojs skull. När killarna började småprata med varandra på scen kom två killar med Gariella mellan sig.
”Gabriella, what happen?” Frågade jag henne när jag kom fram.
”One of the guitarrplayers was where he wasn’t meant to be, and I triped and here I am” Sa hon och gnyde. Hennes ena fot var dubbel så stor som den andra och killarna bar i väg henne.
”Fanny, you’re gonna jump in!” Sa jag till henne, men jag vände mig om och hon stod inte där.
”Where’s Fanny?” Frågade jag Alice och Felicia men de rykte på axlarna.
”Emma!” Ropade Linda och kom springade mot mig. Hon sa inget mer, bara tog tag i min arm och började springa mot scenen. Jag var inte helt med mentalt förän jag märkte att jag stod på scenen.
Vad kommer hända nu när Emma står på scenen.(jag vet att jag inte sagt det här förut, men hon ska ha lite scenskräck). Så vad händer nu?
Kapitel 33
Ni får ett extra lång kapitel för att jag inte har bloggat på en vecka. Eftersom det är 1 maj idag ska jag försöka skriva några kapitel så det kommer upp varanan dag i alla fall. Så här är kapitel 33 (och skulle det vara någon annan novellblogg hade det här kapitelet säkert varit upp delat i säkert 4 delar, men bara för er)
p.s. det är alltid kul med kommentarer o jag vet att ni är ganska många som läser och bara slänga in en kommentar går ganska fort :) d.s.
Tidigare
Emmas perspektiv:
"We can talk about that later, we gonna start. So what have you leard by this choreographer who aren't here today?" Frågade jag. De kollade på varandra och sedan på mig.
"That's the thing" Sa David. "He haved given us a dance yet"
"Something he must have gave you" Sa jag och de skakade på sina huvuden.
"And just as you know, this is the first time we aren't fighting" Sa James.
"Really?" Sa jag och kollade skeptiskt på de. De nickade instämmande.
"It's true Emma" Sa Olivia.
"Okey, but then we should get started. But just a question before we start, or something that you should think of when we dance" Sa jag och gick bort och kopplade in min mobil. "What do you feel when you're dancing?" och så började musiken till Up All Night.
Nu:
Emmas perspektiv:
Vi och musiken stannade samtidigt. Jag kollade på de andra i spegeln. Vad hade de tyckt?
”So, what do you think?” Frågade jag och gick bort till musikanläggningen och drog ur min mobil. Killarna gjorde high five med varandra och tjejerna pratade.
”Guys, I asked a qustion.” Sa jag och de vände sig mot mig. ”What did you think?”
”I think it was really fun” Sa Olivia.
”Okey, thank you Olivia. And the others. Was it boring?” Frågade jag och log.
”Not at all. You’re much better than Quinn.” Sa Gabriella och jag kollade oförstående på henne.
”The choreographer.”
“Okey. So it was okey?” De nickade till svar. “Good, see you here tomorrow then.”
De gick därifrån, alla utom Fanny. Jag plockade ihop mina saker och låste alla dörrar.
”How do you know my name?” Frågade hon försiktigt.
”Well, I know your friend Zayn” Sa jag och log och började gå ner för trappan. Hon sprang efter.
”How do you know Zayn?”
”I know all in One Direction. That’s why I could jump in so fast. And you’re coming with me” Sa jag och drog med henne ner för en annan trappa än vad vi egentligen skulle gå.
”Why and where are you going?” Frågade hon oroligt.
”You’ll see” Sa jag och tog ut henne och vi hoppade in i bilen Tom stod med på sidan av huset.
”Hi Tom, could you get us home please” Sa jag och la ner mina saker på golvet och knäppte fast mig.
”Where are you talking me?”
”You’ll see, I promise, we’re not kidnapping you.” Sa jag men hon fortsatte ändå se orolig ut. Jag skulle väl inte heller varit så lugn under såna här omständing heter som hon är i just nu, men hon skulle snart få träffa Zayn och då skulle hon nog förlåta mig. Vi kom till huset och hoppade ur.
”Thanks Tom” Sa jag.
”Any time Emma” Sa han och så stängde jag dörren och han åkte iväg. Fanny stod och kollade på huset.
”Are they living here?” Sa hon skeptiskt och kollade på huset.
”No, but you’ll see.” Sa jag och drog med henne in bland alla gångar och trappor.
Fannys perspektiv:
Emma hade dragit med mig någonstans och nu hade vi precis kommit ut på en gård.
”Emma, where are we going?”
”Just, wait 5 minutes and you’ll see” Sa hon och vi gick in genom en svart dörr. You’ll see var nästan det enda hon sagt till mig under en halvtimme. Vi klev ur och hon tog upp en nyckel och gick in genom en dörr.
”Hello?” Ropade hon och vi gick in i vardagsrummet/köket. Köket var väldigt vitt, förmodligen av mjöl. Bordet vid soffan låg ner, och var vit och kuddarnas dun låg lite halvft om halvft på golvet. Någon eller några hade haft krig. Så hörde vi ett tjut och ner för trappsräcket kom Harry, som då vanlig vis har brunt hår, hade nu vitt. Efter honom kom Niall, med dun över hela sig. Och efter de kom Zayn och Louis som hade varsin mjölpåse och kastade efter de. Efter de kom Liam och tjöt: ”Guys, stop it!”, men de lyssnade såklart inte. De stannade upp i sina rörelser när de först fick syn på Emma och sedan på mig. Emma stod med armarna i kors och stampade med ena foten.
”What are you doing home so early?” Frågade Louis Emma.
”Well…” Sa hon och tog upp mobilen. ”I’m excaly nearly an hour late, so the qustion is: what are you doing?!”
”We was going to bake, then Louis throw some flour at Zayn and then everybody, exept Liam, start to throw at each other. Then we ran to livingroom and then upstairs.” Sa Niall.
”Okey, well, I’m bought a surprise, expecily Zayn.” Sa Emma och drog fram mig så jag syntes.
”Hi” Sa jag blygt och tittade runt i rummet istället för på killarna.
Sarahs perspektiv:
Åh, det här skulle bli så bra. Jag skulle börja ett sådant rykte om killarna och den här tjejen att hon mister jobbet och att hon bara har utseendet. Och de misstänker ingenting. Jag knuggade mina händer och började skriva på min dator.
Louis perspektiv:
Jag kollade runt på vad jag och killarna hade gjort. Jag smålog, för allting var vitt. Men det skulle inte bli kul att städa upp. Och nu hade Emma kommit hem mitt i kriget. Och så hade nu tagit med sig Fanny, som inte visste vad hon skulle göra.
”I’m just gonna talk to Fanny for a second” Sa Emma och Fanny följde efter. Hon stannade vid mig och pussade mig på kinden.
”And you five” Sa hon och kollade mig i ögonen. ”Start to clean here” och så kollade vi runt. Så gick de upp på övervåningen och in i badrummet. Jag kommer nog aldrig förstå varför tjejer alltid pratar med varandra på toaletten. Vi gick ner för trappan och tog fram några handdukar och jag satte på musik på datorn.
Sarahs perspektiv:
Jag tog mina papper och sprang till publiceraren.
”I want this in tomorrows magazin” sa jag och räckte fram papprerna.
”Of course” Sa hon och la de på de andra papprerna som skulle tryckas i natt. Imorgon kanske det äntligen händer! Jag kanske kan få mitt stora genombrott i den här branchen!
Emmas perspektiv:
Jag satt på badkarskanten och Fanny bredvid handfatet.
”So what do we do?” Frågade jag henne och satte ner högerfoten igen för att återfå min balans.
”I don’t know. Help the guys to clean?”
”Yeah” Sa jag och reste mig. När vi kom fram till trappen stannande vi och kollade ner i vardagsrummet/köket. Det var halvvitt fortfarande, och killarna syntes inte till. Jag började gå ner för trappan och sa: ”typical guys to leave”. Så kände jag hur något landade på mitt huvud och det kom ner en vit ridon framför mitt ansikte.
”Serious guys” Sa jag skrattade och vände mig om. Då kastade de mera mjöl på mig och jag hostade. Louis kom fram springande till mig.
”How are you feeling babe?” Frågade han. Jag ryckte till mig mjölpåse, hällde på honom och tog hans mobil ur hans bakficka och la i min jeansficka.
”Fine and you?” Sa jag och så började kriget igen. Jag drog med mig Fanny bakom en av sofforna med sockret.
Jag tog upp Louis mobil jag tagit ur hans ficka och slog upp Felicias nummer.
"Hello, it's Felicia" Svarade hon
"Hej Felicia det är Emma. Är du med Alice just nu?"
"Ja, vaddå da?"
"Jo, skulle ni kunna skynda er hit? Jag, Fanny och killarna har krig och ni måste hjälpa oss!"
"Visst, men vem är Fanny?" Frågade hon. Jag och Fanny började skrika för först hällde de kakao på oss och sedan lyfte de upp oss.
"Jag berättar senare!" Ropade jag till mobilen som låg kvar på golvet.
"Who was it?" Frågade Zayn och Liam tog upp mobilen. Han kollade och började se orolig ut.
"Guys, it's a problem here." Sa han allvarligt.
"What is it Liam?" Frågade Niall.
"Emma called Felicia, and they both speak Swedish. How knows what they are up to!"
”Emma, what did you say to her?” Frågade Harry mig.
”Why would I tell you? You’re the enemy” Sa jag och log. ”And Louis, put me down!”
”No, cause you’re going to prison with Fanny.”
”Where’s the prison then?”
”Here” Sa de och ställde ner oss. Vi stod i köket, där det var som vitast.
”Guys, what are you…” Började Fanny, men sedan fick vi en hink med vatten över oss. Eller inte riktigt en hel hink med vatten, bara tillräkligt för att blöta ner oss totalt. Killarna började gapskratta och Niall och Louis skrattade så mycket att de la sig ner på golvet och höll sig för magen. Mjölet och kakaon vi fått på oss satt nu klistrat, och det var ingen härlig blandning.
När killarna skrattade som allra mest, hörde jag hur dörren öppnades och kollade på Fanny. Killarna skrattade fortfarande och verkade inte märka att dörren hade öppnas. Jag såg Felicia och Alice komma smygande med varsin hink och de gick fram till Louis och Zayn. När de började hälla ut innehållet såg jag var det var. Lera. Zayn och Louis blev väldigt förvånade över att plötdligt få lera på sig och ställde sig snabbt upp, men vad hjälpte det? De hade lera från topp till tå och det såg ut att ha kommit lite innanför kläderna också.
"What, why, when?" Frågade Louis och tittade på mig. Jag log och försökte låtsas spela oskyldigt. Louis kom fram till mig och lyfte upp mig och gav mig en härlig lerig kram. Nu hade jag lera blandat med kakao och mjöl "deg".
"Thanks babe" Sa jag och kysste honom.
"Your welcome." Sa han och besvarade kyssen.
"But when did you came?" Frågade Zayn och tittade på Alice och Felicia.
"Now." Svarade de och kollade på Fanny.
"And you must be the legendary Fanny." Sa Felicia och gick fram till henne.
"Well, not exacly legendary, but I'm Fanny. And your name is...?"
"Felicia and that's Alice." Sa hon och pekade på Alice som vinkade lite.
"Hi." Sa Fanny och vinkade tillbaka. Vi började sedan och städa och fick veta ganska mycket och Fanny. Hon kommer ifrån USA och började på ett dansgymnasium här i London förra året och att hon är ensambarn. Hon växte upp i Miami och hon och hennes klasskamrater har varit gisslan, men ingen dog som tur var. Det var bara läraren som fick ett skott i benet och han kan gå idag så inget jätte allvarligt. Vi satt och pratade jätte länge efter att vi hade städat klart...
Söndag förmiddag
Jag och Fanny gick tillbaka istället för att åka med Tom. Vi kände att vi behövde röra lite på oss. Vi gick förbi ett tidningsstånd och på planscherna stod det: ”Zayn’s new girlfriend are gonna dance on their tour. I wonder how she got the job?” Vi stannade upp och kollade på varandra. På bilden var det Fanny och Zayn. Jag gick fram till försäljaren.
"Two of that magazin please." Sa jag och pekade på tidningen.
"Sorry, only got one left. They sell like butter in sunshine because of the news about 1D. So that’s 3,39 please." Sa han och räckte över tidningen. Jag tog upp de enda småpengar jag hade, vilket var en 5 punds sedel. Jag fick växeln och vi fortsatte gå. Jag slog upp repotaget om Zayn och Fanny och det stod att de började träffas innan uttagningarna började till deras turné och att Fanny hade fått jobbet för att hon var flickvän till Zayn.
”That’s not true!” Sa Fanny och drog upp sin luva på sin munkjacka. Vi gick in i en gränd och jag ringde Tom och bad honom hämta oss.
När vi klev in i replokalen var vi en kvart försenade.
”So sorry that we’re late. But you may have seen this” Sa jag och höll upp tidningen.
”Yes and Fanny, we all know it’s not true!” Sa Gabriella.
”I know, but how about the others how went dancing and didn’t get throw? They gonna believe it and call and Linda is gonna kick me. There’s nothing else to do!”
”Came down!” Sa jag till henne till henne och la en hand på hennes arm. ”It’s gonna be alright, ok?”
”Okey.” Sa hon och verkade i alla fall lugna ner sig lite.
”So, are we gonna start?” Frågade jag och satte på musiken.
Jag låste dörren och kollade på Fanny som såg skräckslagen ut. Linda hade ringt precis när vi hade slutat och nu skulle vi åka dit för hon ville ha stöd och hade nästan ingen. Tom skjusade oss och när vi klev av på ”Lindas” våning möttes vi av ett kaos. Människor sprang överallt och verkade leta efter lite olika saker. De la inte märke till oss och Lindas sekreterare satt inte utanför så vi klev rak in på hennes kontor.
”Linda?” Sa vi när vi klev in. Och därinne såg det värre ut än ute i korridorren. Papper över precis hela rummet och alla lådor var utdragna.
”Linda?” Sa Fanny igen och då rörde sig papprerna på skrivbordet. Då såg vi Lindas hår och sedan hennes ansikte. Hon såg väldigt trött ut.
”Hej tjejer” Sa hon trött. Kan Linda svenska?
”Hej Linda” Sa jag och kollade, inte konstigt, men undrande på henne. Jag fortsatte på engelska: ”What’s going on?”
”My old secretary quit Friday, earlier than she would and my new one, well…” Sa hon och inspringade kommer en kille på ca 20 år.
”Linda, where’s the paper about our new boss?” Frågade han och tittade på henne och verkade inte tycka att det var konstigt att alla papper låg huller om buller, att hans chef näst in till sov på sitt skrivbord och att lådorna var utdragna. Han undrade var PM om hans nya chef var någonstans. Jag förmodade att han var den nya sekreteraren.
”Are you the new secretary?” Frågade jag lugnt och still.
”Yes, I am” Sa han stolt och glömde helt bort PM:et om hans nya chef.
”Well, then you can go and by some coffee. A latte for me please, and you girls?” Sa jag ganska ”bitchigt” för att jag inte gillade den här killenför han hade fått hela kontoret på fall, och inte på ett bra sätt.
”Black coffee for me please” Sa Fanny och stirrade ner i golvet.
”A latte please” Sa Linda och la ner huvudet på skrivbordet igen. Killen kollade chokat på mig.
”What are you waiting for? It’s gonna be 2014? Shup, shup” Sa jag och vinkade ut honom.
”Thank you” Mumlade Linda.
”Your welcome. I don’t like him, where did you find him?”
”It wasn’t me, but any way. Now we’re gonna talk about Fanny…” Sa hon och vi satte oss ner.
